Tänkte vara lika ambitös som igår,men idag var det återigen en massa snö som kom dalande ner från himlen och så ska det tydligen vara i flera dagar framåt...Morten ville vara lite snäll och ploga upp en liten ridbana till mig i en hage som ligger brevid vägen. Jag red både sassi och Dora och det hela gick som på räls. Sadla Distinton och tog han med mig till nya "ridbanan",tyckte själv jag var skitduktig för nu vräkte det verkligen ner massor med snö. En av effekterna kraftigt snöfall har är att det dämpar ganska så effektivt ljud...och alldeles för sent hörde jag att plogbilen kom farande på vägen...Och nu menar jag verkligen kom farande ,för den höll en bra fart och snön stod som ett moln kring den.

Jag höll precis på att spänna sadelgjorden på en ganska så pigg hingst,och stod bara ett par meter från vägen.Distinton blev rädd för jättemolnet med snö som kom i hög hastighet,jätterädd!

Han kastar sig baklänges,kommer ut från vår lilla plogade bit mark,och där är det djup snö. Naturligtvis tappar jag balansen i all snön och står på näsan.

Hästen blir ännu räddare och tygeln jag håller i går sönder! Distinton har fått nog och flyr iväg i galopp. Problemet är att han hade rätt kurs mot ett dike som är ganska så djupt men som pga. all snön är totalt osynligt. Det blir som en gammaldags björn fälla och Distinton störtar rätt ner i diket i hög hastighet!

Jag är helt säker på att i det ögonblicket sluta mitt hjärta att slå och det tog lång tid innan det starta igen!

Jag tog mig fram till diket så fort det gick och där låg fina hingsten på sidan och slet som en idiot för att komma på benen,nästan helt snötäckt!

Vad gör man? Jag tror att jag försökte säga några lugnande ord men det är inte så mycket till hjälp...i mitt inre såg jag för mig brutna ben,avslitna senor och nödslakts bilen!

Distinton lyckades till slut att kravla sig upp,han är en kämpe,och med tränset avslitet och sadeln hängande på sidan blir han stående brevid mig

och bara flåsar. Han ser hel ut men vi är klart chockade båda två!

Jag får av han sadeln,lägger min halsduk runt halsen på honom som ett grimskaft och börjar gå hemåt. På detta dråpliga sättet passerar vi alla lösdrifts hästarna som är väldigt nyfikna på spektaklet och tar oss förbi dom andra hingstarna och in i stallet. Äventyret sluta helt lyckligt,och som ett mirakel så fick han inte en enda skråma och var helt ohalt!

Jag hörde dock våra litauiska arbetare stod och diskutera och peka på mig när jag kom gående med hingsten i en halsduk. Dom tycker nog att jag är lite märklig!

Idag kan inte ens jag klaga på vädret,strålande sol och -5 grader bara! Milt och fint,hojta morten lite uppmuntrande! Lova ju mig själv igår att det skulle sättas fart med ridning av unghästar idag.

Första häst blev Sassi,en PRE/Cob korsning,som tyckte att hela iden var toppen! Det var så skoj att hon börja att studsa lite väl högt över backen men för första  gången på lång tid lovprisa jag mängden snö! Mitt hemliga vapen mot väl ystra unghästar är numera djup snö...där orkar dom inte skutta så länge! Och så trösta jag mig själv att jag skulle landa mjukt om det gick snett! Men allt gick fint och på med sadeln på nästa projekt,Dora.

Dora är en väldans snäll och ambitös liten PRE dam som aldrig i världen skulle komma på något så dumt som att skutta omkring med matte på ryggen.Däremot har hon en trav med ganska mycket knälyft och det blev väldigt mycket av det i snön! Det var riktigt skoj att sitta på henne igen!

Tredje häst ut blev Distinton. Han red jag mycket i höstas men när vintern belägrade oss fick han en väldigt lång "julferie"...Alla mår bra av att vila ibland... har jag försökt att döva mitt dåliga samvete med. Distinton hade verkligen använt sin vila till att samla krafter..det var som att komma upp på ett lokomotiv! Allt som saknades var snöret till ångtutan! Nåja,det blev det hemliga vapnet en gång till...ut i den djupa snön!

Ikväll ska jag börja på spanska kurs! Har tänkt för mig själv att eftersom jag är så tveksam om detta är det rätta klimatet för mig så kan det vara smart att ligga steget före!

Mer snö idag! En äkta skåning som mig förknippar det där vita som kallas för snö med vackra och stämningsfulla julkort...och jag måste erkänna att jag blir lika förvånad varje gång som detta vita ifrån julkortet dimper ner mitt i min vardag! Och gör den på många sätt tungarbetad och ger mig nya arbets uppgifter som jag inte vill ha!

En av dom extra uppgifterna som snön för med sig är elstaket som ska skottas fram ur snödrivorna och eltråd som som ska hållas snöfria...snö kan nämligen vara väldigt tungt...så tungt att tråden från att ha en höjd på 1,5m över marken helt plötsligt befinner sig 30cm över marken.Och det är inte bra..inte när denna eltråden ska vara det som håller en massa hästar på plats. Och att jaga lösa hästar genom djup snö är en av dom extra uppgifterna som jag undviker så gott det går.

Till min hjälp att kolla om vi har ström i staketet har jag en mycket ambitös

herre! Han heter Codicioso,är kung här,och han är outtröttlig i sitt arbete att checka så strömmen går runt i eltråden!

Timme efter timme går han runt och snusar lite här..och lite där...fram med nosen mot eltråden..närmare och närmare och så ett godkännande...och han går vidare och checkar på ett nytt ställe!

Men även om han är skicklig i sitt självpåtagna jobb så händer det att han misslyckas,kommer en millimeter för nära och vips så får han en stöt på mulen. Och då blir det liv i luckan! Alla andra hästar jag har träffat på blir rädda för ström,men inte Codicioso...han blir arg..jätte arg! ställer sig på bakbenen och slår med frambenen mot sin fiende..och vips så går eltråden sönder...!

Men det ska sägas att han misslyckas inte så ofta längre och nu ser jag mer hans arbete som en resurs! Vi hjälps åt med staketet,jag skottar och Codicioso kollar!

Och imorgon ska jag rida! Har bestämt att det får vara hur kallt det vill och snöa hur mycket det vill! imorgon så ska denna skåningen trotsa vädrets makter!

Fick mail i morse från en ridkamrat i den glada ungdomstiden,hon var lite intresserad av Zorro,en av våra unghästar. Jag fick den goda iden att ta in honom i stallet,göra en liten finputsning och fota honom lite. Eftersom det fortfarande är svinkallt tycker jag att alla arbetsuppgifter som inte är utomhus verkar väldigt lockande!

Sagt och gjort,ut och hämta hästen som blev skitlycklig över att få följa med matte,med grimma på förvandlas han snabbt till V.I.H,Very Important Horse! Tänkte låna en av hingstarnas boxar då dom var i rasthagarna.Zorro

följer snällt med in i stallet men ve och fasa,i stallgången möter vi hela gänget med Kamikaze piloter!

Här får jag snabbt berätta vem det är. Vi har alltså 7 st hönor som egentligen bor i ett hönshus,men mot min vilja har dom flyttat in i hingststallet över vintern.Jag tyckte att iden var jättedålig och har seriöst försökt att få dom tillbaka till hönshuset men utan framgång. Att dom har fått smeknamnet Kamikaze piloter är för att dom visar överhuvud taget ingen dödsfruktan alls! Utan att tveka flaxar dom in runt hingstarnas ben och att dom har överlevt så här långt är för mig en gåta!

Nåväl detta gänget med flaxande höns möter alltså mig och Zorro,och detta är inget han är van vid! På någon sekund har dom spridit sig runt hans ben där dom kacklar runt! SHIT tänker jag,nu exploderar hästen och jag har några hönor mindre! Zorro förvandlas till en staty med ögon som är stora som tefat och börjar blåsa genom näsan! Lite diskret försöker jag schasa bort hönsen som springer under magen på den döds förskräcta hästen,men det är inte helt lätt! Zorro står som han är fastvuxen i golvet,och det gör han tills hönsen gett sig iväg in i en box! Försiktigt smyger vi in i en annan box och det hela slutade lyckligt! Alla kamikaze piloterna vid liv och unghästen är höns tränad! Men ni ska tro att Zorro kika sig noggrant omkring innan han våga sig ut från trygga boxen till läskiga stallgången!

En ny vintersport har vi också hunnit med att utveckla idag! Jag skulle ta in Lucifer,en 2-årig hingst ,ifrån hagen. På väg mot stallet får han syn på något,gud vet vad,hemskt var det iallafall,gör en helomvändning och sätter av i galopp! Jag är uppfostrad med principen "släpp inte tyglar/grimskaft vad som än händer" och på den packade snön fick vi effekten att jag åkte på mina stövlar brevid den galopperande hästen! Att jag lyckades hålla balansen i den farten fattar jag inte själv! När vi väl stoppat så hör jag entustiastiska applåder bakom mig. Där står våra arbetare från Litauen och dom är djupt imponerade över vad dom trodde var en ny vintersport som folk gjorde i Norge! Och dom tyckte att jag hade talang!

Gick ut klockan 8 för att ge stallhästarna frukost.Fick en mindre chock efter att ha slått ett öga på termometern,-22 grader..,det är väl ungefär vad en skåning tål..! "lite friskt" sa morten,en äkta norrman!

Solen kom som en räddning på förmiddagen och alla hingstarna kom ut. Och då blev det liv i luckan..alla  härjade runt som tokstollar i snön,bockade o stod på bakbenen.Dom var så fina att se på att jag nästan glömde hur kallt det var! Fick tagit lite bilder på Distinton,se nedan.

Att rida kändes inte så aktuellt,så jag var lite duktig med gänget på lösdrift istället. Fångade systematiskt in unghästar och avelsston,kollade över benen på jakt efter små sår eller andra dumma ting och kratsade hovarna på hela gänget. Det är en av dom lite besvärliga sakerna med att köpa yngre ston i Spanien,ofta är dom inte jätte mycket hanterade och att stå på 3 ben när man ska fixa med hovarna är inte alltid helt enkelt! Med tanke på att vår hovslagare snart ska besöka oss är det bra att påminna flickorna lite extra om det här med att stå på 3 ben!

Efter det var jag så stelfrusen att det var läge för lite värmande motion..

Jag la iväg i den stundtals djupa snön för att kolla staket runt hagarna.

Zorro,en snart 3-årig valack tyckte att detta var ett mycket spännande projekt! Han övergav alla sina kompisar och hängde med mig,en meter bakom mig,hela rundan. Jag fick stoppa och pusta lite halvvägs och då ställde han sig tålmodigt och vänta på att vi skulle fortsätta! Han är så söt!

Vilken turkamrat!

Fick mockningshjälp i stallet och fick satt upp nya lysrörs armaturer i hingststallet så nu är det så ljust och fint!

Det blev trots kylan en ganska så bra dag här i "sibirien".

Söndag,och höga ambitioner..Tilda,min hjälpsamma dotter hade lovat att hjälpa mig att rida några unghästar..dom är inte suttna på sen i høstas och då är det lite käckt att vara två. Planen var färdig,men fy bubblan vad det var kallt ute idag..termometern visa i och för sig bara -12 men lite blåst på det så blev det rätt och slätt skitkallt! Fingrana styvna och tårna domna bort..och ärligt talat så tror jag inte ens med mycket god vilja att vi klarat av att klättra upp på hästarna,vi hade klätt oss som "michelingubbar".

Nåja,en snabb ändring av planen och vi tog oss an lite föl istället..på med grimmor,lyfte hovar,och tog med oss sötnosarna på en liten promenad.Våra avelsston,föl och unghästar lever på lösdrift,ett mycket väl fungerande system,men det gäller att ta tag i småttingarna med jämna mellanrum så att dom inte blir "vildhästar". Idag var dom iallafall väldigt samarbetsvilliga och trippa snällt med i snödrivorna.

Hästarna verkar inte bry sig om kylan alls,våra "ädla"spanska hästar har fått så mycket vinterpäls att en islänning hade varit avundsjuk..!Fölen ser mest ut som små raggiga shetlandsponnyer!Men dom skuttar och leker i snön och ser ytterst välmående ut! Där ser man hur anpassningsbara hästar är!

Värre är det med mig...en skåning i all denna snön..och kylan..! Seriöst så tror jag ofta att snart så fryser jag ihjäl...min familj säger mest att jag är gnällig. Det är jag inte,men kanske inte så anpassningsbar!