Igår var jag och Sassi med om ett litet äventyr som vi egentligen kunde varit utan, var vi rörande överens om bägge två. Det startade med ännu ett lysande ridpass på ridbanan,hon har blivit en av mina absoluta favoriter just nu att rida...och när vi var färdiga där skritta vi ut en lite tur i solen. På hemvägen såg jag ett ENORMT rökmoln,som visade sig att komma hemifrån vår gård...Mortens lärling hade tänt fyr på en jättehög med kvist,grenar och gamla rundbalar med halm,och det var inte den lilla elden,vi pratar om eldsflammor många meter upp i luften  och brinnande kvistar som yrde runt. I mina ögon såg det helt livsfarligt ut,och detta bålet var placerat 3 meter från vägen som jag och Sassi var tvugna att passera för att komma oss hem. Det var ingen rolig historia,Sassi var livrädd och jag förstod henne så väl...Varenda gång jag lyckades att övertala henne att nästan passera så kom det något brinnande flygande emot oss! Ni kan tro att jag använde alla fula ord jag någonsin lärt mig att säga,på alla språk jag kan...! Till slut kom vi lyckligt hem,men jag beslutade mig snabbt för att inte utmana ödet med fler hästar...jag var helt slut!

Dagen innan var det mina herrar som fick jobba,alla skötte sig fint och gjorde vad dom skulle,varken mer eller mindre. Jag har även hunnit med att få några nya elever som jag varit iväg och hållt unddervisning för. Alltid skoj! Jag tillbringar så mycket tid i sadeln själv att jag tycker det är himla kul att stå på backen och hojta lite goda råd som omväxling! Och se andra jobba och slita...

Idag verkar det vara lugnt här,jag har noga förhört mig om eldnings planer och annat,så det är väl bara att ut och sätta fart... Tänkte att Smulan skulle bli första hästen.