Leal och jag tog oss en rejäl skogstur idag,solen sken och fåglarna kvittra..Leal är en himla fin häst att rida på tur med,väldigt cool och tar det mesta som händer med ro. Vi galopperade lite stillsamt på en liten skogsväg som slingrar sig fram när Leal helt plötsligt började att stå emot i galoppen och blev väldigt spänd. Vad nu då,tänkte jag och klackade till honom ganska så bestämt,med effekten att det blev en tvärnit så jag höll på att fortsätta framåt själv utan häst...! Väldigt förvånad kravlar jag mig på plats i sadeln igen och får då syn på JÄTTE ÄLGEN HELGA som står typ 15 meter framför oss mitt på vägen. Det var den Leal hade haft koll på och blivit osäker,och osäker blev jag med...Älgen var verkligen enorm och den bara stod där och glodde på oss som om vi var ett ufo...i min värld ska älgar bli jätte rädda för människor och hästar och fly för livet,men inte Helga inte...Så där stod vi alla tre och glodde på varandra...det var Leal som bröt upp från gloendet och började att skrapa med en framhov i marken. Shit,tänkte jag,tänk om Leal förvandlas till en spansk stridshingst (!) och håller på att bli arg på Helga! Tanken tilltalade mig inte alls så jag fick vänt hästen och satte fart på andra hållet,och när jag kika mig bakåt så stod fortfarande Helga och glodde på oss,precis som om hon var upp stoppad!

Vi kom lyckligt hem,men Diva och Corazon red jag på ridbanan. Kände inte för att hälsa på Helga fler gånger idag. Säga vad man vill men det är imponerande djur när man kommer nära dom!!

Nedan,Jacaranda som väntar föl med Romero och Hispano åringen Micki