Lite av en helg har det varit...fredag kväll hittade jag min 2 åriga valack Budda i ett ganska så bedrövligt skick. Med märkliga kramper och vitt skum rinnande ur munnen och mycket olycklig! Visste inte vad jag skulle tro,så på telen till vetrinären som satt på båten på väg till Danmark..suck! Nåväl,lite goda råd fick han iallafall gett.han trodde det var stopp i foderstrupen och rekommendera massering av den..och visst hjälpte det! Efter ett bra tags massering så stoppade kramperna och Budda piggnade till igen. Skönt! Men det blev lite spring och kollande sent ut på kvällen.

Lördag morgon så fann jag Jilguerita på 3 ben...det fjärde ville hon inte sätta i backen alls. Toppen,tänkte jag,inte mycket lönt att ringa veterinären..nu så var han definitivt i Danmark...suck igen! felet hittade jag iallafall ganska så snabbt..hon måste ha trampat på något och hade ett rejält hål under hoven.Stackaren Det blev mycket styr med att få det rengjort och lagt bandage och pencillin och hela hoven inbakad i silvertejp för att skydda. Måste säga att Jilguerita inte direkt visade upp sig från sin mest sammarbetsvilliga sida...och jag fick mig en rejäl knock out i skallen. man vill bara dessa djurens bästa..men det är inte alltid att budskapet går hem! In i en box med massor med ren halm med henne...och jag fick slängt mig på soffan och pustat ut!

Egentligen så var det ju meningen att jag skulle ha några dagars vila...men det är inte alltid så lätt att få till här så jag bestämde mig för att följa med Morten till Bergen dit vi var bjudna på barndop. Det lät som en stillsam aktivitet i mina öron. Morten är dock en mycket påhittig människa och bestämde att vi skulle ta motorcyckelen till Bergen...en liten nätt tur på 8 timmar. Hur genomtänkt var det att hänga på där med en ond rygg? Inte alls så smart!!! Dit gick väl an,men sen skulle vi hem på söndag eftermiddag igen och jag var skeptisk,det gick trots allt tåg denna sträckan! Men solen sken och det var ett väldigt vackert landskap vi skulle köra igenom..med fjordar,höga berg och djupa dalar och Hardangerviddan... Jag bet ihopa och hoppa på motorcyckelen igen....men den turen blev nästan rent för mycket!

Ok..det tog inte 8 timmar som det borde ha gjort...nej o nej,det tog 4 timmar och 45 minuter!!! Hur det är möjligt??? Morten är glad i fart...har ingen dödsfruktan överhuvudtaget och är ägare till en racing cyckel....Resten kan ni tänka er själv!!! Än en gång har jag kommit fram till att mitt liv här på gården tillsammans med hingstar och unghästar är ganska så stillsamt och behagligt jämfört med Mortens avkopplande söndags turer!!!

Nedan,en bild på min lilla allt i allo och hjälpreda Humlan!!! Min lilla favorit!