Ja,det har varit mycket att stå i helgen,men är man många som hjälps åt så blir det en hel del gjort! Lösdrifts hästarna har fått det så fint....! Med hjälp av grävmaskiner,traktorer och lastbilar så har deras lera förvandlats till ett lager med jämn och fin grus. I går kväll var det så fint att man nästan kunde haft dans där! Det är bara till att konstatera att det sker mycket när pojkarna drar igång sina maskiner!! Jag och hästarna tackar och bugar!

Vi har även hunnit med att få besök från Sverige i helgen,något som då jag tycker är lika trevligt var gång! Naturligtvis skulle inte vädret visa sig från sin bästa sida direkt och hästarna var överlag mer än lovligt leriga,gården var full av maskiner,med andra ord fullständigt kaos....men det är trots allt inte så svårt att beundra dom spanska hästarna!

Snön har kommit idag,och det verkar som om den tänker stanna ett tag. Det är ljusare och definitvt renare än på länge!! Fölen och ett åringarna har härjat och lekt mycket idag ute i snön,tror nog att vi behövde en förändring allihopa här!

  Joyita i somras!

Jag kan helt omöjligt ha full koll hela tiden på vad som händer på lösdriften,men trots allt så försöker jag att hänga med med på vad det är som sker där så gott det går...Slår ett öga ditåt ett antal gånger per dag och letar efter något som ser onormalt ut...I förmiddags var större delen av gänget ute i den stora hagen,fölen lekte i solen och vissa hästar såg ut att ligga och bara njuta i solen. Vid middagstid slog jag en ny blick och får då se att Jilguerita är den enda hästen som ligger kvar långt nere i hagen,resten av gänget hade gått hem för att äta.                             Det är Aldrig något gott tecken att en häst är kvar ensam någonstans. När dom lever i en stor flock som här så är det sällan man ser bara En häst,dom har alltid sina vänner,mammor,systrar eller något annat runt sig. Att det var något tokigt med Jilguerita var solklart och jag spurtade ner över ängen till henne där hon låg och såg ut att vara ensammast i hela världen...! När jag väl fick henne på benen så var det bara på 3 ben,det ena frambenet vägrade hon sätta i backen. Jilguerita är i normala fall en dam med både mycket attityd och utstrålning,men nu var hon en ömklig syn med bedjande ögon om hjälp! Stackars hästen och jag började hemfärden,men det tog låååång tid på 3 ben!

Det tog så lång tid att jag både hann med att ringa veterinären och han hann med komma hit innan vi var hemma! Och Jilguerita pustade och stånkade för varje lite steg vi tog oss framåt!

Hovböld var det,en stygg sådan med en massa gul goja som sprutade ur hennes hov. Jag kan mycket väl tro att det gjort ofantligt ont! Men nu är hon installerad i box tillsammans med sitt föl Natascha,fått smärtstillande och pencillin och bandagerad hov. Verkar trots allt relativt nöjd med tillvaron i ett hav av halm och hö!

På lördag ska det börjas att köras hit enorma mängder grus till lösdriften,måste försöka få ett torrare underlag till hästarna där ute! Har en liten misstanke att all denna leran under så lång tid kan vara en orsak till hovbölden. I vilket fall som helst så tror jag att både jag och hästarna kommer uppskatta grusen.

Jilguerita i somras! En härlig dam!

Ja,hästarna här är djur som bara precis älskar rutiner...när allt sker precis likadant som det gjorde igår,i samma ordning. När dom liksom vet vad det är som ska ske...! Jag själv är lite av en vane människa som utan att fundera så mycket över det gärna gör rutiner av de enklaste ting. Där fungerar vi bra tillsammans,jag och hästarna..vi vet liksom..! Men ve mig om jag då på eget intiativ börjar att improvisera.... När hela gänget med hingstar skulle in från sina rasthagar i eftermiddags så gick jag lite för mycket i mina egna tankar....och glömde Distinton. Istället för att komma in som nr 3 i ordningen så blev han sist....och detta var inget han tog lätt på! Tanten har blivit komplett galen var Distintons åsikt! Han rasade fram som en virvelvind med leran sprutande runt hovarna runt i sin hage och gnäggade som en tokstolle! När jag då äntligen kom  var han så upprörd och gav mig så många anklagande blickar att jag riktigt skämdes! "Gör ALDRIG om det där" tycktes han säga mig.....och jag lova...in som nr 3...thats it!

Och min vänster fot har idag både skiftat färg och storlek! Jag höll på att lyfta bak hovarna på Milano inne i stallet när hon tappade balansen och med full kraft satte ner sin hov över min fot. Oh du milde himmel vad detta gjorde ont! Jag vet att jag kan skylla mig själv...hade jag varit bara det minsta lilla snabbare att flytta på min fot så hade detta gått hur bra som helst...men nu sitter jag här med en fot som är rödlila och väldigt mycket större än den andra. Jäkla skit!

Kan ge en liten upplysning om att det har minsann regnat idag.....som vanligt!

  Budda min två åring

Jarama,vid hö häcken

Tro det eller ej,men idag har varit SOL !! Och alla djuren här fick nippran av glädje..Härligt! Både föl och vuxna hästar har ömsom skuttat rundor som tokingar och ömsom bara stått helt stilla i solen och sett ut till att bara njuta. Oj vad vi behövde det allihopa!

Men Kalvin,tjuren här blev lite väl yster...han hoppade och lekte så rätt som det var så befann han sig på fel sida av sitt staket...Jag blev lite bekymrad över det,vill helst inte ha han lös om han skulle få för sig att riva fler staket och få med sig lite hästar i leken... Nåväl,det är bara till att fånga honom tänkte jag och hämtade en bytta med kraftfoder. Det var då min väldigt snälla tjur förvandlades till en tjurfäktnings tjur! Han ville säkert bara leka....men satte högsta fart mot mig med sänkt huvud! Han är snabbare än vad man kan tro...och det var inte någon bra känsla jag hade där jag stod och kolossen kom dundrande rakt mot mig! Det enda jag kom på att göra var att hålla ut byttan med kraftfoder så långt jag kunde från kroppen...som en tjurfäktare! Lilla skillnaden är att JAG är INGEN tjurfäktare,långt därifrån! SHIT,svor jag när han träffade byttan med full kraft och det regnade kraftfor över både mig och han! Ärligt talat tror jag att mitt hjärta stannade! Men det gjorde oxå Kavin när han fick nys på maten...och ställde sig för att leta efter resterna...Och blev lugn och snäll igen! PUH!

När jag lite senare skulle rida Ita så fick hon oxå nippran i det fina vädret...energisk är hon alltid,men idag var det lite väl mycket energi! På väg ner till ridbanan så tog sig hela lösdrifts flocken en rejäl galopprunda i den stora hagen...och Ita blev väldigt inspirerad! Galopp var gångarten som gällde efter det...galopp på stället...galopp i sidled..och galopp med någon sorts luftsprång inblandat...! Mina tankar gick tillbaka till "tjurfäktningen" med Kalvin och jag tänkte för mig själv att Ita varit den perfekta tjurfäktningshästen!

Ja,ja...alla är förlåtna sina små hyss idag..det har trots allt varit SOL!!!

  Jag har en stor passion för gamla slott....som jag provar att finna när jag är på ferie någonstans. Denna pärlan fann jag i Skottland.

  Detta var i "något" sämre skick,men låg så vackert att det tog andan ur en! Det är förresten "Loch Ness" sjön i Skottland. Otroligt vackert ställe!

Jag gillar Skottland,men har tänkt att där regnar det för mycket....men det kan knappast vara värre än här!

Satt och kika igenom lite bilder på datan och hittade lite vinterbilder från förra vintern. Jag kommer visst ihåg att jag inte var så speciellt förtjust i all denna snö...och hu vad det var kallt..jo,det minns jag så väl! Men ska sanningen fram så kan jag gott tänka mig det nu,vad som helst,bara inte detta mörker...och leran...och regn,varenda dag! Nu är jag redo för snön!! Det kommer att bli ljust och rent! Detta trodde jag aldrig att om mig själv! Men om man nu ska välja mellan pest och kolera,så är jag dödens trött på pesten...och vill ha lite kolera istället!

I vanlig ordning så har det då regnat hela dagen....hade bestämt mig för att rida Leal,men se han hade tappat en sko ute i sitt gyttjebad och då bestämde jag mig blixtsnabbt för att hålla mig inne i stallet istället. Så unghästar och avelsdamer har släpats in i stallet i tur och ordning och blivit lite ompysslade. Att hålla på och borsta så blöta hästar är ingen hit,men något ville jag göra för att lyxa till det för dom så jag har använt mig av familjens hela handduks förråd till att torka leriga hästben rena och torrare! Har varit väldigt bekymrad för att vi skulle få problem med mugg på alla dessa blöta hästben som liksom aldrig får torka upp riktigt,men det visa sig att min oro var obefogad! Jag hittade ingenting som kunde misstänkas för mugg!

Dagens lilla glädjeämne intalade jag mig själv! Men du milde så många handdukar jag har att tvätta!

  Miguel, en vacker vinterdag!

  Hästar i ett hav av snö...jag är redo för det nu!

Ja,ska man inte drabbas av en djup depression i dessa mörka leriga tider så gäller det att vara duktig på att hitta de små sakerna att glädjas över. Jag provar så gott jag kan att dra på smilbanden medan jag vassar fram i lera och regn...! Idag så lovprisa jag halmen...denna fantastiska TORRA och guldgula tingest som jag kan ösa in i överflöd till hästarna! Jag är en stor fan av just halm och jag tror bestämt att djuren här delar min åsikt! När hingstarna kommer in från sin rasthagar,leriga och dyblöta så slänger dom sig mer än gärna ner i sina boxar och rullar runt i halmen!

För att inte prata om fölen och unghästarna..,när dom får en ny stor rundbal med gyllene torr halm i sina ligghallar,då är det fest! Det hoppas och sprättes,rullas och lekes! Halmen blir som en torr ö i deras annars ganska så våta tillvaro! Jag har alltid tyckt väldigt mycket bättre om halm än spån,uppvuxen som jag är i Skåne,där vi knappast inte visste var spån vad för någonting i ett stall! Som tur är så har jag även fått Morten att inse fördelarna,så även om det kanske inte är helt vanligt i dessa trakter med halm till häst boxar så producerar han snällt en massa halmbalar till mig.! Ja,det var väl dagens glädje ämne.....får försöka att finna på ett nytt ett i morgon...för mer regn är att vänta....!

Ita,fast det ser ut som denna lilla fröken mest består utav man....i massor!

Ja,det var en lite chockartad upplevelse jag och Leal hade i förmiddags när vi skulle träna lite på ridbanan. Regna gjorde det som vanligt,iskallt regn var det, men det är i och för sig ganska så vanligt det med...och efter bara en liten stund var jag så kall om händerna att jag tappat känseln i fingrarna (jag tycker det är så svårt att rida med handskar) och bestämde mig för att avsluta och rida hem. Vi skritta upp på vad jag trodde var den blöta asfaltsvägen,och vips så var det som om Leal inte kunde stå på sina ben! Alla hovarna gled åt var sitt håll! Kloka Leal försökte att stå stilla,men ena framhoven liksom bara gled iväg helt okontrollerat...! Ni kan tro att jag kom mig snabbt ner från hästryggen,bara för att konstatera att det var såpe glatt! Regnet hade blivit underkylt och förvandlats till is. Vad jag trodde var blöt asfalt var en isbana! Stackars Leal såg väldigt bekymrad ut och gav mig blicken "detta var din ide,ta mig härifrån"! Svor gjorde jag ännu en gång över detta helt bedrövliga väder,och sedan fick både jag och leal hoppa ner i diket och gå där nere för att kunna ta oss hem!

Var inte speciellt sugen på att ta med mig fler hästar ner på ridbanan idag utan det blev lite pyssel i stallet.Spanska kurs och hundkurs ikväll istället! Och så ska jag prova mig på en soldans,jag är beredd att göra mycket nu för att få ett par dagar med bättre väder!

Leal

Ja,den kommentaren fick jag höra idag av min granne,en väldigt trevlig äldre man som då och då stannar till och kikar när jag rider på banan. Orsaken till den kommentaren var att jag blev lite påhittig och hade med mig 2 hästar ner på banan idag,Ita red jag och Smulan var med som handhäst. Denna metoden använde jag mig mycket av när jag hade en lite ridskola i Skåne. På våren när hästarna skulle sättas igång efter vintervilan och min tid som vanligt var lite knapp så red jag oftast med handhäst,ibland med 2 stycken och det var väldigt tidssparande att motionera tre hästar samtidigt! Kom på iden att det kunde vara en bra grej här med,det gäller bara att få hästarna till att samarbeta och att båda lyssnar på mig,inte bara den jag sitter på.

Ita och Smulan funka det perfekt med,det är två ordentliga töser som oftast gör vad man ber dom om och Smulan tyckte nog att hela iden var fantastisk,hon var på ett strålande humör. Vad som är lite skillnaden med dessa hästarna jämfört med gänget jag hade i Sverige var att dom var vana vid att jag bara red med en hand,men med lite koncentration från min sida så gick det väldigt bra med Ita också. Hon är som en liten sportbil,massor med motor och lätt att manövrera runt på! Ett litet missöde hade vi bara,när Ita gasade på betydligt mer än vad Smulan gjorde och min arm blev typ 1 meter längre än normalt,men det var också det enda missödet. Toppen,här kan vi vara effektiva fler gånger!

Distinton fick sig också en liten tur på banan,gick som tåget han med! Lite väl pigg i början med efter hand så lugna han ner sig och jobbade väldigt bra.Kul

Och faktist så såg jag solen idag,det var ingen lång stund,men iallafall,den var där! Och vips så kändes allt lite lättare för ett ögonblick! Ibland är det inte så mycket som ska till!

Ita,att jämföra med en liten sportbil! Mycket motor och lätt att manövrera runt på!