Jag kan helt omöjligt ha full koll hela tiden på vad som händer på lösdriften,men trots allt så försöker jag att hänga med med på vad det är som sker där så gott det går...Slår ett öga ditåt ett antal gånger per dag och letar efter något som ser onormalt ut...I förmiddags var större delen av gänget ute i den stora hagen,fölen lekte i solen och vissa hästar såg ut att ligga och bara njuta i solen. Vid middagstid slog jag en ny blick och får då se att Jilguerita är den enda hästen som ligger kvar långt nere i hagen,resten av gänget hade gått hem för att äta.                             Det är Aldrig något gott tecken att en häst är kvar ensam någonstans. När dom lever i en stor flock som här så är det sällan man ser bara En häst,dom har alltid sina vänner,mammor,systrar eller något annat runt sig. Att det var något tokigt med Jilguerita var solklart och jag spurtade ner över ängen till henne där hon låg och såg ut att vara ensammast i hela världen...! När jag väl fick henne på benen så var det bara på 3 ben,det ena frambenet vägrade hon sätta i backen. Jilguerita är i normala fall en dam med både mycket attityd och utstrålning,men nu var hon en ömklig syn med bedjande ögon om hjälp! Stackars hästen och jag började hemfärden,men det tog låååång tid på 3 ben!

Det tog så lång tid att jag både hann med att ringa veterinären och han hann med komma hit innan vi var hemma! Och Jilguerita pustade och stånkade för varje lite steg vi tog oss framåt!

Hovböld var det,en stygg sådan med en massa gul goja som sprutade ur hennes hov. Jag kan mycket väl tro att det gjort ofantligt ont! Men nu är hon installerad i box tillsammans med sitt föl Natascha,fått smärtstillande och pencillin och bandagerad hov. Verkar trots allt relativt nöjd med tillvaron i ett hav av halm och hö!

På lördag ska det börjas att köras hit enorma mängder grus till lösdriften,måste försöka få ett torrare underlag till hästarna där ute! Har en liten misstanke att all denna leran under så lång tid kan vara en orsak till hovbölden. I vilket fall som helst så tror jag att både jag och hästarna kommer uppskatta grusen.

Jilguerita i somras! En härlig dam!