Alla inlägg under januari 2010

Av Marie Anderberg - 28 januari 2010 17:14

Sakta men säkert var det ju...,men nu börjar jag att få det TRÅKIGT! Det är inte riktigt lika kul att vila längre...och ganska så frustrerande när man ändå inte riktigt orkar med..Så jag försöker att aktivera mig själv med små saker...att borsta hästar går fint,så hingstarna får sig en rejäl omgång med borstarna..,halva gänget på morgonen och halva gänget på kvällen.

Och idag så var det ett helt underbart väder,bara ett par minus grader och strålande sol...helt omöjligt att bara ligga inne! Så jag tillbringade en del tid hos lösdrifts gänget som liksom jag njöt av värmen i solen! Många av dom låg och vilade,och jag ska ju oxå vila...det var då jag kom på smygträningen! Jag vandrade runt bland unghästarna,klappade och pratade med dom och satte mig på deras ryggar där dom låg och sola. Helt lysande! Dom får känna hur det är att ha mig på ryggen,och att hela jag är ovanpå dom! Och detta under fullkomligt rogivande förhållande! Det var ingen som reagerade på det,utan dom var ganska så förnöjda att bli ompysslade av "tanten",antingen jag satt brevid dom eller på dom. Nöjd var jag,inridning påbörjad i smyg,under trevliga former!

  Lucifer ingick dock inte i denna övningen..,han har inte tid att vila när han är ute..,utan har fullt upp med att härja och leka i snön! Och med tanke på snömängden så är det rejäla träningspass för honom! Jag kan intyga att det är tungt att ta sig fram!

ANNONS
Av Marie Anderberg - 25 januari 2010 13:00

Det gör verkligen det..på alla sätt och vis! Dagarna har helt uppenbarligen blivit både längre och ljusare och tittar bara solen fram så har den också börjat att värma lite. Det glädjer mig,och med snart januari avverkad så kan inte vintern hålla i sig hur länge som helst! Och det är bra för den har i år varit ganska så tuff mot både folk och djur!

Själv blir jag sakta men säkert piggare för varje dag som går. Ok,det är en bra bit kvar till att jag börjar att tampas med unghästarna eller kliver upp i sadeln igen,men det kommer det med. Och än en gång i mitt liv slår det mig hur intelligenta och vänliga dessa hästarna är...jag är så glad att jag får ta en del i deras liv! Ta till exempel Leal och Distinton,två vuxna stolta hingstar som mycket väl kan visa hur vackra  och på vilket gott humör dom är på när dom ska ut i sina rasthagar. Vi kan forcera gårdsplan i både passage och små lustiga uppvisningar när dom är på det humöret. Men idag när jag tog ut dom så tassade dom fram som gamla ponnies,i den tragiskt långsamma takten jag går i nu!(seriöst,en 90-åring med rullator hade kört om mig halvvägs). Det är precis som om dom förstår att jag inte är bra,inte på humör för några uppvisningar,och att vi måste ta allt i slow motion! Jag blir ödmjuk inför dessa förstående och vänliga själar!     Romero

ANNONS
Av Marie Anderberg - 21 januari 2010 10:06

Efter 8 dagar i ryggläge bestämde jag mig så nu för att hälsa på mina herrar ute i stallet. Att gå ner för trappan,ut genom dörren,över heeela gårdsplanen och in i stallet blev att sammanlikna med en promenad till Kina! Det var så långt,väldigt mycket längre än jag någonsin kunnat föreställa mig! Halvvägs ångrade jag bittert att jag inte tagit med mig någon färdkost,en vattenflaska och eventuellt en sovsäck att vila i! Men efter mycket pust och stön kunde jag då äntligen öppna stalldörren (som var den mest tungöpnnade dörr jag träffat på i hela mitt liv) och då fick jag verkligen belöning för min långa (!) vandring. -Hej pojkar,sa jag och till min stora glädje så lyftes alla huvud,alla öron spetsades och det blev en kör av gnäggningar som svar! Varm blev jag om hjärtat! Vilken uppmuntran! Här stod hela gänget och hälsade så glatt på mig! Den enda som gjorde mer väsen av sig var hans Majestät Codisioso som började banka i boxdörren och gav mig blicken "gud vet var du har varit..,men du är sen..,väldigt sen!

Det var härligt med lite uppmuntran..men idag räckte inte krafterna till mer än just att säga hej,och jag la om kursen tillbaka mot huset. Det var om möjligt ännu längre att gå! Känslan var att för varje steg jag tog så flyttade sig huset en bit längre bort.

Men det spelar ingen roll...nu är jag liksom på gång...och "kinaresan" blir säkert lättare nästa gång.! Att gå ända bort till lösdrifts hästarna får bli ett äventyr för sig själv,för dit är det jättelångt!! Längre än till Kina....men kanske imorgon....!  

Av Marie Anderberg - 19 januari 2010 08:46

Det är inte alltid saker och ting går som man har tänkt sig...Efter att ha varit mer än normalt sliten ett par dagar åkte jag till doktorn..,som skickade mig till sjukhuset..,som efter bara en timmes besök fick lagt mig på ett operationsbord! Detta var inte något jag direkt hade planerat,och när jag gnällde om det så kikade kirurgen väldigt uppgivit på mig och kom med kommentaren "att han hade aldrig under hela sin tid som kirurg planerat en enda akut operation i förväg". Nähä,då är det kanske inte det man gör då...fast för min del hade det varit betydligt enklare och planerat livet om man hade gjort det!

Så denna hästskötaren är nu en av dom sämsta hästskötarna man överhuvudtaget kan tänka sig! Jag har intagit rygg läge i sängen...och när jag känner mig som allra piggast i soffan...inte mycket att ropa hurra över,men jag kan bara hoppas att krafterna återvänder snart! Hittentills så har hela familjen här trätt in som vikarierande hästskötare,och jag tror nog att alla gör gör så gott dom kan! Jag känner lite på mig att inga katastrof historier når upp till mina öron..,utan alla smilar och säger att detta går hur bra som helst.. Jag kan bara hoppas det! Vi får väl se hur detta skall lösas på sikt...  

Av Marie Anderberg - 11 januari 2010 14:05

Det smällkalla vädret har hållit i sig...det är helt otroligt! Men det finns dom som har haft det ännu jobbigare än vi...så man ska inte bara klaga,men jobbigt är det...både för hästar och hästskötaren!

Men igår kväll skedde det som inte FÅR lov att hända,lösdrifts gänget tog sig ut från sin hage och gav sig iväg....en salig blanding av föl,unghästar och avelsdamer. Klockan 9 på kvällen,beckmörkt ute och -18 grader...och gänget var borta! Ja,iallafall största delen av det..,den viktigaste hästen var kvar hemma,Nahema,drottningen som skulle styrt upp det hela,hon stod fredligt och åt i godan ro tillsammans med sin dotter Molly.

Det var bara till att kasta sig i bilen och börja att följa spåren,man behöver inte direkt en skicklig spår finnare för att klara av att följa ett tjugotal hästar i snö...men vad som gjorde mig väldigt bekymrad var att dom följde vägen,ok,inte direkt hårt trafikerad en sen söndagkväll,men iallafall...med lite otur framme så räcker det ju att möta en bil i en kurva...och olyckan kan vara där! Nästa bekymmer var att dom håll god fart och hade hunnit komma ett bra stycke hemifrån innan vi hann ikapp dom! Och där stod vi då....med 20 lösa hästar 4km hemifrån och utan en flockledare...hade bara Nahema varit med så kunde jag gått med henne och flocken hade följt efter....men detta var bara en förvirrad samling med svettiga hästar som var helt desorienterade! Ingen hit direkt! Jag tror att jag hade en puls som närma sig en stridspilots under anfall innan vi äntligen kom hem med jättegänget!

Men hem kom vi,och då var nästa bekymmer....alla hästarna var blöta av svett (jag med) och med -18 grader så är inte det speciellt lyckat! Jag såg framför mig hur hälften av hästarna skulle dö i lunginflammation,eller alternativt frysa till is statyer! Halm blev återigen min räddning,massor med halm! 4 stora rundbalar fick dom,både i ligghallarna och utanför...och till min stora glädje fattade hästarna vitsen med det hela och började att rulla sig helt vilt i den torra halmen,och lite nytta tror jag nog att det gjorde! Det är väl för tidigt att ropa hej än,men trots noggrann övervakning idag så har jag inte kunnat hitta något fel på någon av dom! Men denna hästskötaren är sliten!!! Både till kropp och själ!!! Hoppas att slipper att uppleva något liknande på mycket länge!  


Hingstarna var iallafall inte inblandade i soppan i går kväll och har haft en högst vanlig dag idag. Hans majestät var ute och motionerade i snön,jag tror faktist att han gillar den,fast smällkylan kunde han nog varit utan!

 

Av Marie Anderberg - 7 januari 2010 14:57

Ja,det sägs att det är det som är orsaken....isvindar...bara namnet bär respekt med sig! Och jäklar vad dessa isvindar är kalla...dom letar sig in genom alla kläder,hästtäcke...in genom stallväggar...allt är skitkallt! Nya istiden är här! Hela mitt upplägg med värme fläktar i hingstarnas stall för att hålla vattnet igång har gett upp..det räcker att man tittar på ett annat håll så har det frusit på nytt. Till och med karbinhakarna på mina grimskaft har frysit fast och behövdes tinas! Jag har aldrig varit med om maken!

Lösdriftsgänget kämpar på i isvindarna,men jag har märkt en stor förändring i flocken. Helt plötsligt så har en massa regler angående rangordningen blivit borta! Alla hästarna står tätt ihopa och äter,ett annat gäng ligger i hallarna och vilar tillsammans,detta i en salig blandning av dom mest ranghöga sida vid sida med dom mest ranglåga. Detta hade varit helt oaktuellt för en månad sedan...Nahema,drottningen i gänget tillät till exempel bara vissa utvalda att stå och äta med henne eller ligga och vila....nu står hon tätt ihopa med vem som helst utan att visa någonting! Det verkar som om hela gänget håller ihopa benhårt,och den som vill äta får det utan att vänta på sin tur. Lite interessant faktist!

Jag har läst om Basjhkir hästen som lever under extrema förhållande också suddar ut rangordningen och kämpar på som en flock att överleva istället. Vet inte hur det är med Islands hästarna som också kan ha det tufft på Island,fungerar det likadant där måntro? Ska bli spännande att se om det håller i sig när hästarna får en lite lättare tillvaro...

Hingstarna fick vara ute 1 timme bara medan jag turbo mocka stallet...och dom hade väldigt bråttom in igen. Fastän hans Majestät Codicioso hade 2 täcke på sig och bara var ute 1 timme så frös han så att han skakade...han har bara satt vinterpäls för att klara av den skånska vintern..,inte den sibiriska! Blicken han gav mig på väg in medan han klapprade tänder av köld sa allt..."Du är fan inte klok någonstans som utsätter mig för detta"!

 

Humla,som också tycker det är ansträngt kallt har fått en egen fleece

väst att hålla värmen i!

  Hittade ännu en bild från veckan i Portugal. Denna hästen heter Valente (en Lusitano) och precis som Lucifer är vår clown här så var Valente clownen där!

Trots hans små upptåg så blev jag väldigt förtjust i honom,en härlig häst när han väl gjorde vad han skulle! Kollade vädret i Portugal idag,ok ingen sommarvärme men behagliga 10 grader! Det börjar kännas aktuellt med en resa!

Av Marie Anderberg - 5 januari 2010 16:19

Hörde precis på radion att dom varna för att den riktiga kylan var på väg...vadå på väg??? Det måste vara ett stort skämt...imorse var det typ -20 när jag fodrade,precis som det har varit jäääte länge. Inte kan det vara meningen att det skall bli kallare än det??? I min lilla värld så är det inte möjligt...! Alla hästarna på lösdriften ser ut till att ha det hur bra som helst,det går bara åt en hel del mer mat. Men i ärlighetens namn så undrar jag hur kallt dom egentligen fixar?? Fri tillgång på mat och torr halm är en självklarhet...,men någonstans på termometern måste ju gränsen gå! Jag kan se synen framför mig när jag köper upp Norges hela samlade lager av termotäcken och börjar att klä in gänget med! La fram min vision för Morten som såg lätt ansträngd ut...! Eller min nästa ide om att göra en jättebrasa med skydds staket runt,så att gänget kan värma sig där! Ja,inte vet jag...men tror nog att jag kan bli ganska så kreativ om det skulle behövas...ska bli intressant att se vad radioprataren menade med den"riktiga" kylan!

Något vettigt har jag iallafall inte fått gjort med hästarna idag heller,det är bara för kallt,det fastän det inte är kallt på riktigt...!

Nedan,en sommarbild på Hans Majestät Codisioso,kungligt vacker!

 

Av Marie Anderberg - 4 januari 2010 16:54

Sista dagen av jullovet för mina änglar,så jag passade på att få lite extra hjälp i stallet! Tänk vad fort allt går när man är många som hjälps åt,helt fantastiskt! Kunde absolut tänkt mig att ha en lite arbetsstyka på si sådär en 3-4 stycken varje dag...jösses vad jag hade hunnit med mycket! I normala dagar så är det mest bara jag..och så Humlan förstås,fast hon är mest till moraliskt stöd! Fast till våren så kommer jag absolut till att behöva ridhjälp..,då blir här alltför många unghästar att rida in,plus att hingstarna skall jobba...Till och med tids optimisten jag inser att det inte kommer till att fungera i verkligheten.!

Dom två små tjejerna Molly och Milano fick följa med mig och Tilda ner på ridbanan idag,mest för sociala grejen och så passa vi på att fota lite. Båda blir 2 år nu till våren och växer så att det knakar om det,allra helst Milano har börjat att dra till väders rejält. Molly ser ut till att bli fin,lite speciellt med henne är för det första så är hon Leals enda dotter (!) och för det andra så är det min gamla drottning Nahemas

sista föl...efter att molly föddes har hon inte blivit dräktig.Med tanke på att hon blir 19 nu så är det inte aktuellt att pröva fler gånger.

Hans Majestät Codicioso kom inte riktigt överens med sin hovslagare i skåne så idag drog jag av hans sista sko och verkade honom. Han stod väluppfostrad och snällt,hade minsann inget emot det alls. Men jag vet hur han kan vara när sällskapet inte passar honom...inte helt lätt att flirta med. Det gäller att inte bli ovän med honom för då är det kört! Hade den hästen varit en riktig kung för några århundrade sen så tror jag han hade skickat många av sina undersåtar till halshuggning!

Nedan,Molly

  Romero ångar fram i snön som säkert är 1 m djup

 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se