Tyvärr så är det ingen överdrift,jäklar vad det har kommit snö medan jag har varit borta,och snöar gör det idag med! Den översta eltråden till hästarnas staket är snart borta den med...,den undre blev begravd innan jul ,snyft! Måste säga att leva sitt liv i Norge om vintern är till att göra det mer besvärligt än vad det kunde varit! För någon dag sedan befann jag mig på böljande grässlätter i 25 graders värme,alla hästar gick fridfullt och betade,fåglarna kvittra...det är lite skillnad det! Jag hade utan vidare kunnat fyllt några containrar med hästar,hundar,mina bädjur och ungar och flyttat till pampasen i argentina.....och kommit tillbaka hit i juni (om det inte regna förstås!!) Men det är väl inte så enkelt....

I allafall så har det varit en härlig ferie på många sätt och vis! Ave Maria är ett ställe som är som gjort för att hämta nya krafter på,och lite kul är att jag kommit igång med att rida igen! Provade mig lite försiktigt fram och avslutade dom sista dagarna tillsammans med med gamla vän "stridsvagnen",som dundrar fram över pampasen i sitt eget tempo,och det är galopp,antingen man vill eller ej!

  "Stridsvagnen",en kär gammal vän som det var väldigt skoj att se igen! Han är inte så stor,kanske 140cm,men är modig som ett lejon och energi så att det både räcker och blir över! Jag gillar han skarpt!

  En härlig kvälls ritt på Ave Maria! Jag fick låna Mortens häst "Picassa",en mycket trevlig svart dam som tog allt i lite lugnare tempo än "stridsvagnen". Det är en helt underbar natur att rida ut i!

  Boningshuset på Ave Maria,ett av dom mer fridfulla ställe som jag någonsin har varit på!

  Och verandan...där jag tillbringat åtskilliga timmar med näsan i en bra bok och bara precis slappnat av,härligt!

  Och sen är det ju klart att lite äventyr skulle det förstås bli...Morten fick för sig att vi skulle kolla in landskapet från luften....och det i ett av dom minsta flygplan jag någonsin sett! Jag är överlag inte glad i att flyga...och jag kan milt säga att det var med skräck och bävan jag satte mig i denna lilla farkost på  den argentinska landsbygden! Vår pilot,Claudio,som inte prata ett ord engelska håll på att skrämma livet av mig totalt när han lugnt och stillsamt drog fram instruktions boken (!) för att kolla hur man skulle göra innan han började att mixtra med spakarna i planet! Ja,ja,dom har ett avslappnat förhållande till livet dom där argentinarna! Men det hela gick bra,vi kom både upp och ner...fast jag är inte säker på att jag någonsin kommer att göra om det!

Efter en natt i Buenos Aires blev det färja över till Uruguay,en bil blev införskaffad och vi var pa tur! Eller pa bärtur....det var inte mycket trafik,men inte heller mycket vägskyltar...det var helt enkelt ganska sa sparsamt med skyltningen...min karta var inte den bästa,sa det blev lite av en gissningslek var vi befann oss och var vi var pa väg! Min spanska är inte mycket att ropa hurra över när det gäller att följa en vägbeskrivning,bäst är jag pa att beställa kaffe!

Men det var absolut ett fint land,med massor av jordbruk och betesdjur..bade Kor och hästar. Det var i princip hästar överallt,dom flesta ganska sa lika de jag sett tidigare i Argentina,rasen criollo. Polo är ganska sa stor sport även i Uruguay,relativt sett ganska sma hästar med mycket fullblod i. Hástarna pa landsbygden används en hel del i det dagliga arbetet med att flytta runt pa kor,alltsa tvättäkta gauchos (cowboys). Det var ingen ovanlig syn att mitt ute pa highwayn kom en stor flock med kor och ett par gauchos som drev dom med hästar! Lite häftigt,fast jag tror att jag varit mer än lovligt nervös om det varit jag som skulle hallit rätt 50 kor ute i trafiken med min häst! Men detta är sydamerika och det mesta är möjligt!

Inget ont om Uruguay men det blev ett hiskeligt oväder,med riktigt otäcka askstormar och skyfall. Jag och Morten satt pa en restaurang och sag hur gatorna pa mindre en timme fylldes med 3 dm vatten! SHIT! Efter en snabb koll pa vädret pa internet bestämde vi oss för att ta oss tillbaka till Argentina,där solen sken! Det sag lite mörkt ut när det visa sig att vi slarvat bort ett ytterst viktigt dokument som gav oss tillatelse att lämna landet igen(!) och den lilla gränsvakten tog detta ganska sa allvarligt! "VERY IMPORTANT DOCUMENT" berättade han manga ganger....sadant slarvar man inte bort hur som helst i Uruguay! Jag vet det nu...och fick lova bot och bättring! Till slut fick vi iallafall passera gränsen,PUH!

Väl i Argentina igen sa togs beslutet att ta oss till mitt älskade Ave Maria,hemmet till min gamla vän "stridsvagnen",gauchon Martin och all den andra underbara personalen där! Ett mycket kärt aterseende! Nu känns det som att det blir här vi stannar den aterstaende tiden,kanske lite dagsturer runt om i omgivningarna kan räcka. Och i morse sa var det mycket riktigt Martin som mötte upp...tillsammans med Stridsvagnen som madde helt utmärkt! Fantastiskt skoj!!! Nu är det alltsa livet pa en estancia pa pampasen som gáller ett par dagar! Jag rapporterar vidare...  

Dom som känner Morten vet att han är en överraskningens man...full av dom mest märkliga ideer och gansa impulsiv! Detta har da gjort att jag just nu sitter i Buenos Aires med vidare destination Uruguay! Jag visste ärligt talat inte ens var Uruguay befann sig pa jordklotet,tánkte mig kanske att jungel land nagonstans...,men det var fel! Det är minsann ett grannland till Argentina,ett litet ett,och enligt Morten fyllt av hästar,kor och bädjur! Ja,där ser men...dit ska jag! Pa ett vis passar det sig ganska bra med en lite ferie nu,eftersom jag inte har kommit igang helt med arbetet där hemma än efter operationen. Jag hoppas att jag kommer hem utvilad och beredd att komma igang ordentligt!

Sen har jag ju faktist en gammal vän här pa denna sidan jordklotet som jag hemskt gärna skulle vilja hinna med att besöka...fórra gangen jag var i Argentina blev jag ju väldigt fórtjust i en häst som jag kallade "stridsvagnen"! En liten fux som hárjade runt pa Pampasen med mig,várldens modigaste lilla djur! Det är váldigt lockande att kika till honom...och se att allt är ok med honom!Men Uruguay först!

Och inte vet jag hur häst världen är i detta land,men det ska bli ganska sa spännande att kolla! Argentina förvanade ju mig väldigt,sa det ska bli kul att se vad Uruguay har att komma med! Jag rapporterar!

Som en liten upplysning kan jag meddela att här är det sommar,25 grader varmt och stralande sol...känns helt ok!!!  

Var lite duktig och sorterade  foto som var ända sen i somras...bättre sent än aldrig heter det ju! Och det var ett ganska så angenämt arbete att sitta och kika på sommarbilder nu när det känns som om man fått mer än nog av denna vintern! Ibland har jag känslan av att den aldrig kommer att ta slut....som om världen för evigt kommer till att vara iskall och full av snö....så lite sommarbilder ger en hoppet tillbaka! Det blir nog sommar igen...

  "Grålla" med sitt föl Natali i galopp med Lealtad (mamma till bla Leal och Lucifer)

  Joyita med sitt föl Nadja

  Mitt gamla Welsh Cob sto Nahema (drottningen över lösdriftsflocken),Formos och längst bak Lealtad.En del av våra beten är ganska så kuperade (hela detta landet går upp och ner) vilket ger hästarna lite extra trimm,och mig med för den delen!

  Formos,den äldsta hästen här på gården,han fyller 20 i år och är för sin ålder i fint skick! Han är Nahemas bästa vän,dom två är som ler och långhalm! Dom åren som Nahema har haft föl vid sin sida så har det varit nästan lika mycket Formos föl! Både Formos och Nahema har jag haft i nästan hela deras liv,båda 2 kom till

mig som 3-åringar så naturligtvis fick dom följa med till Norge!

Helt fantastiskt väder idag,med strålande sol och en ridbana med fint snö underlag. Och jag fick en väldig lust att ta med mig Distinton ner på ridbanan....inte direkt med en tanke på att rida...det borde jag vänta någon vecka till med..men jag kunde ju för allt i världen longera honom lite! Väldigt nöjd med min ide så kom jag på att varför inte longera med sadel??? Det var ända sen i slutet på november som Distinton haft den på sig (vintervilorna har en otäck förmåga att dra ut på tiden här). Så på med sadel och träns på en väldigt ivrig hingst som tyckte hela iden var super! Han är i grund och botten en liten arbetsnarkoman som hemskt gärna hänger på alla mina ideer!

Vägen ner till ridbanan så dansade han fram och och jag har sällan skådat en så lycklig häst under longering! Han visade fram alla sortens luftsprång,slog bakut och hade den mest elastiska trav man kan tänka sig! Här kan man prata om arbetsglädje!

Och jag kunde inte riktigt styra mig själv,utan fick en förfärlig lust att bara rida lite...bara lite i skritt...ett varv kanske...inte mer! Ibland är kanske inte mina ideer är helt genomtänkta,men någonstans inom mig så litade jag på att han skulle vara söt och snäll mot mig om jag bara kom upp i sadeln. Så efter en del kravlande (smidig som en elefant) så satt jag då där igen på hästryggen! Vilken härlig känsla! Och Distinton uppförde sig som en gentelman..pigg,javisst,men inga hopp och skutt överhuvudtaget (tack för det!!!!). Den lilla rundan i skritt blev istället 15 min där vi prova både lite trav och galopp och jag njöt lika mycket som hästen! Vilken dag!  

Stackars Marokko har fått ha veterinär besök idag. Det hela började för en vecka sedan med ett litet sår på käken,som jag efter konstens alla regler skötte om. Allt var frid och fröjd och det lilla såret läkte ihopa. Sen kom en liten knuta som på ett par dagar har vuxit sig till en gigantisk böld och imorse ville Marokko inte äta...jag tror det gjorde för ont att tugga.Stackars lilla hästen!! Det blev smärtstillande och antibiotika och så ska jag försöka få till något våtvarmt omslag. Är inte helt säker på hur det ska gå till,men vi får prova oss fram. Veterinären kommer tillbaka på måndag så får vi se då om det har blivit något bättre.   Distinton och jag förra vintern

Morgonjobben med unghästarna fortsätter...än så länge bara 1 eller 2 per dag men lite blir gjort iallafall. Idag fick det bli tre års hingstarna,Lucifer och Gepetto.

Dom två är som natt och dag att jobba med...                                            
    Lucifer ser sig sälv som något stort här i världen,har ett självförtroende som alltid är på topp och är förbaskat smart,både på gott och ont! Det är kul med smarta hästar men dom ger inte en så mycket utrymme för misstag,dom lär sig både dom bra och dåliga sakerna lika fort. Lucifer är fantastisk,man visar honom en sak vad man menar,lägger till ett kommando och vips så kan han det! Och utför det på under sekunden nästa gång man ber honom! Härligt! Men det räckte med att jag var ouppmärksam i 20 sekunder (Humla stod och skällde på något som jag försökte se vad det var) och Lucifer hade funnit på en egen cirkus konst med att stå på bakbenen och lyckades trassla in longeringslinan i ett framben. På det viset är han ..hela tiden...aktivera honom eller han börjar att aktivera dig! Han är nu klar för att börja att ridas. Det här med sadel,träns och alla kommando du någonsin kan komma på att lära en häst i lina kan han utan och innan. Men jag är inte helt säker på att det är just Lucifer som blir den häst jag ska börja att rida efter sjukskrivningen...

Gepetto däremot är en mild varelse som nästan är beredd att be om ursäkt bara för att han finns till. Väldigt baby aktig om man jämför honom med Lucifer. Gepetto har fullt upp..,han ska både hålla rätt på mig och mina kommando..se så att inget märkligt sker runt den lilla ridbanan där vi är, plus att han ska hinna med att hålla rätt på vem det är som gnäggar i stallet. Det blir ganska så mycket på en gång och han vill hemskt gärna vara mig till lags...missförstår ett kommando ibland och provar då att lösa det hela med att springa fort....Tror nog att jag sa ptroooo alternativt wooooh ganska så många gånger i morse. Gepetto behöver nog lite mer tid och självförtroende innan vi börjar att rida på honom. Men jag tror att han blir en betydligt enklare ridhäst än Lucifer,som nog alltid kommer att kräva ganska så mycket av sin ryttare och i gengäld ge mycket tillbaka!

  Gepetto,mild som en vårvind!

Ja,jag är ju ganska så sugen på att komma igång med unghästarna..så imorse föll valet på Texas. Tanken var att han skulle komma igång i longeringens ädla konst på min lilla ridbana här hemma. Första kampen kom när jag skulle få med mig Texas ut från lösdriften..inte för att han gjorde något fel alls,men en viss överambitös Zorro hade bestämt sig för att det var hans tur att jobba...och jag måste säga att han blev mer än lovligt fräck i sina försök att hänga på,eller regelrätt tränga sig förbi..,alternativt skrämma bort stackars Texas..bara han fick följa med! Ok,det är kul med hästar som vill..men vissa regler måste följas och jag fick bli ganska så tuff mot en väldigt slokörad Zorro...

Sen var det då Texas...som blev väldigt uppspelt över hela grejen med att jobba i lina...alla kommandon var som bortblåsta...och regeln att gå runt mig i en cirkel försvann kvickt den med! Det blev helt enkelt just "Texas" av hela grejen! Hästen var överallt...ganska så ofta i luften..väldigt ofta i galopp med svansen i vädret..och ganska så sällan på min volt! I normala fall hade jag inte tagit så illa upp utan hade väl hängt med så gott det gick tills han hade kommit till sans och lugnat sig,men just

nu vill jag inte åka kana efter hästar. Det var bara att kalla på förstärkning i form av Morten som fick ta över linan tills Texas börja att uppföra sig lite mer anständigt! Det tog en liten stund,och det kan vara lite skoj att se andra slita med...(hihi). Men det hela avslutades väldigt bra med en koncentrerad unghäst som lyssnade fint och gorde vad han skulle! Jag får hoppas att det sitter kvar färskt i minnet tills nästa gång!

Som avslutning på morgon jobbet fick det faktist bli Zorros tur att visa vad han kunde....vilket han mer än gärna gjorde...uppförde sig efter konstens alla regler och var mer än nöjd med sig själv! Och just nu är det egentligen den typen av häst som jag allra helst jobbar tillsammans med!

  Texas i somras

Igår så fick morten röjt undan den mesta av snön i en av rasthagarna här hemma och jag blev lite inspirerad...ett ställe att börja jobba unghästar i! Egentligen borde det ha varit full fart på den biten redan..,jag har ett helt gäng med 3-åringar som ska ridas in men det har sjukskrivningen satt stopp på. Men någonstans ska man ju börja igen..och mitt val föll på Zorro,min trogna följeslagare som är så tacksam att aktivera. I höstas fick han ju vara med om lite jobb och jag kom så långt att jag satt på honom och skritta lite,efter det har det varit enbart vila för honom. I och för sig tror jag inte det har varit fel,han har fortsatt att växa och om möjligt blivit ännu större!

För min del hoppas jag att han inte blir högre...,han är säkert över 170 cm nu och det kan väl typ vara nog! Och jag tror att man ska vara försiktig med att belasta unghästarna för mycket under tiden som dom skjuter i höjden på det viset.

Idag fick han iallafall på sig sadel och träns igen och fick jobba en stund i lina. Gigantiska hästen uppförde sig som om det var det vi hade tränat på dom sista veckorna...lyssnade på alla kommandona och var den stoltaste man kan tänka sig när han fick beröm! Fina hästen..,det ska bli ett riktigt nöje att börja och rida honom! Men med den biten så får jag nog lugna mig en stund till!