Tyvärr så är det ingen överdrift,jäklar vad det har kommit snö medan jag har varit borta,och snöar gör det idag med! Den översta eltråden till hästarnas staket är snart borta den med...,den undre blev begravd innan jul ,snyft! Måste säga att leva sitt liv i Norge om vintern är till att göra det mer besvärligt än vad det kunde varit! För någon dag sedan befann jag mig på böljande grässlätter i 25 graders värme,alla hästar gick fridfullt och betade,fåglarna kvittra...det är lite skillnad det! Jag hade utan vidare kunnat fyllt några containrar med hästar,hundar,mina bädjur och ungar och flyttat till pampasen i argentina.....och kommit tillbaka hit i juni (om det inte regna förstås!!) Men det är väl inte så enkelt....

I allafall så har det varit en härlig ferie på många sätt och vis! Ave Maria är ett ställe som är som gjort för att hämta nya krafter på,och lite kul är att jag kommit igång med att rida igen! Provade mig lite försiktigt fram och avslutade dom sista dagarna tillsammans med med gamla vän "stridsvagnen",som dundrar fram över pampasen i sitt eget tempo,och det är galopp,antingen man vill eller ej!

  "Stridsvagnen",en kär gammal vän som det var väldigt skoj att se igen! Han är inte så stor,kanske 140cm,men är modig som ett lejon och energi så att det både räcker och blir över! Jag gillar han skarpt!

  En härlig kvälls ritt på Ave Maria! Jag fick låna Mortens häst "Picassa",en mycket trevlig svart dam som tog allt i lite lugnare tempo än "stridsvagnen". Det är en helt underbar natur att rida ut i!

  Boningshuset på Ave Maria,ett av dom mer fridfulla ställe som jag någonsin har varit på!

  Och verandan...där jag tillbringat åtskilliga timmar med näsan i en bra bok och bara precis slappnat av,härligt!

  Och sen är det ju klart att lite äventyr skulle det förstås bli...Morten fick för sig att vi skulle kolla in landskapet från luften....och det i ett av dom minsta flygplan jag någonsin sett! Jag är överlag inte glad i att flyga...och jag kan milt säga att det var med skräck och bävan jag satte mig i denna lilla farkost på  den argentinska landsbygden! Vår pilot,Claudio,som inte prata ett ord engelska håll på att skrämma livet av mig totalt när han lugnt och stillsamt drog fram instruktions boken (!) för att kolla hur man skulle göra innan han började att mixtra med spakarna i planet! Ja,ja,dom har ett avslappnat förhållande till livet dom där argentinarna! Men det hela gick bra,vi kom både upp och ner...fast jag är inte säker på att jag någonsin kommer att göra om det!