Det är faktist dom orden jag uttala om en viss herr Lucifer igår eftermiddag! Och jag är inte helt förnöjd med det...Att Lucifer är en 3-åring med ett enormt självförtroende det är jag fullt medveten om,oxå att han är en clown av stor kaliber...men igår satte jag domen "storhets vansinne". Det hela började med att Romero brakade igenom eltrådarna och tog sig in till hagen där lucifer och Gepetto camperar. Jag tror nog att Romero har en och annan oplockad gås med unge herr Lucifer som kan vara nog så retsam på sin sida av staketet. Iallafall så blev det en vild jakt,med Lucifer i täten (som helt glömde att han var stor och tuff),Gepetto som låg som ett mörkt streck efter Lucifer och en Romero sist som hade uttrycket av en sabeltandad tiger!

Inte helt lyckat,så med hjälp av Tilda och Anton fick vi satt stopp för vansinnes jakten och fick bromsat Romero upp i en hörna och fångat in honom. Vi drog en lättnadens suck över att vi "räddat" 3-åringarna och började gå med Romero mot grinden. Då ombestämmer Lucifer sig...glömmer helt att han precis sprungit för livet utan tar beslutet att det mest troligt var han som "skrämt" bort stora stygga Romero och går helt plötsligt till attack mot den vuxna hingsten som jag går med! Hur listigt är det????? Helt plötsligt så är det Romero vi ska försöka beskydda för att få honom ut från en väldigt arg lucifer! Jösses,är det enda jag säger! Nåväl,Romero kom sig ut och in i stallet och Lucifer travade runt i sin hage med minen av att han var kejsare över hela Norge! Inte helt bra....en 3-åring ska veta sin plats här i livet....jag var helt enkelt skitsur! Hade stor lust att hämta Hans majestät Codicioso och släppa han ihopa med unga herr Lucifer,då hade han nog inte varit så förbaskat tuff i så många minuter! Men samtidigt så vill jag INTE ha några slagsmål här! SUCK! Men jag vill heller inte ha en 3-års hingst som tror att han är herre på täppan här...och med min hjälp dessutom! SUCK!!! Det här får jag nog fundera över hur jag ska lösa!

  Lucifer,mitt nya lilla tanke problem! En ung herre so onekligen behöver att få veta sin plats här i livet!

Detta fantastiska fina solvädret håller i sig!!! Snön smälter sakta men säkert...och ersätts av is,istiden har kommit! Nu gäller det bara att det håller i sig med plusgrader ett tag framöver så att istiden inte blir längre än nödvändig. Tog med mig Leal ner på ridbanan igår,men utan broddskor så var den mest skrittvänlig...jaja,det är nu det är dags för "vårvilan"...visste ju att den skulle komma...ganska så snart efter vintervilan! Ridhästarna blir iallafall inte utslitna här i detta klimatet och med mig som ryttare,det ska gudarna veta!

Men i solen fick jag iallafall lite vårkänslor och bestämde mig för att bada Distinton,det har varit helt oaktuellt på väldigt länge på grund av kylan. Men hingsten såg mer än lovligt förvånad ut där han stod  med snö upp till knäna och jag for runt med en tvättsvamp och trädgårds slang! Jättefin blev han,och med ett rejält täcke på sedan och solen så tror jag inte han frös det minsta! Tvättningen föregick precis utanför hagen där Romero stod och naturligtvis kom han för att inspektera vad som skulle hända....men när han såg vattnet som sprutade runt Distinton så travade han väldigt diskret bort och var helt osynlig till jag var färdig! Det var som han sa,-ok,tanten har blivit helt tokig,bäst att hålla sig på avstånd! Men nu är det ingen som går säker om solen håller i sig....här ska badas!

Gepetto har haft sadel på sig för första gången idag,något som han tog som helt naturligt...visst,ville toktanten tvunget ha det så,så ok! Det är positivt! Jag har ju ett gäng med tre-åringar att ta tag i,alltid lika spännande att se vem det är i gänget som ska bli "värstingen",eller det bli kanske ingen! Hoppas på det!

  Lite sommarbilder...jag är så förtjust i dom! Hästar med kort,blank sommarpäls,solen som skiner...Här är det Joyita..med Zorro i bakgrunden.

  Natascha,lilla prinsessan här med Romero som pappa. Och beteshästar i bakgrunden...jösses vad jag längtar till den tiden...med hästar i stora gröna hagar! Ingen is och snö så långt ögat kan se!

Det har varit lite små spännande både här och där idag...Som steg nummer ett så är det ett fantastiskt fint väder med en värmande och strålande sol,en liten bieffekt av det är snöras,i storlek enorma! Vi har väldiga snömängder på alla taken här,har inte en aning om hur många ton,men det är många! Och i solvärmen så blir det jätte ras av snö! Det börjar med buller som om åskan går,och sen kommer x antal ton med snö farande ner. Det är sådär,både för människor och djur..och definitivt för människor som håller på med djuren! Både jag,hästarna och Humlan har fått hjärtat i halsgropen flera gånger idag,helt plötsligt är vår gårdsplan ett högst osäkert område att vistas i!

Nästa sak som gjorde att jag fick andnöd var en slåsskamp mellan Humla och en GIGANTISK RÅTTA!!! Det är ingen överdrift,råttan var megastor,och mest troligt hade Humla jagat upp den i en hörna och den gick till anfall mot min hund!!! Hoppade upp mot ansiktet på henne ett flertal gånger,och både råttan och Humla hade dom mest märkliga ljud för sig. Nog för att jag hanterar stora djur dagarna igenom här,men jag är inte så äpplekäck när det gäller råttor,allra minst aggresiva sådana! Inte så modig där inte...utan fick illskriket på Morten som allra minst trodde att det ett hingst slagsmål på gång...! Råttan mötte iallafall sin överman,och jag och Humla fick på skakiga ben gå och dricka kaffe...!

Något som var lite skoj idag var iallafall Joyita. Det är en fröken som fick jobba lite som 3 åring,hade mig på ryggen i skrittarbete,men växte så mycket den sommaren att hon fick vara ifred. Efter det har hon fått ett föl,och inte mycket har blivit gjort. Nåväl,nu ska hon säljas och  min plan var att återuppta arbetet med henne. Så på med sadel och ett träns,och tanken var att hon skulle jobba lite i lina idag. En bra start att friska upp gamla minne tänkte jag. När hon väl var sadlad (gick väldigt bra) så slog tanken mig att jag skulle fota henne,helt lagom kom Morten förbi och  han skulle hålla henne medan jag hämta kameran. När jag kom ut igen (tog typ 1 min) så var både häst och man borta! Efter ett litet tag fick jag syn på dom,Morten red runt på Joyita och inspektera sina lastbilar! Hästen var lika oberörd som mannen,lugnt och stillsamt skrittade dom runt precis som om det var det dom gjorde varje morgon! När jag hojta att hästen inte var riden på ganska länge så såg mannen mest förvånad ut -säger du det,hojta han tillbaka..det märks inte! Ja ja,så var det minnet friskat upp igen...Joyita tycker det är helt ok att vara ridhäst! Ska bli skoj att börja jobba henne med!

Morten och Joyita som checka laastbilar tillsammans.

  Lika nöjda bägge två!

Ja,inte några föl här då,men ute i trakterna så har avkommor till Romero och Distinton börjat att anlända den kalla världen! Distinton har blivit far till en brun dotter (hans första avkomma) och Romero har blivit pappa till en svart dotter och en svart son. Allt har enligt rapporter gått fint,och det är alltid lika skoj att se vad det blir av dom små liven! Själv har jag varit och kikat på 2 av dom och tanken som alltid slår mig är att jösses vad dom är små...det är likadant varje år...jag förundras över hur liten en häst kan vara och ändå helt perfekt! Och så söta....! Djur bebisar har verkligen förmåga att smälta mitt hjärta!

I helgen har vi även visat upp några av våra hästar för några som blivit nyfikna på rasen PRE. I strålande solsken är det alltid lika skoj,och jag kan bara konstatera att det är så lätt att bli "hemmablind". Jag tycker visst att här bor ett gäng med snyggingar,men i vardagens jobb så är det lätt att man inte ser det,men sen när man verkligen tittar,ja då blir jag med väldigt imponerad! Lite ridning har det blivit med,så kort sammanfattat en bra helg!

  En helt fantastisk liten sötnos med Romero till pappa.

Dagen som idag har ägnats åt klippning av mina bädjur,plus 140 till som Mortens bror äger...alltså i runda tal ca 170 st får....det är några stycken! Nu är det då inte jag som klipper dom,tack och lov,för då hade jag inte varit färdig förrän tills nästa jul! Men det är jag som packar ullen,och du milde himmel vad med ull....dessa djur har då rakt inte frysit i vinter iallafall..det är jag helt säker på! Stundtals kändes det som om jag stod med ull upp till armhålorna..och packa,och packa,och packa! Men nu är då alla nyklippta och fina,redo att ta emot lamnings säsongen. Det är då den eviga väntans tid startar...efter lammen kommer fölen...min nattsömn är förstörd i flera månader!

Igår så var det ett helt strålande solväder,och jag kände att jag kom igen starkt! Finns det något som piggar upp en så mycket som solen? Både Distinton och Leal fick jag ridit på ridbanan,och både var pigga och glada,men skötte sig utmärkt. Vad som är så skoj är att det efter vintervilan så är det inga stela och styva ridhästar man kliver upp på,dom är mjuka och fina som små gummibollar..och så positiva! Nu är det ett kanon ridunderlag på ridbanan med packad snö,men jag fasar lite för när all denna snö ska börja smälta och det blir en massa is istället! HM,lagom till man börjat komma igång så inträder då "vårvilan". Suck!

Distinton,pigg och glad som bara sjutton! Tror han har börjat få lite vårkänslor i solen han med!

I morse när hingstarna skulle få frukost mötte mig en syn som gjorde att jag fick hjärtat i halsgropen...Hans Majestäts Codiciosos box var FYLLD av höns...närmare bestämt 24 stycken...och med en hingst och så många hönor var det väldigt lite tom golvyta kvar! Jag bara stod och gapa..,det märkligaste av allt var att alla hönsen var vid liv,och vid gott mod så det ut som! Och till min stora förundran verkade Codicioso vara helt nöjd med sitt nya sällskap,fastän det var ganska så trångt runt hans hovar! Hur dom kommit dit är ganska så enkelt,dom bor i ett rum brevid Codiciosos box,och där är även en dörr in till boxen..,vanligtvis stängd,men nu vidöppen! Om det var jag som slarvat eller hingsten som blivit smart och fått upp den vill jag låta vara osagt,men nu var problemet att få tillbaka dom på rätt ställe. Det såg ju väldigt fridsamt ut,men i samma ögonblick som jag steg in i boxen så blev det ett fasligt flaxande och kacklande! Tro mig,det blir mycket av 24 oroliga hönor....tanken slog mig att det skulle inte så mycket till från hingstens sida förrän familjen här hade fått äta hönssoppa i flera veckor framåt! Men hästar slutar aldrig att förvåna mig..,Codicioso stod som en klippa medan jag jagade flaxande hönor runt hans hovar och under hans mage,alla 24 hönorna klarade äventyret fint och jag kan bara konstatera att Hans Majestät inte ogillar hönor!

Nästa lilla projekt var att ta lite foto på Zorro,den super sociala jätten! Det var lättare sagt än gjort,han var väldigt intresserad av min kamera,och så fort jag gick 2 steg bakåt för att knipsa en bild,gick han 2 steg framåt,och försökte i princip att stoppa in kameran i sina näsborrar! Jag flaxa med både armar och ben,smackade vilt och provade att kasta snöbollar på honom för att få något annat än närbilder på hans näsa...och Zorro kikade intresserat på mina upptåg,men vek inte undan så många meter i taget. Några bilder blev det till slut men det var efter mycket aktivitet från min sida...!

Vad som glädjer mig väldigt är att han nu är såld till en gammal ridkamrat till mig,och där jag vet att han kommer att få det så bra som en häst bara kan ha det! Och det är Zorro verkligen värd,han har en stor tilltro till människan och kommer till att bli en super kamrat,och säkerligen en ridhäst som ställer upp på det mesta! Perfekt!

  Bland dom få bilder som jag fick på HELA hästen,inte bara näsborrarna!

  Här försökte jag att vara blixtsnabbmed kameran, efter att ha kastat snöbollar på honom...Zorro tyckte det var en märklig lek jag hade,han förstod inte riktigt vitsen med det hela!