Någon kanske undrar hur det gick i det vidare livet med mina små skyddslingar som jag fick flyttat in i köket hos oss under sommaren....Piggan (den skadade grisen),Billy (lammet som inte mamman ville ha) och Doris (den minsta av alla grisungar som föddes livlös). Alla uppfostrade inne med familjen och väldigt omhändertagna av Humlan (min baby älskande boxweiler). Till min stora glädje så har det gått väldigt bra med hela lilla gänget! Piggan och Billy levde lyckligt tillsammans i en enda röra där Billy trodde han var en gris och Piggan trodde hon var en hund...

  Lite skar sig deras intressen till slut....Piggan ville mest böka i jorden och Billy ville leka leken att "stångas",vilken Piggan var mindre road av...Så Billy fick komma till sina "nya " vänner,dom andra bädjuren,där fler har samma intresse som han. Lite förvirrad var han...märkliga djur dom där bäerna tyckte han nog...men han har faktist anpassat sig fint! Förhoppningsvis så kan han leva tillsammans med sina artfränder i fortsättningen och vara lycklig där! Piggan tyckte nog att Billy var siså där i slutet,men att bo själv var hon inte så intresserad av egentligen. Doris fick då flytta ut till henne,och det blev en riktig hit! Best friends på en gång! Fast dom båda är fortfarande väldigt förtjusta i Humlan!

Humla och Doris i lekar tagen...dom delar intresset för bollar!

En hel del tid läggs nu på unghästarna som kommit hem från betena. Efter en hel sommar som just bara hästar med lek och bus så behövs det lite påminnelser om det här med regler...och att uppföra sig anständigt! Och jäklar vad dom har vuxit denna sommaren...man kan undra vad det har funnits i gräset...

  Här Natali,en 1-åring i bus tagen!

  och Nikita,en annan 1-åring som det är lite action i...

Nu har det verkligen blivit höstlikt....regn,lera,sjunkande temperaturer och ett bete som verkligen sjunger på sista versen. Vemodigt värre...! Hela veckan har gått åt till att förflytta djur från sina bete och hemåt. Mat har börjat att delas ut i hagarna,det är bara mina bädjur som klarar sig en stund till på gräset som finns kvar,men även dom fick flyttas ett steg närmare gården. Denna gången blev det en förflyttning till fots,i gammal herde stil tog vi helt enkelt och promenerade med gänget 1,5 km. Gick hur fint som helst!

  Några bilister som förvånat höjde på ögonbrynen bara,eftersom vi fick använda oss av vägen! Antalet har nu sjunkit till "bara" 39,dom största lammen har nu skickats iväg till slakt...i mina ögon en mindre trevlig historia...men absolut nödvändig om jag skall vara en "riktig" får farmare...!

I veckan som gått har även veterinären varit här och kastrerat 3 av dom 1-åriga hingstarna,vilket har gått väldigt bra med allihopa. Kanske lite tidigt tycker en del,men med tanke på hur många hästar vi har här i olika hagsystem så är jag inte hjälpt av att ha allför många påhittiga unghingstar som gärna ställer till med bus....Tanken är ju ändå att dom skall bli väl fungerande ridhästar och inga avelshingstar.

  Nino blev valack.

  Nexico blev valack.

  Och Nebrijano blev valack.

En annan som tagit mycket av min tid denna veckan är en sjuk gris....en av Piggans namnlösa systrar. Jag hittade henne en morgon blek och apatisk med problem med andningen....Jag är fullt medveten om att dom allra flesta som föder upp grisar hade gett upp henne där och då...men jag klarar helt enkelt inte av det! Istället har jag och klara kämpat på med den lilla grisen...antibiotika,vätske ersättning,vitaminer,järn....havregröt att äta...druvsocker vatten att dricka...4 gånger om dagen! Både Morten och veterinären har sett bekymrat på oss och tyckt ge upp...men inte! I morse var hon betydligt piggare och kom själv och mötte mig! Detta kan nog gå vägen....

Igår tog vi hem unghingstarna från deras bete,vilket gick helt lysande. Jag slutar inte att förvåna mig över hur snälla dom här unga häs  tarna är att ut och åka med! Men med ett gäng ny hemkomna huliganer så är det minsann liv på gården och action i hagarna....! Det gnäggas och skrikes,busas och lekes...full rulle! Vad som var lite spännande idag var när den 2-åriga hingsten Micki skulle introduceras med sitt "nya" sällskap! Tanken är nu att även han skall bli en stallhäst (han har blivit ganska så mycket hingst under sommaren) och få komma ut och in tillsammans med dom andra "vuxna". En 2-årig hingst behöver leka i massor,och det utvalda sällskapet blev 3-åriga Gepetto och så naturligtvis Lucifer som redan är lek kamrat till Gepetto. En nyinsläppt 2-åring får väl bara finna sig i att det är 3-åringen som bestämmer tänkte jag,men icke! Micki var en riktig tuffing och det var många "låtsas strider" och imponerings försök på varandra innan Gepetto helt enkelt gav sig till Mickis stora förtjusning!

Men det skall sägas att trots dom brakade ihopa många gånger och det ibland såg ganska så våldsamt ut så var både Gepetto och micki lika hela och fina ikväll när dom fick komma in! Ganska så otroligt egentligen!

  Men det som var mest kul att se var när vi sedan släppte ut Lucifer (universums härskare) som inte är mer än 3,5 år och numera valack,men med en attityd och utstrålning som är ganska så imponerande! Det tyckte både jag och dom andra 2 hästarna! Från att ha gått ganska så vilt till i hagen så blev det ett totalt lugn när Lucifer stegade ut med högburet huvud och minen av en majestät! utan att behöva dela ut varken ett enda bett eller en enda spark så berättade han att det var hans område och det krävdes ordning och reda,det även av nykomlingen som var ganska så hög i hatten! Häftigt att se hur dom ranghöga hästarna kan ta kontroll över en situation så kvickt och bara med hjälp av attityd!

Idag har vi äntligen tagit tag i det där med att löshoppa några av hästarna. Det har varit på tapeten ett tag...,men sen är det där med att just göra det! Fastän jag inte har som något mål att utbilda hopphästar så är allsidig träning himla bra för dom unga och orutinerade. Och kul hade vi det...både jag ,Klara och hästarna. Det var inget avancerat och absolut inga hinder höjder att prata om,men dom får ju börja någonstans.... Men  två av hästarna som fick vara med idag utmärkte sig väldigt och imponerade stort! Den första var Ida,en PRE dam som har fått mig till att pendla mellan hopp och förtvivlan...,den senaste månaden dock mest åt hoppets del! "Tror nog att hon kan hoppa" har klara bestämt hävdat ett tag...,jag har varit lite mer skeptisk. Ida brukar inte se det som något jätte positivt att introduceras för nya saker,men oj så fel jag hade! Ida hoppade med en hjärtans lust och ibland såg det mer ut som om hon flög.....med spetsade öron...detta gilla hon!!!

  Att hindret var en halv meter högt brydde hon sig inte så mycket om...med en helt lysande hinder teknik hoppade hon minst 130 cm! Ida är en fullkomlig naturbegåvning!

  Och med vilken äkta glädje! Det var härligt att se på!

Nästa häst som var helt fenomenal var "hippi hästen" Budda! Han tog det helt av för....han smet förbi mig många gånger när jag skulle fånga honom och fortsatte att just bara hoppa....ibland tog han hinder korridoren från fel håll...det gick bara inte att få stopp på honom!

  Buddas halvsyster Sassi (samma mamma) var oxå en naturbegåvning som imponerade stort på mig....och nu Budda! Härligt att se!

  Joyita fick oxå prova på,kanske inte den mest lovande hopphästen jag sett,men hon tyckte det var kul...och det är egentligen huvud saken! Atena och Texas var nästa lilla gäng....Atena lite okoncentrerad,hade egentligen mest koll på grannarnas hästar...något lite mer koncentration och jag har faktist tro på henne. Hon är smidig som en katt. Texas hade det inte helt lätt med alla 4 benen som skulle med över hindrena,det märktes att hans kropp blivit ganska så stor...och benen långa....inte lätt att ha koll på allt samtidigt! Men har får prova på igen!

Ska försöka att få till löshoppning en gång i veckan....det var skoj!

Ibland så sker det saker med djuren här som jag inte alls förstår mig på....och i detta fallet stod vår veterinär lika frågande som jag. Leon var det denna gången som gjorde oss förbryllade. Leon är en 3-årig hispano arab valack som ingår i unghäst gänget som rids. I fredags morse när jag skulle hämta honom för lite jobb så kunde knappt inte hästen gå.....bakdelen ville inte röra sig.... Jag letade fel både här och var och till slut fann jag det,på insidan av låret på ena bakbenet,så högt upp man kunde komma var en väldigt stor bulle,och den gjorde ONT! Leon var inte speciellt road alls av jag ville se och känna. Teorierna om vad detta var för något var många,allt ifrån ljumskbråck till muskelfäste som släppt. Veterinären kom och hade ungefär lika många teorier han,men vi kom egentligen inte fram till något vettigt förutom att stackars Leon hade hemskt ont och inte ville röra på sig. Något måste göras,och utan att vi hade en enda vettig diagnos så blev det smärtstillande,antiinflammatoriskt och antibiotika. Efter mycket lirkande fick vi installerat en slokörad Leon på box och börja att nogrannt kontrollera om det blev bättre eller sämre. Inte ens det kunde jag bestämma mig för....bullen blev med timmarna betydligt större men något plattare,men hästen hade ont. Medicineringen fortsatte,och igår verkade han betydligt piggare och gick gärna med ut i solen en stund. I morse var han helt frisk igen! Trava omkring med svansen i vädret och inte ett spår av den märkliga "bullen" Den försvann lika hastigt som den kom! Glad för det är både jag och Leon,men jag undrar fortfarande vad det var för något.....och det gör veterinären med!

  Leon,pigg och glad igen efter sin "mystiska" sjukdom!

Eftersom detta har varit en sommar med ytterst få lediga dagar så har jag nu bestämt mig för att ta en veckas ferie (!) i Portugal på mitt älskade ridcenter där! Aldrig har jag varit på ett ställe där jag fått så mycket hjälp med min ridning och fått rida så bra och välutbildade hästar! Dock så får det vänta tills november då det blir lite lugnare här,men jag glädjer mig enormt redan! Här rider jag mestadels unga och orutinerade hästar vilket är väldigt inspirerande,men det är otroligt nyttigt för mig att ibland få mig en rejäl genomkörare på "färdiga" hästar med en kritisk tränare brevid mig.

Här lite bilder sen sist jag var där i maj,på min absoluta favorit häst där,Ucifer.

  Ucifer är en snövit lusitano hingst som kan lära en villig ryttare allt. Gör man bara rätt på honom så förvandlas han till en dansande ballerina och det är en ren fröjd att få sitta på. Jag blir helt lyrisk när jag tänker på honom!

Ingenting är svårt på Ucifer....inte ens piaffen....

  Ja,jag glädjer mig! Brukar inte direkt längta till mörka november...men nu så...

Först och främst så får jag gratulera Viktoria till sin nya fina häst...,Ita blev veterinär besiktigad idag utan några bekymmer och alltså kommer hon att stanna i sitt nya hem hos Viktoria med familj! Till helgen skall jag ta mig en tur och hälsa på dom,skall bli spännade att se Itas nya hem. Enligt rapporter så trivs Ita alldeles förträffligt och har snabbt blivit en populär "senorita". Skoj!

Idag gjorde jag ett litet jobb med att ta bort ett elstaket som delat ridhästarnas hage i två delar. Syftet har varit att reducera deras bete en del under sommaren,annars hade vissa blivit mer än lovligt feta! Detta arbete med att plocka ner eltråd och flytta stolpar blev för tre- åringarnas del "dagens happening". Texas,Budda och Leon blev alldeles till sig,detta var spännade...jättespännade! Till att börja med travade dom unga herrarna runt mig med lyftade svansar och uppspända näsborrar,detta var bättre än julafton....och efterhand "vågade" dom sig närmare och närmare....i slutet var Budda så modig att han till och med stal en stolpe för mig och travade iväg med den hängande i munnen medan Leon och texas stor ögt tittade på! Jag skrattade en del åt dom men började sen att fundera....sett ur deras ögon så måste det ju visst vara märkligt...! Här fanns en klar gräns var man kunde gå och var man inte kunde gå....överträdelser av den gränsen är klart obehagliga,då får man en elstöt,det vet dom. Och sen kommer då lilla jag.....modigast av alla och bara precis förstör hela gränsen...inte nog med det,jag till och med plockar bort den helt och hållet! Utan att visa minsta fruktan för det som det vet är obehagligt...inte konstigt att dom unga herrarna visade sådant enormt intresse för mitt arbete. Vi människor måste ibland vara helt obegripliga i deras ögon! Ibland så försöker jag just att se "våran värld" som vi har här på gården ur deras ögon....jösses så mycket skumma saker som då händer och sker!

  En rofylld avels flock....!

Idag har vi haft veterinären här,Grålla har blivit besiktigad och Jacaranda har fått lite tillsyn. Hon har fått ett sår vid kotranden som egentligen såg ganska så litet och ofarligt ut,men trots att jag tvättat det och haft pencillin salva så har hennes ben börjat att tjockna. Lika så bra att vet. fick ta en check,och nu blir det en generell pencillin behandling ett par dagar. Grålla klarade besiktningen utan en enda anmärkning och i eftermiddag blev kontrakt skrivet. Gratulerar Andrea,det är en fin häst du köpt! Lite spännande,då det visade sig att Andrea var väldigt duktig på att lära hästar trick,fler trick än dom flesta familje hundar kan...! Det skall bli väldigt kul att se vad Grålla kan åstadkomma....jag  kommer att följa detta med spänning! Vem vet om vi får se Grålla och Andrea i framtiden på någon stor show...

  Dock så stannar Grålla kvar på gården fram tills November,hon har ju Occaso att ta hand om!

En dam som jag lägger ner lite extra tid på just nu är Jarama,och jag måste säga att jag gillar henne skarpt! Ett 5-årigt svart PRE sto med vår egen Romero till pappa. Cool,med en stor portion värdighet,allvarlig och otroligt känslig för människans både kommandon och kropps språk! En häst som läser av dig HELA tiden,antingen du tänker på det eller inte.....oavbrutet har hon ett öra som lyssnar på dig! Här gäller det att vara koncentrerad själv...att inte göra någonting som man inte har koll på. Väldigt lärorikt! Fortsätter hon i den här stilen så kommer det att bli en häst som man kan rida med minimala hjälper! Sitter man på henne nu så räcker det med 1 väldigt tyst smack med tungan så blir det trav! Jag är lite fascinerad och ser fram emot varje arbetspass tillsammans med henne!

  Men som sagt,koncentration är det som gäller tillsammans med Jarama,men oj så mycket hon ger tillbaka! Fina,fina hästen!