Alla hästarna har ju nu kommit hem och blivit satta ihop som en större grupp i lösdrifts systemet. Under sommaren har det varit mindre grupper,avelsston och föl för sig,ridhästar för sig och unghästarna har rest varit iväg på olika beten en bit härifrån. Men nu är dom alltså satta tillsammans (förutom unghingstar och äldre hingstar förstås) och skall bli en fungerande grupp av hästar. Rangordningen måste göras upp i den nya flocken och det har minsann varit lite liv i luckan. Bland annat våra 3-åriga valacker som i sommar gått tilsammans med ridhästarna har fått lite nippran...och vissa av stona har fått ännu mer nippran och börjat att brunsta som bara den..mitt i höstrusket...ivrigt uppvaktade av dom annars så beskedliga valackerna. Mer än en gång har jag fått ryta som ett lejon för att få vissa att komma ner på jorden igen.En aning förvånad har jag varit,det brukar inte vara så här mycket liv i luckan när flocken sätts ihopa igen...ok,lite smågnabb,men inga slagsmål....! Men nu vet jag varför... Jag har nämligen gjort ett stort misstag.....ser jag så här i efterhand. Dom 2 allra viktigaste hästarna har saknats! Min drottning Nahema och hennes gamla följeslagare Formos som ända sedan jag flyttade hit har regerat över den stora flocken har inte varit där! Detta på grund av bantning! Nahema är mer än lovligt fet och alltså har dom fått gå i en lite hage med väldigt begränsat med mat.... Detta slog mig som en klar blixt i eftermiddags efter ett nytt slagsmål bland 2 ungtuppar,och genast fick jag hämtat mina gamla hästar. Vilken effekt! Stämmningen blev helt annorlunda när drottningen med sin prins tog över befälet! Tok valackerna började att äta istället för att slåss...och dom hyper brunstiga stona lugnade ner sig och gick in i ligghallarna! Varje flock behöver en förståndig ledare som kan styra upp det hela,inget snack om något annat! Min gamla drottning är värd sin vikt i guld!

  Nahema,min helt ovärderliga gamla  drottning! Vad skulle jag gjort utan henne???

Red Leal i morse...och måste säga att det var en spänstig hingst jag satt på! I alla hagar runtomkring ridbanan var det liv i luckan! Det blåste en del och löv kom yrande längs marken.....ja,Leal var vaken,men oj vilken känsla det är att sitta på en sådan häst när den dansar fram med öronen spetsade! Jag trivdes!

  Här en bild från i somras.