Ja,det är egentligen ett ganska så gott tecken(!) när ens patienter börjar att bli svåra att få tag på! Mitt snehuvuda lamm har definitivt tröttnat på att få sina antibiotika sprutor och uppvisade i eftermiddags enorma framsteg genom att hoppa runt som en gasell och köra rena rama fintnings taktiker mot mig när jag skulle fånga in honom. Det är sällan jag är så positiv när jag behöver att jaga runt på djuren här,men detta såg jag mest som ett gott tillfrisknings tecken! Det verkar faktist som om vi fått sjukdomen under kontroll,iallafall så här långt!

Tro det eller ej,men i denna kalla vecka har jag faktist hållt min positiva anda uppe med ridningen. Ok,det är bara 1 häst,men iallafall,det tillhör inte vanligheterna att finna mig i sadeln när det -16 mitt på dagen. Leal skall ha förtjänsten för detta! Han har helt enkelt bjudit mig på det ena ridpasset bättre än det andra,helt fantastiskt! Om någon hade sett mitt smile under dessa ridturerna hade dom säkert trott att jag vunnit högsta vinsten på Lotto. Nu är det dock ingen som sett det...eftersom hela mitt huvud har varit inlindade i schalar och halsdukar à la bästa beduin stil,tänker inte förfrysa näsan inte! Eftersom ridbanan fortfarande inte blivit röjd på snö (tid är en bristvara på den här gården!!) så har våra ridpass varit förlagda till uteritter,mestadels på asfaltvägen som nu bjuder på ett fantastiskt packat snö underlag! Leal bara precis älskar det nya tränings konceptet och är på ett helt underbart humör,full av energi och arbetsglädje och precis allt vi jobbar med bara fungerar,så enkelt! Om Leal kan fortsätta i denna goda stilen så kanske det blir en del ridning i vinter iallafall! Himla kul!

Nu har jag faktist slängt mig in i tankeboksen om att köpa mig en häst..,ja,jag skämtar inte! Alla dessa fantastiska hästar här är ju egentligen inte mina (förutom gamla Nahema,Formos och lilla Molly) och jag skulle kunna tänka mig att köpa en unghäst med tanke på att ha som MIN ridhäst,en jag kunde utbilda och ha kvar i resten av dens liv. Tanken tilltalar mig! Men vem av hästarna??? Det är mitt lilla bekymmer! Jag tycker i princip om alla! Ni ska tro att jag tänker! Här nedan är tex. Optimo,en kille jag beundrar!

Nu är det kallt....kallare än vad både jag och Boxweilern Humla egentligen anser som anständigt. Visst,det skall vara kallt på vintern..,men varför skall det alltid överdrivas? -24 visade termometern i morse när alla djuren skulle ha sin frukost..,Humla hade fått nog av utelivet redan efter grisarna och tiggde om att få komma in igen. Jag förstår henne! Men som vanligt så tar egentligen alla dom andra djuren detta väldigt fint,så länge dom har mat att hålla värmen med så verkar dom ganska så oberörda. Betydligt tuffare har dom det när det snöar eller regnar och dom blir våta,torr kyla går väldigt fint!

En som det inte alls gick fint för var vår lilla oväntade gäst,rådjuret som var på besök. Han hittades nere vid dom unga pojkarnas hage,död. Trist värre,antagligen har han varit sjuk.

En annan som oxå är sjuk är ett av mina kvarvarande lamm,och detta är en historia som får mig att bli väldigt missbelåten med mig själv! Att man kan vara riktigt korkad ibland!  !! Redan innan jag reste till Portugal såg jag att det inte stod rätt till,lammet hade ett hängande öra och huvudet lite på sne,men annars ok. Jag fundera lite på det,men tog en enkel förklaring för mig själv;lammet hade nog stångats lite väl hårt med sina kamrater och fått en smäll i huvudet.....det lät ganska så troligt tyckte jag.HM Men allt eftersom tiden gått och huvudet är ännu mer på sne så började en varnings klocka ringa långt bak i huvudet på mig. Någonstans kände jag igen detta från,jag kunde bara inte komma på var och vad! Igår var Petter,min mentor inom bäskötsel,inom och fråga hur det stod till med alla djuren. Jag berätta om lammet och han sa direkt Listeria bakterien,och javisst!!! Det visste ju jag med,har ju läst en hel del om det,ok ,det var en stund sedan,men iallafall! Alla symtomer stämde precis! Det absolut trista med det hela är att det gäller att komma igång och behandla Listeria fort om man skall få en lycklig utgång på den sjukdomen,inte gå och fundera så länge som jag gjort! Jäkla skit!

Idag så kom Ocasos nya ägare och hämtade honom. Lilla söta hästen klev snällt in i hästtransporten  och stod fint som en världsvan pojke hela resan till Oslo! Lycka till Ocaso och Linn!

Ocaso har ju varit här ca 10 dagar utan sin mamma Grålla,och klarat sig väldigt fint i lösdrifts flocken! Jag har hållt ett extra öga på honom för att se att han fick plats vid maten och tillgång till ligghallen fastän han var utan mammas beskydd. En spännade sak som jag la märke till var att han väldigt ofta stod och åt brevid min drottning Nahema. Hon kan ha väldigt bestämda åsikter om vem som får äta tillsammans med henne,men Ocaso fick gärna stå där. Fördelen med det var att ingen annan vågade då att säga till honom,hos Nahema var han säker! Undra om detta bara var en slump,eller att dom gamla flockledarna tar sig an dom "övergivna" fölen? Har inte en aning,men tyckte det var ganska så intressant att se!

  Humla,som trots sitt nya thermo täcke tycker det är väl kallt i "Sibirien".