Alla inlägg under januari 2011

Av Marie Anderberg - 31 januari 2011 18:31

Idag har jag haft besök av vår hovslagare som satt skor,broddar och snösulor på både Lucifer och joyita (och Leal förstås) så nu känns det som om vi är rustade till tänderna,inget underlag kan stoppa ridningen. Helt toppen,här skall det kommas igång med ridträning. Joyita behöver verkligen med tanke på att det räcker med att hon tittar på maten så går hon upp några kilo (suck) och Lucifer behöver  att aktiveras så att han inte aktiverar mig för mycket! Egentligen passar det sig ganska så bra,båda dom två hästarna har fått sig några månaders vilopaus efter höstens träningar men just nu tror jag att dom mår bäst av att komma igång igen.Den enda stopp klossen nu är om det blir alltför kallt,men jag får hålla tummarna. Jag måste säga att jag var lite spänd på hur Lucifer skulle ta det hela med att någon spikade i hans fötter,med Lucifer är det alltid antingen eller....antingen lever han upp till sitt namn eller så är han en ängel. Denna aktiviteten valde han att vara änglalik på,stod stilla som en gammal ridskolehäst och var ytterst intresserad av vad hovslagaren hade för sig.

I helgen kom det hit en ny liten bekantskap som jag snabbt och lätt döpt till Orkan (ett ganska så passande namn har det visat sig). Det är en hingst åring,föl till Dora,en dam som jag var förtjust i och som blev såld till Sverige.Nåväl,denna lilla Orkan (som för den delen inte är speciellt liten utan väldigt långbent) verkar till att vara en väldigt trevlig liten typ på dom flesta sätt och vis...men han är väldigt dålig på det här med elstaket....det vet jag...som lagat tre stycken idag efter hans framfart. Hmhm,inte min favorit sysselsättning precis. Orkan åkte in i hagen med trästaket i eftermiddags så får jag hitta på något smart imorgon. En bästis har han snabbt skaffat sig iallafall,Nexico följde mer än gärna efter den lilla Orkanen i hans framfart! Bägge står i stallet och vilar nu....!

  "Dora",lilla Orkanens mamma. Fotot är sedan februari 2009 när jag precis satt igång henne med ridning efter att hon varit mamma till Miguel. En dam med ett hjärta av guld och som alltid gjorde sitt bästa. Jag var väldigt förtjust i henne.

Av Marie Anderberg - 26 januari 2011 14:11

I morse när jag kom ut för att ge hingstarna i stallet sin frukost så var det totalt upp och ner vänt,mindre skoj faktiskt! Redan när jag kom ut på gårdsplanen hörde jag att det var liv i luckan i stallet och när jag fick öppnat stalldörren så förstod jag anledningen. Joyita,en av damerna har tillfälligt fått flytta in i sjukboxen om nätterna  för att effektivt kunna bantas en smula. Hon hade tagit sig ut ur sin box och promenerat in till hingstarna. Det finns väl ingenting i hela världen som kan få ett sto så fort brunstigt som lite kontakt med uppvaktande hingstar....och brunstig var Joyita! Jag tror nog att fröken har haft en ganska så trevlig natt,med så många pojkar....men dom stackars hingstarna var utom sig. Båda dom unga, Gepetto och Micki dröp av svett så upphetsade dom var,och alla boxarna var vända upp och ner...,alltså en hel del steppande under natten misstänker jag! Joyita hade inte bara ägnat natten åt flirting,utan även hunnit med att rota runt bland varenda liten pinal som fanns i stallet. Plus att denna dam som då är på bantningskur hade stoppat i sig en halv säck med hundmat,som egentligen var tänkt till Mortens älghundar och hamnade i stallet igår kväll. Säkerligen inte det nyttigaste för en häst! SUCK!

  Joyita,en dam som har väldigt lätt för att bli alltför rund om magen!

Just nu så står jag i valet och kvalet huruvida jag skall ultraljuda mina bädjur eller inte. Det är väldigt käckt att ha det gjort,man vet vem som är dräktig,och hur många lamm som väntas av just den mamman. Hittills har jag gjort det varje år,men efter fjolårets tragiska resultat så är jag tveksam. Då blev ett helt litet gäng ultraljudade som tomma,och dom fick då inte den extra maten som dom blivande mammorna skall ha. Nu visade det sig dock att dom visst var dräktiga,eftersom det började att ploppa ut lamm till höger och vänster när jag trodde att lamningarna var färdiga för länge sedan. Och antalet lamm stämde oxå dåligt,en var scannad till ett lamm,jag var förnöjd när det kommit och lämnade mamman bara för att ett par timmar senare hitta henne med 2 till....Det var en del förvirring! Plus att det är en ganska så arbetskrävande historia att ultraljuda bädjur! Det är inte direkt till att bara dela ut lite kölappar till dom blivande mammorna och förvänta sig att dom kommer fram och visar sin mage för scannern när man ropar upp deras nummer. Jag får tänka lite till tror jag!

Av Marie Anderberg - 24 januari 2011 16:06

Den här vintern har verkligen utvecklat sig till Leals Vinter,det är han som hela tiden har varit prioriterad som ridhäst och det är nog första gången sen han blev inriden. Det har alltid varit så att det har varit andra saker som kommit i mellan jämt i Leals ridkarriär. Jag har haft fullt upp med unghästar och prioriterat att rida dom,alternativt att Leal har haft fullt upp med att betäcka och mest haft det i huvudet. Det har aldrig varit så att han har kommit högst upp och varit den enda på min ridlista vecka efter vecka förrän just denna vintern. Visst har han blivit riden,men det har alltid gått rycka vis. Men jäklar,han belönar mig verkligen för att han har hamnat överst på listan! Vilken kalas ridhäst han har utvecklat sig till. Ibland är jag faktiskt mållös och tänker mest för mig själv att "shit,är det så här enkelt?"

Vi har det otroligt skoj tillsammans och nu har jag en gång för alla bestämt mig,vi skall ut och starta lite dressyr tävlingar!! Vet att jag sagt det förr och jag har alltid förmågan att stanna kvar i planerings stadiet,men nu jäklar! Blir det inte nu så blir det nog aldrig. Kung Vinter har faktiskt visat sig från sin milda sida ett tag nu med fullt acceptabla temperaturer (enligt min åsikt inte kallare än -10) och massor med sol. Det inbjuder till en del ridning och Leal jobbar på så att svetten lackar. Egentligen inte så tokig denna "Leal vintern"!

  Leal någon gång från i våras.

Av Marie Anderberg - 20 januari 2011 14:54

Stygga Tanten,det är jag det...tyvärr! Det är bara till att fråga vissa utvalda av dom unga djuren här som jag försöker att lära lite av livets regler...! Ta till exempel Tea,Mortens setter, hennes åsikt är att jag utan tvivel tillhör bottenskrapet av mänskligheten,jag med alla mina dumma regler! Idag så har Tea fått med sig en ny i sin klubb,det är jag helt övertygad om. Lilla Odessa,föl sen i somras och dotter till min favorit Estrella har dom sista dagarna börjat att tycka att livet på lösdriften är ganska så tråkigt. Men utanför den där där grinden med eltrådar,där öppnar sig en helt ny spännande värld,och odessa har varit väldigt beredd att utforska den. Lilla fröken är en bådig modig och påhittig personlighet,och att genom helt enkelt ta fart och smita mellan dom två eltrådarna så lyckades hon undvika att få ström och helt enkelt ta sig ut på äventyr! Jag har hittat lilla fröken spatserande runt både här och där och överallt. Jag förstår henne så väl...det är ett litet äventyr att upptäcka världen på egen hand! Men ack så opraktiskt för mig! Visst är det ganska charmerande att få besök av lilla Odessa när man håller på någonstans,men det är ju det där med regler! Är man nu en liten häst så måste man snällt stanna i sin inhägnad tills det kommer en människa och hämtar en...,sån är det bara! Så efter att ha lämnat tillbaka henne på lösdriften ett x antal gånger,så tröttnade jag idag,och började att vidta lite extra åtgärder. Två extra strömtrådar fick det bli i grinden,och den lilla fröken fick massa ström vid nästa lilla upptäcksfärd. Inget skoj alls att upptäcka världen längre tyckte Odessa,och har slokörat befunnit sig på rätt sida av grinden hela dagen. I sådana tillfälle känner jag mig faktist elak,hon ville ju inget ont! Men jag skall försöka att gottgöra henne och ta med henne på lite promenader tillsammans med mig istället,så att vi får kollat in världen!

  Odessa i somras. En förtjusande liten fröken!

Av Marie Anderberg - 17 januari 2011 15:31

Idag har det varit en ovanligt vacker dag..,frostvita buskar och träd,snö som gnistrar och en strålande sol,som faktist har kännts lite värmande! Jag har passat på att ta mig lite av en "fridag",ja...lite iallafall. Det är kanske inte helt rättvist att kalla det en fridag när det är 11 hästar på stall som det skall mockas till,släppas ut/in och fodras 3 gånger,men iallafall! Det har varit ett lugnt och behagligt tempo och flera gånger har jag bara stannat upp i solen och stått och njutit!

I helgen har det varit fullt upp,med bland annat mockning till mina bädjur. Där har jag bara en sak att säga; Tack gode gud för pojkarna och deras maskiner!!!. Att mocka ut hästbäddar,det är tungt,men att mocka ut 1 meter bädd från bädjur är ett straff arbete! Nu klarade jag mig fint med att bara vara assistent till maskin föraren! Men allt tar sin lilla tid!

Leal och jag kämpar vidare men tyvärr så är underlaget på ridbanan ganska så illa på grund av is. I och för sig är det inget Leal deppar det minsta över,eftersom då all träningen sker på uteritter. Men jag känner att vi får mycket gjort iallafall! Värre går det med mina planer om Lucifer,jag vågar inte ta han med mig utan broddar på fötterna. Min hovslagare är efterlängtad just nu!

Ett litet drama i stallet har vi oxå haft i helgen....egentligen så är det ett ganska så fridfullt ställe,fastän det bebos av hingstar i olika åldrar. Men i helgen har det varit liv i luckan...det har smällt i väggar och upprörda hingst skrik har hörts. Varje gång jag har rusat dit har det dock varit lugnt...alla har kikat på mig som om "det var inte jag". Samtidigt så har jag förundrats över att Gepetto nästan helt har slutat att skita! Märkliga grejor! Hästen äter normalt...men väldigt lite kommer ut andra  hållet! Nu är det ju inte alltid jag är någon Sherlock Holmes direkt...och inte la jag ihopa att 1+1 är lika med 2,men,men. Alla mysterier är dock lösta när jag fick se med egna ögon vad som skedde....Gepetto har helt enkelt kommit på att man kan trycka sin rumpa väldigt hårt mot gallret in till sina grannar,och simsalabim så har man märkt sitt revir inne hos sin hingst granne som naturligtvis blir vansinnig!! Och Själv kan man lugnt flytta sig till mitten av boxen och ingen kan straffa en över denna fräckhet! Ganska så smart!

 

Av Marie Anderberg - 12 januari 2011 18:24

I går blev det milt,mildare än vad som var så där väldigt bra! Flera plusgrader ute och vår gårdsplan som precis var röjd från snö förvandlades bara på ett par timmar till en utmärkt skridskobana med blank fin is! Jippi,då är det spännande att transportera hingstarna till och från hagarna....jag slet i mitt hår av förtvivlan,det är bland det värsta jag vet att behöva leka Bambi på isen och i släptåg ha med mig en häst som väger 500 kg. Leal är den enda som klarar sig bra nu,med 4 isbroddar per sko,men i och för sig är det inte så skoj att gå med honom heller...,han har supergrepp och jag kasar rundor. Detta kunde jag varit utan,där fick jag så att jag teg när jag önska att det inte var så kallt...!

Idag på morgonen när jag inspekterade lösdriften så fann jag Milano liggande i ligghallen,och hon hade lagt sig så dumt att hon kilat upp sig till mitt pelaren som står mitt i ligghallen.Brevid henne och "vaktade " stod hennes bästis Molly. Hur hon än försökte så kom hon sig inte upp,och runt henne var det massor med uppsaparkad halm så det hade nog varit många försök...Stackars lilla hästen såg helt förskrämd ut! Det dumma var att hade hon bara rullat sig och landat på andra sidan så hade hon klarat av att resa sig hur lätt som helst,men det förstod inte lilla fröken. Jag prövade att hjälpa henne,men hon var alltför tung,hur mycket jag än drog så fick jag inte henne i en bättre position.

Och som vanligt när jag är bak hos hästarna så började det att samla på sig andra nyfikna hästar som med stora ögon studerade mina olika försök. Till slut fick jag helt enkelt ge upp och ringa efter förstärkning,Morten kom med lite mer muskler och med gemensamma krafter fick vi vält över Milano till andra sidan och vips så var hon på benen. Lite skakig var hon allt,och väldigt törstig,men annars helt oskadd av det lilla äventyret. Den som mådde sämst var nog min rygg....

  Fina Milano i somras,en halv syster till Leal.

Av Marie Anderberg - 10 januari 2011 18:03

Vilken kanon dag det varit idag..bara en endaste liten minus grad och strålande solsken! Hade vintern varit sån,då hade jag inte klagat,varken mycket eller ofta!

Både Leal och lucifer har fått jobba på ridbanan,och gjort så att jag har strålat i kapp med solen båda två. Till och med Morten som inte brukar kommentera min ridning så mycket stoppade till vid ridbanan och hojtade "det där ser riktigt bra ut,ser ut som om Leal dansar"! Nöjd var jag....

Ett litet drama fick jag ställt till med,utan att det egentligen var meningen. Saken var den att familjens julgran åkte ut ur huset i helgen och blev ställd utanför dörren bara. Där kan den ju inte stå,tänkte jag idag och tog helt enkelt och baxade ut den i hagen till Micki,Gepetto och Lucifer. Den kan dom ha och leka med var min tanke. Du milde vilken effekt en begagnad julgran kan ha på 3 unghästar! Jag tror inte ens om det landat ett rymdskepp i deras hage hade kunnat få större effekt! Gepetto som är lite av en drama kung for omkring som en vilde med uppspärrade näsborrar och svansen  i vädret! "Granen anfaller,när som helst,akta er pojkar,den äter hästar" verkade han till att ropa,och fick med sig Micki på vansinnes galoppen!Bättre fly än illa fäkta!

  Gepetto,vår drama kung! 

Lucifer var till slut den som fick ta tag i den stygga granen och han provade att närma sig den försiktigt,från olika vinklar och i olika positioner. Den här granen skulle sättas på plats,det förstod Lucifer,men var inte helt säker på hur han skulle göra för att imponera mest möjligt på granen! Gepetto och Micki höll sig på tryggt avstånd och tittade beundrande på Lucifer när han till slut vågade sig ända fram och "dödade" granen med ett framben! Precis i det ögonblicket som även Gepetto och Micki hade bestämt sig för att närma sig granen så tar Lucifer tag i den med tänderna och börjar att släpa granen med sig! Stackars dom andra två,något så hemskt hade dom inte skådat på länge...granen rörde på sig...och verkade att följa efter Lucifer. Ny panik och full galopp i hagen! Sådär höll dom på länge,knäppskallarna! Till slut bestämde sig dock alla pojkarna för att det var en snäll gammal gran som inte alls åt upp stora hästar,och lugnet lägrade sig. I eftermiddag när jag hämtade in pojkarna var det bara en klen liten pinne kvar av granen!

Av Marie Anderberg - 7 januari 2011 18:48

Idag så har  jag haft det riktigt skoj,och detta med hjälp av en väldigt speciell mr Lucifer! Han är verkligen en häst i en klass för sig....antingen så får han dig till att gnissla tänder och svära,eller så lovordar du honom...det finns inga mellan lägen med Lucifer,han är bara MYCKET! Efter att ha varit stjärn eleven här under sommaren under inridningen så har han sakta men säkert blivit allt mer rastlös och hittat på egna aktiviteter (inga bra sådana) allteftersom vintervilan har blivit ett faktum. Jag har sett det,och tänkt att han måste igång och aktiveras igen,och idag blev det skolstart!

  Redan när jag kom med sadel och träns blev Lucifer ivrig...kunde knappt inte stå stilla en sekund under på klädningen. På väg till ridbanan skrittade han inte ett steg,hästen dansade brevid mig..svansen i vädret och tuggande på bettet så att det skummade. Jag måste erkänna att jag blev lite fundersam när jag kom ner på ridbanan...Lucifer var helt klar på G...och jag övervägde om inte lite jobb i lina kanske var mer förnuftigt och hälsosamt för mig! Jag är egentligen inte så väldigt intresserad av att vara rodeo ryttare....

  Men jag bet ihop,satsade på att detta skulle gå bra och hivade mig upp i sadeln. Och sen började det skojiga....Lucifer blev som ett litet barn....kolla matte,jag kan allting,precis allting! Lucifer visste inte till sig för att göra allt så bra som det bara gick att göra saker...han var helt enkelt super lycklig! Och det finns nog inte något som kan göra mig på så gott humör som att arbeta tillsammans med en häst som vänder ut och in på sig själv för att det skall bli bra! Han är verkligen speciell...SUPER intelligent,känslig,stark som oxe och har så lätt för sig....!

  Och en stor auktoritet bland dom andra hästarna....Lucifer är chef var än han kommer,utan att behöva att slåss för det. Det blir bara allmännt accepterat....

Efter dagens väldigt trevliga ridpass så skall jag verkligen försöka att hålla igång honom över vintern tillsammans med sin halvbror Leal. Antingen så kommer jag att hissa honom till skyarna eller svära fula eder,,,sån är han! Ska försöka att övertala Morten att behålla honom här för utbildning ett bra tag till.....

Skapa flashcards