I går blev det milt,mildare än vad som var så där väldigt bra! Flera plusgrader ute och vår gårdsplan som precis var röjd från snö förvandlades bara på ett par timmar till en utmärkt skridskobana med blank fin is! Jippi,då är det spännande att transportera hingstarna till och från hagarna....jag slet i mitt hår av förtvivlan,det är bland det värsta jag vet att behöva leka Bambi på isen och i släptåg ha med mig en häst som väger 500 kg. Leal är den enda som klarar sig bra nu,med 4 isbroddar per sko,men i och för sig är det inte så skoj att gå med honom heller...,han har supergrepp och jag kasar rundor. Detta kunde jag varit utan,där fick jag så att jag teg när jag önska att det inte var så kallt...!

Idag på morgonen när jag inspekterade lösdriften så fann jag Milano liggande i ligghallen,och hon hade lagt sig så dumt att hon kilat upp sig till mitt pelaren som står mitt i ligghallen.Brevid henne och "vaktade " stod hennes bästis Molly. Hur hon än försökte så kom hon sig inte upp,och runt henne var det massor med uppsaparkad halm så det hade nog varit många försök...Stackars lilla hästen såg helt förskrämd ut! Det dumma var att hade hon bara rullat sig och landat på andra sidan så hade hon klarat av att resa sig hur lätt som helst,men det förstod inte lilla fröken. Jag prövade att hjälpa henne,men hon var alltför tung,hur mycket jag än drog så fick jag inte henne i en bättre position.

Och som vanligt när jag är bak hos hästarna så började det att samla på sig andra nyfikna hästar som med stora ögon studerade mina olika försök. Till slut fick jag helt enkelt ge upp och ringa efter förstärkning,Morten kom med lite mer muskler och med gemensamma krafter fick vi vält över Milano till andra sidan och vips så var hon på benen. Lite skakig var hon allt,och väldigt törstig,men annars helt oskadd av det lilla äventyret. Den som mådde sämst var nog min rygg....

  Fina Milano i somras,en halv syster till Leal.