Alla inlägg under februari 2011

Av Marie Anderberg - 28 februari 2011 16:05

Kanske våren är på väg att komma smygande? I vilket fall så har jag nog drabbats av vårtrötthet...tror att det finns något som heter så...trött är jag iallafall,så ända in i bomben! Eller så håller jag på att bli sjuk,alternativt utarbetad...,men satsar hellre på just vårtrötthet! Strålande sol idag och flera plusgrader så det kan kanske stämma!

Har ridit Leal och Joyita idag och båda gjorde strålande fina arbete,dock på väldigt olika nivåer. Joyita jobbar med grunden medan Leal och jag har kommit en bit på vägen,idag fick vi till riktigt fina galopp slutor i båda varven. Till höger har det varit enkelt men desto knepigare åt vänster,men nu så har det lossnat. Dock har jag varit lite korkad och ganska så ofta avslutat med ett galopp ombyte,så det lägger gärna Leal till själv nu,antingen jag vill eller ej. Dom är smarta dom där hästarna...


Anne kristine som varit här och träffat Leon några gånger har nu beslutat sig för att köpa honom och det tror jag kan bli hur bra som helst. Leon är en sådan positiv liten kille så han är verkligen värd en alldeles egen ryttare som bara pysslar med honom. Efter att ha varit med på min ridlista en vecka så kommer han direkt fram till mig nu när jag visar mig på lösdriften och undrar om det inte är hans tur! Lilla sötnosen!


Jag och Helge fortsätter diskussionerna om VAR han egentligen skall vara på dagtid...Jag har testat och provat,varit uppfinningsrik och påhittig...problemet är bara att det är Helge också! Och han har all tid i världen att överlista mina ideer,alltså har han fortsatt att öppna grindar och promenera iväg. Dubbla grindar...3x dubbla grindar...Helge går ut! I morse blev jag sur,virade eltråd runt grind handtagen och tänkte att nu fick han bara ge sig! Helge blev chockad när han tog handtaget i munnen och fick ström...så chockad att han flydde...genom staketet,drog med sig linor,isolatorer och stolpar...plus sina  kamrater. Suck och dubbel suck! Där fick jag smäll på fingrarna och ägnade en hel del tid att fånga in hästar och laga staket! Egentligen så var det mycket snabbare att bara hämta honom när han öppnade grinden fint själv. Sista ordet är nog inte sagt i denna saken känns det som. Lilla Helge har en förfärlig tur att han är ett sådant charm troll som han är,annars hade jag nog varit mer än lovligt tjurig på  honom nu....

  Klara och Texas i somras,jag tror att båda två hade somnat! Detta måste varit en släng av "sommar trötthet" och det är ungefär så här jag känner mig nu. Ge mig en minut och en häst att luta mig mot...och jag somnar,garanterat!

Av Marie Anderberg - 27 februari 2011 09:43

Idag är jag bestämd,söndagen skall få vara just söndag idag. Inga projekt,inga "skall bara",vilodag idag!

Gårdagen var tuff,började tidigt och slutade sent och det känns i hela mig!

Men alla bäor är nyklippta och väldigt fina,det är egentligen inte förrän all ull är borta som man ser hur dom egentligen ser ut. Tummen upp,i gott hull och med runda baby magar.

Hingstar och stallhästar dom kunde hålla sig för skratt igår. Det vräkte ner snö (snyft!!) och stallet var helt invaderat av bäor och aktiviteter runt det och fastän det blev mörkt ute så var det INGEN som kom och tog in dom. Snacka om ett missbelåtet gäng! Det gnäggades högt på mig i alla hagar runt omkring medan jag stressade runt med annat. Det var ett gäng med ned snöade hingstar som jag fick in i stallet med hjälp av pannlampa ett antal timmar försent! Hade dom bara haft telefon nummer till djurens vänner så tror jag att vissa av dom hade gjort en del klago samtal!   Jag fick lova bot och bättring....,skall hålla tiderna EXAKT idag!

  Till och med Humlan var rejält sliten igår kväll efter att ha hängt med mig hela dagen och är nog oxå beredd att hålla ställningarna i soffan idag.

Av Marie Anderberg - 25 februari 2011 17:46

Det har varit en lång dag,utan att att jag har fått gjort några stordåd....vissa dagar bara är sådana,man trampar på utan att det händer alltför mycket! Trött blev jag iallafall!

Red iallafall Leal imorse,med det vanliga tränset och dom vanliga vantarna och det blev bra! Han är som en liten kanon kula att sitta på,har nog aldrig varit med om en period när han varit så full av energi. Men får man bara honom till att koncentrera sig på just lilla mig så blir jobben helt fantastiska.

Hade in lite avelsdamer i stallet och kunde bara konstatera att Jacaranda har en vilde i magen! Hela stora magen gungade på henne där hon stod uppbunden i stallgången. Tror att lilla bebisen hade galopp träning eller något,det såg så ut! Söta Jacaranda såg mest trött ut tyckte jag,och ovanligt stor om magen...det är ju trots allt bara februari...,måste vara en STOR VILDE,det där. Spännade,kan jag tycka,som slipper att bära runt på den..

  Jacaranda

Resten av dagen har mest gått åt till rot och styr. Skulle hämta Petter högt uppe på  fjället..på EN av alla skogs vägar där. Där lyckades jag med att; 1. Köra fel,och blev vilse  2. Sätta fast bilen i all snön   3. Konstatera att det inte var mobil täckning   4.  Skotta fram bilen ur snön igen (hatar snö)    5. Träna på alla svordomar jag bara kan på alla språk som jag klarar av att svära på!

Efter det var det förberedelser inför morgon dagens bä klippning,ny samling av Petters bäer i små inhägnader. Skulle egentligen förberett här hemma också för samma ändamål,men resten av dagen gick åt till allt "det vanliga" mockning och så vidare. Jag får satsa på att gå upp tidigt imorgon istället. Känner mig fullt beredd att hålla fredagskväll nu!

  Oj vad jag längtar till dessa tider...med damerna i gröna hagar och små föl vid sina sidor. Måtte det komma snart..! Här är det Jilguerita med Natascha som liten. Lääängtar!

Av Marie Anderberg - 23 februari 2011 19:25

Försökte att ta mig själv i kragen i morse och vara lite positiv....Leal skulle få hjälpa mig med det tänkte jag och lirkade på det nya kandaret. Ganska så spänd var jag hur detta skulle gå...och det gick överhuvudtaget inte alls! Absolut inte något fel som Leal gjorde (han undrade nog mest vad i hela världen jag sysslade med!)men att rida med två par tyglar i varje hand tillsammans med tjocka vintervantar,det blev lite av ett dåligt skämt. Lägg då till att det var nya,stela,släta lädertyglar,ja,det funkade inte,allt bara gled iväg. Fick göra halt efter var 10 meter och försöka att hålla ihop röran! Efter 10 minuter blev jag arg,slet av mig vantarna (jag skulle ju rida) och efter ytterligare 5 min var fingrarna så stelfrusna att jag varken kände av dom eller tyglarna. Skrittade hem sur som en citron,med en undrande Leal....Nä,dom där kandar grejerna får allt vänta tills det är plusgrader igen.

Eftermiddagen har jag tillbringat på häst klinik tillsammans med Novato och Leon. Fina,snälla hästarna klampade på transporten som gamla vana tävlingsdjur och har uppfört sig efter konstens alla regler hela eftermiddagen. Stolt som en liten hönsmamma blir jag när "ungdomarna" sköter sig ute i stora världen. Beröm fick vi av veterinären oxå,som påpekade att dom just var väldigt lugna och väluppfostrade. Leons röntgen plåtar var helt fina,knutan på hans knä får räknas som ett vanligt "skönhets fel" och Novato blev kastrerad. Det skulle egentligen blivit gjort redan i höstas men min gårds veterinär var lite osäker. Den ena testikelen var så liten att han inte ens var säker på att det var den! Vi skulle avvakta och se och efter det har det bara varit kallt. Eftersom det var lite osäkert så tänkte jag att för säkerhets skull göra det på klinik. Det gick helt fint,men testiklarna var just väldigt ojämna i storleken. Veterinären jag använder mig av på kliniken (en väldigt förnuftig man som jag har stor tro på) blev väldigt ambitös i sitt förklarande för mig och det slutade med en fullständig dissikering av dessa ädla delar med skalpell,vilket fick mig lätt illamående till slut. Lite mer information än vad jag egentligen ville ha....  

 

Novato,numera världsvan och valack.

  I datorn under mappen Novato fann jag denna fina bilden. Dock vet jag med säkerhet att det inte är Novato utan Natali. Blivande 2-åring e.Romero och med Grålla som mamma. Såååå söt!

Av Marie Anderberg - 22 februari 2011 22:05

Han som bestämmer vädret är tydligen rädd för att vi inte har fått tillräckligt med snö just här....för idag började det att pyttsa ner från himlen igen! Kan inte med ord förklara hur trött jag är på vintern just nu,det räcker liksom. Humöret sjönk ner till botten nivån och för några timmar gick jag ut i snö strejk! Tyvärr var det ingen i närheten som jag kunde imponera på...men iallafall. Jag och Humlan intog köket istället och bakade en stor choklad kaka. Hjälper mot tillfälliga depressioner,iallafall om man äter mycket! Sen var strejken slut och jobbet tog fart igen. Tog med mig lite föl och unghästar in i stallet och pysslade lite. Redde ut knutor i manar,borstade svansar och så vidare.

Provade ut ett ny inköpt kandar till Leal,hade tänkt att börja introducera det för honom. Mycket fundersam såg han ut med två bett i munnen,får se om jag kan prova att rida med det imorgon. Kan nog inte strejak två dagar i sträck...

Det blir en tur till häst kliniken imorgon med Leon också för att ta en röntgenbild på hans knä.

Mannen som skall klippa mina bäer ringde och meddela att det blir på lördag..,så då var den dagen räddad! känns lite knasigt att klippa dom nu när det fortfarande är så kallt,men grejen är att bebisarna i deras magar får inte bli alltför stora innan mammor skall klippas. Till stor del ligger mamma bäa på rygg under klippning och det är inge vidare med alltför stor mage då. Vissa av mina är redan rejält runda. Håller tummarna för deras del (och min) att det inte drar ner i alltför många minusgrader. Och att det INTE snöar imorgon!

  Fann en bild på min allra första bäa,Kelly. Vi var dom allra bästa vänner och något mer hängivet djur har jag nog aldrig haft. Hon var mig trognare än en hund och låg alltid utanför ytterdörren och väntade på mig när jag var inomhus. Kelly var en väldigt speciell dam som har en stor plats i mitt hjärta. Än idag saknar jag henne!

Av Marie Anderberg - 21 februari 2011 17:48

Idag är jag väldigt förnöjd,med mig själv för en gång skull! Jag rider många olika hästar,i olika utbildnings faser och jag försöker så gott jag kan att anpassa mig till var och en individ och vara en "klok" ryttare. Det går över förväntan med dom flesta,men en svår nöt för mig att knäcka har varit Joyita. Detta mäktiga sto som har allt man kan önska sig,och som stundtals har jobbat så bra att det tagit andan av mig. Och ibland totalt tvärtom...,nonchalant,vägrar att lyssna,helt enkelt kopplat bort mig totalt. Blir jag i det läget arg och kräver arbete,ja då ber hon mig att dra åt helvete helt enkelt och den dagen är kraschad. Alltså ibland på topp,ibland fullständig kaos och detta drama kan utspela sig på samma arbetspass. Jag har tänkt,funderat,grubblat...provat mig fram...än det ena och än det andra...har hon ont? Vad gör jag som är så himla fel när det bara kraschar och hon nonchalerar mig totalt,efter att ha jobbat super en stund?

Det nya jag fick upp i min hjärna var en diskussion med tränaren i Portugal (jag älskar henne!) som gällde en helt annan häst där. Hon ville jämföra den hästen med ett autistiskt barn,som efter alltför mycket kommunikation och direktiv helt enkelt "kopplar ur",orkar inte mer och bryr sig inte det minsta om något,om än så du står och vrålar i örat på den. Den hästen kan allting,men du måste vara varsam,inte komma med 30 olika direktiv efter varandra,då tar det stopp. Jag började tänka att det kanske var det samma med Joyita.

Hon vill verkligen och försöker,och det blir strålande! Och då sitter lilla stolta jag och bara vill lite till,hjälpa lite till,och ännu fler "kommando" haglar över henne. Tänk själv,ett vanligt varv på ridbanan,den kan innehålla massor av direktiv från en ambitös ryttare; halvhalter,böja,ställa,in med rumpan,trampa på, och så vidare. Och sen då alla dom små rörelser man gör utan att egentligen mena något till hästen...man tappar balansen för en sekund,rätar upp sig,kramar en tygel och så vidare....det strömmar information till hästen som skall ta det till sig,avgöra om ryttaren ville något eller inte och sedan utföra det,helst korrekt! Annars så korrigerar vi... OJojoj,när jag tänker på det!

Summan av kardemumman är att det är detta jag haft i tankarna nu när jag ridit Joyita i det sista,förenkla! Be om något och sedan låta det ske,i lugn och ro. Låta henne jobba med så lite direktiv som bara är möjligt. Och kära nån,det fungerar och det fungerar så bra!! Hästen är lugn,jobbar med spetsade öron och med stor glädje. Och hon jobbar helt fantastiskt...hela ridpasset! Det är så enkelt att rida henne att det blir svårt! Det ÄR svårt att sitta helt stilla och tänka igenom allt man skall göra innan man gör det och låta hästen få en ärlig chans att reda ut det. Känns som om jag äntligen funnit nyckelen till henne och öppnat dörren för mig själv! Lite stolt blir jag....   Joyita,som kan ge en helt underbar känsla att rida...eller be dig att dra åt helvete.

Av Marie Anderberg - 20 februari 2011 20:47

Söndag kväll,och jag är i samma skick som en alltför väl använd urvriden disktrasa...helt slut! Helgen har gått i ett rasande tempo,snö skottning,ridning allt det vanliga och så lilla Orkanen,som har visat sig vara av den där väldigt,väldigt påhittiga typen. Den typen som ser till att hålla mig sysselsatt,om det nu skulle vara så att jag inte vet vad jag skall göra! Lilla Orkanen,eller Helge som det blivit till vardags (på grund av sitt ibland misstänkta likhet med en älg kalv) har funnit ut att det är ström i mina staket. Det är jag väldigt tacksam över,men han har dom sista dagarna också funnit ut att det INTE är ström i dom svarta plasthandtagen som finns i grind öppningarna. Som enda hästen här på gården har han själv kommit på att står man bara och biter och juksar länge nog med det där svarta,då faller tråden ner på backen och man kan lätt och enkelt kliva över understa tråden med sina långa älgben och vips,så är världen öppen för utforskning. Till min stora lycka så är hans kompisgäng väldigt skeptiska till om det verkligen kan vara SÅ enkelt,så dom står kvar och kikar undrande på Helge när han promenerar iväg. Många gånger denna helgen har jag hämtat lilla Helge på ställen där han inte skulle vara,och grinden ligger på backen. Suck! Får tänka ut något smart imorgon. Det borde ju vara så att jag är smartare än han,eller...???

Provridning på Leon idag och det gick bara fin fint! Det verkade som om Leon snabbt fann tonen med sin nya ryttare och även en veterinär som var med och checkade hälso status gav tummen upp. Lilla söta hästen verkar till att vara frisk,om än något tjock! (hm!) I veckan skall vi ta en röntgen bild på hans ena framknä för att checka att en gammal knuta han fick som 1åring inte är något att bekymra sig över i framtiden. Lika bra att vara helt säker,fastän det inte var någon reaktion på böjprovet.

Fullt upp hela helgen alltså,tur att det är en "lugn måndag" imorgon,det behövs känner jag!

Av Marie Anderberg - 18 februari 2011 19:35

Helt slut är jag nu,det har varit lite av en dag. Upp i ottan och fick gett alla djuren frukost och fått ut dom som skulle,och iväg till Petters bäer. En morgonpigg Skotte mötte mig där,det var han som skulle sköta ultaljudningen och vi satte fart tillsammans med Petter. Det visade sig snabbt att denna skotska man var full av humor och det blev väldigt många skratt under förmiddagen fastän det var ett tungt jobb. Principen är att fånga ett bädjur,forsla fram det till ultraljudning,föra protokoll,färgmärka,få in den i en ny inhägnad och börja om med en ny bäa.150 stycken! När Petter och dom andra starka norska vikingarna fångar en bäa så ser detta ut som en barnlek. En arm runt halsen och stoppa det galopperande djuret. När jag skall göra likadant så går det inte så....min arm runt deras hals och sen bär det iväg....mina 50kg stoppar inte upp deras minst 80 förrän efter ett varierat antal meter. Det är bara att hänga på...och det gör jag,men fort går det ibland! Skotten roade sig med att leka "sports kommentator" på engelska med skotsk dialekt och detta fick mig till att skratta så tårarna rann,och det gjorde INTE saken lättare! Han var verkligen road av att se min taktik som han snabbt döpte till "The new Swedish system with an amazing foot work". And here she comes again.... Ja det var skoj men slitsamt!

Hemma vid lunch,ut med alla stallhästar,fodra,mocka, delade ut lunch och red sedan både Leon och Joyita. Tog hand om mina egna bäer,grisar,hundar och höns. In med hingstarna i stallet igen. Laga middag till familjen,ut och kvällsfodra,men NU är det fredag kväll och soffan väntar. Tänker inte röra mig en meter till idag,förutom mot sängen då!   Detta är väl ett ganska så hög prioriterat arbete i morgon! Bilden visar ett högst normalt elstaket till häst,det som skymtar är övertråden,undertråden finns där,naturligtvis,bara väl begraven av all jäkla snö. Och bör skottas fram,meter för meter!   Även ridbanan börjar att bli ansträngd...översta plankan klarar inte så många fler snödagar..sen kommer man inte veta om det finns ett staket eller inte. Måtte det inte komma mer snö...

Skapa flashcards