Idag är jag väldigt förnöjd,med mig själv för en gång skull! Jag rider många olika hästar,i olika utbildnings faser och jag försöker så gott jag kan att anpassa mig till var och en individ och vara en "klok" ryttare. Det går över förväntan med dom flesta,men en svår nöt för mig att knäcka har varit Joyita. Detta mäktiga sto som har allt man kan önska sig,och som stundtals har jobbat så bra att det tagit andan av mig. Och ibland totalt tvärtom...,nonchalant,vägrar att lyssna,helt enkelt kopplat bort mig totalt. Blir jag i det läget arg och kräver arbete,ja då ber hon mig att dra åt helvete helt enkelt och den dagen är kraschad. Alltså ibland på topp,ibland fullständig kaos och detta drama kan utspela sig på samma arbetspass. Jag har tänkt,funderat,grubblat...provat mig fram...än det ena och än det andra...har hon ont? Vad gör jag som är så himla fel när det bara kraschar och hon nonchalerar mig totalt,efter att ha jobbat super en stund?

Det nya jag fick upp i min hjärna var en diskussion med tränaren i Portugal (jag älskar henne!) som gällde en helt annan häst där. Hon ville jämföra den hästen med ett autistiskt barn,som efter alltför mycket kommunikation och direktiv helt enkelt "kopplar ur",orkar inte mer och bryr sig inte det minsta om något,om än så du står och vrålar i örat på den. Den hästen kan allting,men du måste vara varsam,inte komma med 30 olika direktiv efter varandra,då tar det stopp. Jag började tänka att det kanske var det samma med Joyita.

Hon vill verkligen och försöker,och det blir strålande! Och då sitter lilla stolta jag och bara vill lite till,hjälpa lite till,och ännu fler "kommando" haglar över henne. Tänk själv,ett vanligt varv på ridbanan,den kan innehålla massor av direktiv från en ambitös ryttare; halvhalter,böja,ställa,in med rumpan,trampa på, och så vidare. Och sen då alla dom små rörelser man gör utan att egentligen mena något till hästen...man tappar balansen för en sekund,rätar upp sig,kramar en tygel och så vidare....det strömmar information till hästen som skall ta det till sig,avgöra om ryttaren ville något eller inte och sedan utföra det,helst korrekt! Annars så korrigerar vi... OJojoj,när jag tänker på det!

Summan av kardemumman är att det är detta jag haft i tankarna nu när jag ridit Joyita i det sista,förenkla! Be om något och sedan låta det ske,i lugn och ro. Låta henne jobba med så lite direktiv som bara är möjligt. Och kära nån,det fungerar och det fungerar så bra!! Hästen är lugn,jobbar med spetsade öron och med stor glädje. Och hon jobbar helt fantastiskt...hela ridpasset! Det är så enkelt att rida henne att det blir svårt! Det ÄR svårt att sitta helt stilla och tänka igenom allt man skall göra innan man gör det och låta hästen få en ärlig chans att reda ut det. Känns som om jag äntligen funnit nyckelen till henne och öppnat dörren för mig själv! Lite stolt blir jag....   Joyita,som kan ge en helt underbar känsla att rida...eller be dig att dra åt helvete.

 

Maria

21 februari 2011 21:53

Åh vad härligt att höra! Jag är ju inte så bra hästar, men jag vet hur det känns när något blir bra efter att ha jobbat hårt och mycket för det (det är då jag hoppar jämfota i hissen på vägen upp till min lägenhet så att den börjar gunga som en jojo, och jag tror att den ska störta ner i källaren...) ! Kanske kan hon klara av att ta fler direktiv längre fram när hon känner att "det är dags". Tänker att hon kanske behöver få vila i det bra arbete hon gör nu och känna att du är nöjd med henne och att hon är nöjd med sig själv. Ja, jag vet inte - bara lite virriga tankar från en halvgalen okunnig hästälskare!
Och till sist måste jag säga att det är en jättefin bild!!

http://quovadis.bloggplatsen.se

Marie Anderberg

21 februari 2011 23:32

Ja,det är en fin känsla när man liksom får till det,allra helst om man grubblat och grubblat. Jag håller tummarna att det håller i sig.!
Kram
Ps,jag får hjärtbank av rädsla bara jag hör din beskrivning av hissen som åker jojo och skall störta ner i källaren!!! Bli aldrig glad i hissen igen Maria!

 

Maria

22 februari 2011 10:05

Kan säga att jag "låtsashoppar" i hissen numera! Hoppade en gång och insåg snabbt att man kanske inte ska göra det - oavsett hur lite man än väger.... Vajrarna är kanske inte alltid i så bra skick, så varför riskera att krascha ner i källaren.....
Så ja, jag lovar - jag ska aldrig mer bli SÅ glad i hissen!!

http://quovadis.bloggplatsen.se

Marie Anderberg

22 februari 2011 13:26

Bra,väldigt gärna glad överallt annars,men INTE i hissen!
Kram

 

Ragnhild

23 februari 2011 00:22

Hei Marie, det er gøy å lese bloggene dine, jeg har fulgt litt med på dem helt siden april i fjor da jeg fikk interesse for Zajcha :)

Det du beskriver i forhold til Joyerita er en opplevelse jeg har hatt med Zajcha, og kommet fram til at jeg har hatt for store forventninger og ikke tatt nok hensyn til hennes forventninger selv! Kjenner meg så godt igjen, hvor deilig det er å finne ut at mye sitter i en selv og sin egen "taktikk" for å komme fra stallen med en lykkefølelse, enten det gjelder ridning, leiing på tur eller bare stell og håndtering av hesten

Ser at du har Zajchas halvsøster Milano for salg, hadde jeg hatt råd så skulle jeg kjøpt henne og hvis hun er like trivelig som Zajcha, jeg bare elsker Zajcha og hennes væremåte - hun er meget sær og spesiell - noe som er fantastisk!

http://www.stallraggalita.no

Marie Anderberg

23 februari 2011 08:10

Hej Ragnhild!

Så himla skoj att höra du trivs med Zajcha (Sassi),det gledjer mig väldigt! Och visst är det härligt när man kommer på var problemen sitter och inte bara säger "dum häst"!
Milano är också en väldigt trevlig ung dam som tillhör det gänget som jag skall rida in nu till våren/sommaren. Ska bli spännande! Hur gick det med Zajchas föl? Han var så fin...
Marie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter en ganska så hektisk period när det har haft en förmåga att gå i ett högt tempo de allra flesta dagar så ser jag nu fram emot en fri helg! Av erfarenhet vet jag att enda sättet att bli ledig på riktigt är att resa härifrån och så ska det bli nu...

Ja,i dag har jag haft fullt upp med att rida. Efter flera dagars regn blev det iallafall liiite sol idag och då gäller det att passa på......5 hästar har jag hunnit med att jobba idag. Där går gränsen,det känns tydligt nu i kroppen. Men alla hästarna...

Vi har haft ett väderomslag....,ett rejält sådant....och inte till det bättre precis. Från att vara t-shirts temperaturer på eftermiddagarna blev det kallt höstregn,både idag och igår. Hästarna var pladaskvåta och såg lite småfrusna ut idag på sina b...

Igår var det dressyrträning som stod med på programmet. Jag fick en förfrågan innan i veckan om jag ville komma och lite hastigt och lustigt slängde jag mig på. In i det sista var jag tveksam vilken häst som skulle få följa med....det finns några att...

Just nu måste jag erkänna att jag är väldigt sugen på att ta en tur till sköna Sverige land. Ja,inte bara en vanlig tur utan tillsammans med några hästar till PRE championatet på Strömsholm i Oktober! Tyvärr så blev det inget championat i Norge i år ...