Det var precis som jag befarade igår,ont i hela jäkla lilla mig idag. Känns ungefär som jag blivit överkörd av strids vagnar istället för dräktiga bä djur! Suck! Men ont skall med ont fördrivas intalade jag mig själv och satte högsta fart.

Ut på promenad med Leal,som kanske hade lite medlidande med mig för han var himla trevlig. En fin tur med andra ord. Mjuk is och bra grepp för alla 4 fötterna och vi kunde jobba på. Det enda jag saknade var solbrillor. Låter kanske "flashigt" men en skarp sol och all den vita snön så behövs det faktiskt!

Inspirerad som jag blev så fick Lucifer också en tur på ridbanan. Denna gången med solbrillor! Fina,fina hästen....han är såååå duktig. Skrittade ut en liten tur efteråt med han med.

Nöjd med dagens rid insats så tog jag in lite föl (tja,dom är inte så mycket föl längre...födda i somras. Men yngst på gården av hästarna så får det bli benämningen föl tills det kommer nya!) i stallet och pysslade. Vi  "tränar" på att stå uppbundna i stallgången,bli borstade och lyfta på fötter. Förutom att Olivia bet mig i rumpan så gick det bra.

på eftermiddagen tog jag en tur ner om mina bädjur för att strö ny halm och jag fick en fullständig chock! Där stod ett LAMM (!!!) och tittade sig förvirrat omkring efter sin mamma. Inte någon verkade vara det minsta intresserad av att ta på sig ansvaret för den lille! Suck och dubbel suck! Mamma efterlyses! Jag tog upp jakten på den ansvariga och snubblar....över ännu en liten en. Död! Det skär så i mitt hjärta varje gång det sker. "Ett visst svinn får man räkna med" säger Petter,min guru,men jag klarar inte att se det så. Känns som ett personligt misslyckande varenda gång jag mister en liten. Svor många och långa eder,jäkla skit rent ut sagt. Hittade till slut den skyldiga mamman och fick sammanfört det levande lammet med henne.

Men nu säger jag bara HALLÅ! Nu håller vi oss INTE till planen alls!! Jag har ringat in i almanackan,första veckan i April,då STARTAR lamningen! Vad är nu detta? Lite panik ångest har smugit sig fram...kommer det två kan det komma fler. Och då krävs det passning så att det inte blir fler tragedier. Natt sömnen är numera en hackig historia. Och jag som skall resa iväg nästa vecka. Ojojoj! Det kvittar hur mycket man än planerar när mina skyddslingar inte håller sig till planen! Fick iallafall den där härliga vårkänslan när jag satt med den lille nyfödde i famnen i ett hav av gul,ren halm. En av dom stunderna som gör att man faktiskt orkar slita vidare!

  Det är sådana här små sötnosar som jag väntar på nu! Bara precis avgudar lamm!

  Lilla söta Olivia med sin mamma Atena i somras.