Idag har jag flygit högt....varit så nära en rodeo ryttare som man bara kan vara....och det är inget som jag varken är förnöjd med eller stolt över,det skall påpekas! Det var jag och Gepetto....och just nu jobbar min lilla hjärna för fulla muggar var det gick snett,vilka misstag jag har gjort. Att rida unghästar innebär alltid en risk för hopp och skutt,det är jag medveten om,men något som jag försöker att undvika in i det längsta. Och egentligen något som jag är väldigt förskonad ifrån! Min filosofi är att om man bara förbereder unghästarna tillräckligt bra så är det inte så ofta det blir explosioner och luft färder. Att ha en ryttare på ryggen skall inte innebära att man prövar att skicka vedkommande i backen! Och allrahelst inte mig! Jag är såpass gammal nu att en luftfärd mest troligt inte innebär ett blåmärke....jag kommer att få RIKTIGT ont och kanske gå i sönder!

Nåväl,det som skedde var att Gepetto fick följa med ner på ridbanan och jobba en stund i lina med sadel på ryggen. Det var blåsigt och flocken med lösdrifts hästar härjade ganska så bra på ängen nära ridbanan. Gepetto var duktig,men hade mycket att titta på och var en ganska så vaken hingst. Förra sommaren blev han riden lite grann i skritt och trav men jag har nog inte suttit på honom sedan september skulle jag tro. Ändå hade jag en stor tro på att detta skulle gå bra och hoppade upp på honom. Inga bekymmer det inte...han stod som en klippa....och det gjorde han...tills hela hingsten fullkomligen exploderade....inget litet skutt här inte....full rodeo! Ojojoj,tänkte jag och hade turen att stanna kvar i sadlen! Fick stopp på eländet....vi stod stilla igen....tills fanskapet exploderade på nytt! Så där höll vi på....inte mycket kul,det kan jag försäkra! Att flyga runt på det viset på en stark och ytterst vig hingst är jag måttligt road av....men samtidigt ville jag inte frivilligt hoppa av honom förrän vi samarbetade och slappnade av iallafall en aning! Efter säkert fjärde explosionen blev jag arg,jättearg och berättade för tokstollen att sådär kunde vi inte fortsätta! Risken att jag förr eller senare skulle tappa balansen och flyga av kändes överhängande! Så enda lösningen jag kom på var att satsa framåt,desto mer energi framåt desto mindre energi uppåt.....i galopp,två varv runt ridbanan...hingsten bockade och jag smackade....snacka om rodeo! Men till slut så travade vi rundor....någorlunda avslappnat....och jag bestämde väg. Saktade av till skritt,gjorde halt...skrittade några minuter och travade ett varv till. Sen gled jag ner på marken...med något skakiga ben och var mer väldigt förvånad själv att jag lyckats hålla mig kvar där uppe under denna uppvisning! Jösses! Så här vill jag INTE ha det! Helt oaktuellt! Som sagt,nu tänker jag....borde kanske förberett honom mer...inte litat på att det goda uppförandet från i somras skulle hålla i sig. Valt en tidpunkt när vi inte hade så många andra hästar runt oss som jagade upp stämmningen.....haft en medhjälpare med mig.....iallafall någon som kunde plockat upp resterna av mig om det gick snett.... Får trösta mig med att slutet iallafall blev som jag ville ha det....om än så vägen dit inte ingick i mina filosofier om hur saker och ting skall gå till.   Nåväl...nu skall det bli ganska så spännande att se vad som sker nästa gång jag kliver upp på honom....om vi är färdiga med det här spektaklet eller det finns en fortsättning....skall tillägga att Gepetto var snäll som ett lamm i somras att sitta på...om ämn något vimsig! Jag får väl bara ta tjuren vid hornen imorgon...och försöka att vara smart...!