Att jobba med djur och ha dom runt omkring sig alltid som jag innebär många fina stunder...många bra dagar...många upp sidor. Men oxå tvärtom...nattsvart förtvivlan...vanmakt....sorg. Idag har har det varit en sådan...en dag jag helst vill radera..ta bort!

Tidig eftermiddag fann jag Estrella liggande i ligghallen och var i full gång med att föla. Vad sjutton nu då,tänkte jag. 3 veckor för tidigt och inga tecken innan på dagen,inte ens ett ordentligt juver. Två små hovar stack ut där bak och Estrella kämpade en ojämn kamp. Fick in henne i stallet och kunde snabbt konstatera att något var fel..väldigt fel. 2 ben,men inget huvud,inget bra tecken. Ringde min veterinär som kom kvickt och även han blev väldigt bekymrad....inget huvud gick att finna...och fölet låg upp och ner. Estrella kämpade vidare...och veterinären oxå. EFter bara ett litet tag lät min veterinär meddela att detta var svårt...så komplicerat att han var osäker på om han överhuvudtaget kunde klara av det. Alternativet som fanns vara att transportera den fölande damen till Oslo...1,5 timmes bilkörning iväg. Jag var måttligt imponerad! Inte en jättehit att ha en häst i transport under de omständigheterna....vi gjorde ett rådslag med veterinär högskolan och efter att ha medicinerat Estrella så bar det iväg.....med en väldigt nervös häst skötare...det kan jag lova.

Resan gick över allt förväntan och två nya veterinärer väntade på oss inne på kliniken. Nya undersökningar....nya bekymrade miner...nya försök....hitta ett huvud..ändra placering på fölet...putta in...dra ut. Hela tiden stod Estrella med milda ögon och kika på mig och såg ut som "för guds skull hjälp mig".

Komplicerat,var sammanfattningen ....veterinärerna gjorde inga framsteg och Estrella blev allt mer medtagen. Beslut togs att söva henne i ett försök att få ändrat ställning på fölet. Lilla tappra hästen gick med tunga steg till operations salen.

Efter en timme kom en veterinär ut,komplicerat. Att rädda fölet var inte aktuellt längre och deras beslut var att skära sönder den lille för att ta få ut den. Jag kräktes....Efter en ny timme kom nästa veterinär ut...komplicerat. Ett försök med kejsarsnitt? Men Estrella var svårt medtagen...alla hennes värde blev allt sämre. Veterinären försvann igen.....för att komma tillbaka och berätta att det var slut. Estrella var död. Ett litet ögonblick så hade jag väldigt svårt att förstå det norska språket. Fick säga "va" flera gånger innan budskapet gick in. Fina fina Estrella....och hennes föl....

Kom hem igen klockan tolv i natt...hittade en bä mamma vars lamm satt fast...det fattades ett framben..låg bakåt böjt och stoppade upp allt. Fick iallafall räddat den lille....sitter och väntar på ett lamm till...och har väldigt svårt för att fatta att vad det är som egentligen har hänt idag. Skit!

Jag hoppsa att Estrella galopperar på de gröna ängarna nu tillsammans med sin lille.....

Estrella...R.I.P