Förmiddagen idag gick åt till arbete med lite olika hästar nere på ridbanan. Jag hade ett jättefint pass med Texas som verkligen gjorde sitt allra bästa och fick mig till att sitta och små flina för mig själv i sadeln! Det är ju sådan det skall vara! Samtidigt red Ancha Lucifer och när jag sneglade lite på henne i smyg så såg jag precis samma leende hos henne! Lucifer jobbade helt kanon och Ancha njöt. Efter arbets passet tog vi med oss både pojkarna på en avslappnande skritt promenad. En fin förmiddag med andra ord (det regnade INTE,väl att märka). Eftersom solen tidvis passade på att visa sig fick vi iden att ta lite nya foto på hästarna. En god tanke...men jäklar vad alla är leriga! Som vandrande lerhögar! Och bakgrunden är väl sådär...lera och vatten pölar om vartannat. Jaja,några fina huvudbilder fick vi åstadkommit iallafall!

Här min drottning,matriarken som styr över lösdriften. Nahema!

Och hennes 3-åriga dotter Molly. En liten fröken som lever högt på att det är mamma som styr och ställer. Ibland är hon faktiskt mer än lovligt fräck ute i flocken,det skall erkännas. Det är ingen som riktigt vågar säga till henne,och det vet Molly mycket väl. Hmhm!

Humlan ingår som vanligt i personalstyrkan och ser till att allt går rätt till. Jag har aldrig sett maken till hund som skaffar sig vänner bland allehanda djurslag. Hon älskar dom alla...pussar på alltifrån kattungar till hästar. Det lustiga är att alla gillar henne också! Här är det Nadja (Trollet) som får en puss på mulen!

Ännu en bild på Nadja. Smeknamnet Trollet kom ganska så mycket av sig själv!

Hon är som ett litet skogs troll....en bortbyting....varken lik sin mamma Joyita eller pappa Romero. Trollet är helt och hållet sin egen!  

Eftermiddagens projekt var att få hem Nexico och Nebrijano från sitt bete....och den tredje lille killen som jag inte ens vet vad han heter. Våra egna pojkar var inget som bekymrade mig alls...men den lille. Jaja,det är väl bara till att prova peppade vi oss själva med och drog iväg. Problem nr 1 var att komma nära honom...problem nr 2 att få ta på honom utan att han galopperade iväg.....problem nr 3 att få på en grimma. Allt på ett stort bete! Grattis till mig muttrade jag för mig sjäv ett antal gånger! Efter ett misslyckat försök att få på en grimma blev den lille rädd på nytt och vi fick börja om med hela proceduren...komma nära...klappa på....Ägaren såg vi överhuvudtaget inte röken av. Hans kommentar var att fick vi inte tag på pojken så var det bara till att lämna honom (??????) kvar på betet! Till slut gick det dock....försiktigt fick jag smugit på honom en grimma och fick han bara gå tätt inpå våra killar så gick det faktiskt att leda honom till transporten. Nebrijano fick åka för sig själv och Nexico som är den coolaste 2-åring jag känner skulle vara rese sällskap till den lille rädda. Nexico lastade sig själv och stod lugnt och mumsade hö inne i transporten. Ett gott föredöme för pojken som efter en stunds tvekan vågade att kliva in i transporten....oändligt sakta med en fot i taget. Jag tyckte han var såååå modig! Lille vännen...rädd för allting,inklusive oss och ändå så försökte han göra sitt bästa! Har nog fått lite moderskänslor för den lilla pojken! Tror inte att han är speciellt mycket hanterad....såg när han kom till betet.....lös i transporten med sin mamma...fastän han var nästan 1 år! Nu är han iallafall här...kan bli spännade att se för hur länge......hmhm!