Idag fanns det verkligen alla möjligheter för att det rätt och slätt skulle bli en skitdag! Jag har tillbringat natten med att hosta och snörvla om vartannat och inte sovit allt för mycket. Fortsatt kanon förkyld,0 gradigt ute och en tjock dimma som legat likt ett täcke över vår gård hela dagen...med andra ord riktigt rått och kallt...och halv mörkt. Det blir liksom inte riktigt ljust ens mitt på dagen när det är sådant här väder. Måste säga att jag var långtifrån positiv när jobbet startade idag....tyckte nästinpå lite synd om mig själv...hmhm! Men efter stallet var färdig mockat,hästar utsläppta och fodrade så tog jag lite tveksamt beslutet att ta med mig Leal på lite jobb. Helt enkelt därför han i princip inte rör på sig det minsta ute i hagen längre.....tror faktiskt han är lite väder deppig han med. Han går snällt ut i sin hage...tar några steg och sen parkerar han sig. En regelrätt parkering....och där står han till man hämtar in honom igen! Det är tydligt att vill jag att han skall behålla någon form av kondition så får jag aktivera honom!

Som sagt trött och frusen var jag med,satte inte ens på mig ridkläder utan satt upp på hingsten i mina stallskor och för stora byxor och skritta ner till ridbanan. Där skedde sedan dagens under....hingsten blev på ett super gott humör och lyssnade på minsta lilla signal jag gav honom. Först en massa skritt arbete,öppnor och slutor,halter och ryggningar,bakdels vändningar...ja allt jag kunde komma på. Underlaget var inte helt stenhårt och jag bad om lite galopp. Det var helt fantastiskt,kändes som om Leal "gav bort" hela sig själv till mig. Han bara lyssnade och väntade på nya order....och jag glömde bort min rinnande näsa! Det bästa var när jag bad om allt mer samlad galopp och hingsten nästinpå stod på samma ställe och galopperade....jag släppte innertyglen och klappade han på halsen....galoppen var oförändrad...jag släppte både tyglarna och klappade han med båda händerna...galoppen var oförändrad. Då gjorde jag halt och hoppade av...ingenting kunde vi göra bättre än det idag! Vilken känsla! Både väder och sjukdom var glömd! Älskade,fina häst!

Peppad av framgången tog jag med mig Joyita ner på ridbanan...samma procedur med en massa skritt arbete...och sedan lite trav arbete som avslutning. Samma känsla hade jag på den damen....hon väntade...lyssnade på nya order....och gjorde sitt allra bästa! JAg sken som solen!! Än en gång hoppade jag av nere på ridbanan och stod och kramade om Joyitan! Älskade,fina häst där också!!

Det är sådana stunder som gör att man orkar att slita vidare...sjuk eller inte...pissväder eller inte....älskade hästarna......ibland gör dom bara allt för en!

Här en bild på Joyita,dock inte från idag.

Joyitan igen....fina vännen!