JA,det önskar jag de som jag känner,och de som jag inte känner med för den delen! Med hopp om att 2012 blir ett fint år för både djur och människor!

Ikväll är för mig den mest oroliga kvällen på hela året....jag gillar INTE nyårs raketer! Inte när jag har ansvaret för så otroligt många djur. En nyårsraket som flyger fel och in till hästarnas lösdrift....och kaoset är ett faktum! Och inte har jag en aning om hur alla dessa kossor som bor här reagerar när hela himlen blir fylld av fyrverkerier! Om alla djur drabbas av panik och ger sig på flykt då är det ett hundratal individer...jag ryser bara vid tanken. Glädjer mig till imorgon istället,brukar vara en ovanligt lugn och stillsam dag. De flesta nyårsdags mornar som jag varit ute och gett djuren frukost så är det som om världen står stilla. Inga människor...inga bilar...inga telefoner....bara helt stilla. Jag föredrar det framför nattens fyrverkeri explosioner,erkänner det!

Måste även hålla tummarna för ett lamm,min sist födda som kom till ute på betet långt in i Juli. Igår kväll såg jag tydliga symptomer på den förbannade Listeria bakterien. LAmmet låg utan att kunna ta sig upp på benen. HAn fick en stor dos antibiotika men var ännu sämre i morse,låg helt utslagen på sidan och kunde inte ens lyfta huvudet. Mer antibiotika...och vid lunch såg det så illa ut att jag beslutade mig för att han skulle få slippa kämpa mer. Hämtade en av mina pojkar som skulle avsluta den lilles liv. Men då hände det något speciellt,den lille kämpade sig upp på benen och nappade åt sig några höstrå! HAn hade tydligen bestämt sig för att försöka kämpa vidare....och då skall jag hjälpa honom så mycket jag kan! Enligt min veterinär räddar man ytterst få fall av dom som drabbas,men varför kan inte denna vara just ett av de fåtal? Hoppet är väl det sista som överger en,eller hur??

Gott Nytt År!  

Ja,det är några ord som uttalats allt oftare här de sista dagarna,Nämen Patrick! Patrick är en av mina två avels bockar,Billy Bä den andra. Båda två väldigt speciella på sina egna små vis men Patrick har visat till att vara en ovanligt intelligent och påhittig ung man. Det senaste stuntet han har kommit på är att hoppa upp för en relativt brant trappa,knuffa upp en dörr och vips befinna sig i hingst stallet. Därifrån putta upp fler dörrar (om så behövs) och hela gården ligger öppen för hans små äventyr! Och Patrick träffar vi numera på lite grann både här och var....inte för att det gör så mycket i och för sig...han får mig mest till att dra på smilbanden...och brista ut i "nämen Patrick,vad gör du här?" Det skall sägas att alla hans flick vänner (mamma bäerna) har precis samma möjlighet som Patrick att ge sig upp för trappan och ut i stora världen men det är aldrig någon som följer med honom! Dom är inte riktigt så äventyrs lystana som den unga mannen i fråga!

På häst fronten är det fortfarande stilla,sker inte allt för mycket spännade. BAra de vanliga dags rutinerna,fodra,mocka,släppa ut/in,borsta och pyssla med unghästar/avelsdamer. MArken har frusit igen och är stenhård. Inget underlag som är acceptabelt att jobba på någonstans. Det är bara till att vänta. Vintervila kallar vi det...! Själv tillbringar jag mörka eftermiddagar och kvällar i min favorit fåtölj och skriver,en bok. Kul, faktiskt! Så på ett vis så har jag slagit mig till ro med just vintervilan,det blir bra till sist!

Bild på en av mina absoluta favorit bäor genom tiderna,Kelly Bä. Patrick är av samma ras som henne och lika stor och ståtlig!

Vårt stall är fyllt av leriga hingstar....det borde inte vara något scoop direkt för på det viset har det varit hela sommaren och hösten....men att det skulle kunna vara så dagarna mellan Jul och Nyår,det är nytt! Vid denna tiden brukar hela gården vara inbakad i snö och termometern visa fler köldgrader än vad jag är comfortabel med,men inte i år alltså. Märkliga saker. Annandag Jul hade vi 12 (!!!) plusgrader och en ganska så stor faktor av vår känsla med kvittrande fåglar och hönsen som spatserade runt ute i solen. Och nu har vi då lera....till hästarnas stora förtjusning...allra helst Leals,som är en häst skötares mardröm. MAken till häst att grisa ner sig har jag aldrig träffat på...men nöjd är han! Även mina små höns som inte har vågat sig ut i den kalla världen på ett bra tag är nu mer än förnöjda med det varma klimatet och belönade mig med att lägga flera ägg idag. Och på lösdriften så kunde jag bara konstatera att både Ida och JArama stod i solen och brunstade! Upp och ner med det mesta alltså!

Med alla dessa värmegrader har vi dock haft en liten negativ sak och det var stormen Dagmar som svepte in med buller och brak på vår gårdsplan...och tog med sig båda våra häst transporter! Den ena fick sig bara en liten åktur och stoppade mot en vägg...medan den andra tog god fart och faktiskt följde vägen en bra bit innan det blev krasch landning i ett dike. Som tur var så var det ingen som mötte den på vägen!!!

Lear och vårkänsla överallt alltså,utom på ridbanan...där isen ligger spegel blank. Nu håller jag bara tummarna att värmen håller i sig några dagar till och sedan kommer ridbanan att vara helt fantastisk! Vet inte om jag har så mycket emot den här globala uppvärmningen faktiskt! Vinterjackan har jag kunnat lämna inomhus flera dagar i sträck och Humlan behöver inte sitt vintertäcke på utomhus längre! JAg trivs!

Lille Julaftons kväll med hela Julhelgen framför sig...känns bra faktiskt! Någon minusgrad bara...lite snö ute....sådär lite lagom av allt. Hästarna står och tuggar hö inne i stallet.....lösdrifts gänget mumsar på sina rundbalar eller vilar i halmen i ligghallarna. Humlan har somnat i fåtöljen...katterna framför kaminen....det är tyst och stillsamt hos bäorna (vilket betyder att dom oxå är nöjda....det gänget lider ALDRIG i det tysta om det är så att något fattas dom) Tror minsann att Julfriden sakta men säkert börjar att sänka sig över gården här,skönt! Det är min plan att försöka att hålla det på den nivån hela helgen och det borde gå bra. Men sen vet man aldrig när det är så många levande varelser inblandade.....någon kan bli sjuk eller skada sig....eller komma på fel sida av staketet....eller bli påhittig och kreativ på något annat vis. Nu skall det iallfall bli fåtöljen även för min del med lite "provsmakning" av julgodis....beundran av julegranen och kanske en bra film på TV. Jag önskar alla en riktigt GOD JUL både fyrbenta och två benta så hörs vi när helgen är överstökad!  

Iallafall om man skulle frågat Lealtad,eller "tadden" som hon till vardags kallas här. Idag var det dom äldre damernas tur att komma in för lite allmänt pyssel i stallet. En populär aktivitet här bland alla hästarna....förutom just då "Tadden" som inte ser någon större mysfaktor i det hela. "Tadden" är ett av våra äldre avels sto här,en fin dam och en helt underbar mamma som överlag ger hög kvalitet på sina avkommor. Men "Tadden" har inte mycket till övers för oss människor och fastän jag har ägnat en hel del tid till att flirta med henne så har hon inte mycket till övers för mitt pysslande. Det är inte så att hon är elak eller dum..... och absolut inte rädd....utan hon har bara en bestämd mening om att människans alla påfund är ganska så onödiga...och där ingår definivt allt pysslande! Hennes blick säger ALLT! Efter 2 sekunder utstrålar hela damen "detta är helt onödigt,är du inte färdig snart???" Och gissa om hon har bråttom ut till lösdriften igen.....Damen är fullt nöjd med att leva sitt hästliv.....och det allra helst utan någon större inblandnig från min sida. Lite speciell är hon men vi  kompromissar en aning och på något sätt så brukar vi bli överens. Fast jag minns när vi påbörjade vår bekantskap.....en väldigt tålamodsprövande historia! JAg bodde fortfarande i Sverige och Morten ringde och berättade om en häst som inte gick att fånga på betet. "Hur svårt kan det vara???" tänkte jag....men första gången använde jag 8 (!!!!) timmar till att lunka efter damen innan hon bestämde sig för att jag kunde ta henne! Gud vet hur dom gjorde i Spanien där hon kom ifrån...om dom fångade henne överhuvudtaget....men inga tjuvknep hjälpte. "Tadden" hade sina egna meningar....och jag,ja,jag fick använda allt tålamod som fanns att uppbringa. Idag är det inte så längre....men pyssel,det kan hon fortsatt vara utan!

Annat är det med Joyita....hon är så sällskaps sjuk i dagsläget att hon kommer när man ropar på henne!  

Vill väl kanske inte påstå att det är jag som sprätter rundor med alltför mycket energi precis (fast det kanske borde varit det efter några dagars ferie med massa god mat och lite avkoppling) utan det är snarare Leal som står för den biten! Efter vår lilla tripp till Skåneland så anlände vi ett Norge där det lagt sig ett snölager uppe på all is (nu slipper man iallafall se fanskapet!) och ett strålande solväder som varat i två dagar. Det är faktiskt fint ute....och inte alltför obehagliga temperaturer iheller....och iden slog mig om en liten ridtur. Ingen dum tanke egentligen i det fina vinter vädret...och Leal var helt enig med mig. Kanske lite väl enig....några veckors vila på grund av för dåligt underlag hade resulterat i en förvandling från den lydiga dressyr hingsten till en dansande häst med alltför mycket energiiiiii! Inte missförstå mig,jag uppskattar energi,absolut,bara jag har någonstans att göra av den.....det hade vi inte...och då blir det ganska så jobbigt för hela ekipaget.....allra helst den som skall åka med. Leal tog inte ett enda skritt steg den första halvtimmen.....vi höll på med något passage liknande...galopp i sidled....små skuttande och studsande....massa varianter av ingenting och det kändes som om hingsten skulle spricka under mig. Jösses anamma! Detta på ett underlag som består av 2 cm snö och sedan is,tja,ingen höjdare direkt. Oj vad jag önskade mig ett ställe där han kunde få jobba på ordentligt framåt....men,men....det var fint i solen iallafall! Men efter turen med Leal så bestämde jag mig snabbt för att invänta ett bättre underlag innan jag tar med mig Joyita eller Geppeto på jobb.....vill inte ens tänka tanken färdigt hur det skulle kännas att sitta på dom två yrväderna med ett glatt underlag. Där går gränsen!

Så länge är det väl bara till att "julstöka" lite....baka (fast projektet "julbaka" i min familj har alltid varit ett totalt misslyckande...vi äter upp kakorna i samma takt som de produceras...alltid innan jul) och lite annat smått och gott.

Här hemma kan man beskriva livet med ett ord,IS....kanske kan man tillägga,IS ÖVERALLT. FRUKTANSVÄRT! Jämfört med både lera,regn,hagel och snö så är det isen som är styggelsen. JAg ber till de högre makterna att den skall försvinna igen och det NU så att livet inte innebär en enorm spänningsfaktor bara att ta sig över gårdsplanen. USCH!

Men igår kväll gav jag och Tilda oss ut på en liten "roadtrip",målet var Oslo där Texas befinner sig. Denna svarta Leal son som jag har ett väldigt gott öga till! Och vi träffade på en ytterst välmående ung herre som lever ett komplett lyxliv....han har liksom hamnat på en spa avdelning....och verkade väldigt nöjd med det! Och på detta spa så fanns ett ridhus! Ljust....fint underlag....inte speciellt kallt....hade minsann lust att flytta dit jag också! Ganska så lyxigt (iallafall i mina ögon) att halv nio en vinterkväll kunna rida runt som om det vore mitt på sommaren och dagtid! Ja,ja!

Den unga herren och jag tog oss ett litet lätt arbetspass och med dessa fantastiska arbetsförhållande så var jag snabb att lova att komma tillbaka och göra om det! Dock blev denna roadtrippen liiiite längre än vad jag och Tilda hade räknat med....vet inte riktigt var det gick snett men hemvägen blev ganska så lång. Kom helt enkelt lite vilse....men fick på det viset sett nya vägar i detta land....knappt att jag vågade erkänna att den sena hemkomsten berodde på att vi hamnat i helt fel stad! Jag säger bara en sak,GPS!!! Skall skaffa mig det jag!

I eftermiddag så blir det en något längre roadtrip när bilen styrs mot Skåneland för några dagars "för Jul" firing hos mina föräldrar. Skall bli väldigt skönt med några dagars fri från ISEN och istället njuta av god mat,julklapps shopping och lite avslappning.

Texas och jag i somras någon gång. Tilda hade med kameran igår kväll men det visade sig att bilderna inte blev helt bra inne i ridhuset.....det finns tydligen någon nackdel med ridhus iallafall!

Efter att ha haft ett varannan dags väder där det ena dagen är plusgrader och regn,den andra dagen är minusgrader och snö (blåser gör det hela tiden) så har vi nu förvandlat gården till en isbana! Fantastiskt om man är glad i skridsko åkning....vilkna möjligheter till att skrida fram över isen! Men är man bara en enkel djurskötare så är detta mardrömmen över det mesta! Jag och hästarna sliter ont för att hålla oss på benen,det har blivit lite värre för varje dag och idag har det blivit utegångs förbud för alla som inte har isbroddar! Dom hästarna som lever på lösdriften har det inte kul men trots allt blir det inte riktigt så illa där bak. Isen blandas upp med hästskit,foder rester och halm som dras ut från ligghallarna så det gänget klarar sig hyfsat medan resten helt enkelt får stå på stall tills det har blivit bättre tider. Själv undrar jag om det kommer att gå en hel vinter utan att jag bryter något ben....jag är skeptisk,det skall sägas!

Men det är ju Lucia idag,så med gott samvete skall jag tillbringa eftermiddagen inomhus. Kanske baka något gott till lusse fika...eller julstäda lite. Vad som helst....bara jag slipper halka fram på isen medan regnet smattrar ner över mig!