Sista dagen i Januari....ännu en vinter månad ligger bak oss! Puh! Sakta men säkert går detta på rätt håll...om inte annat så är det klart ljusare ute nu jämfört när det var som mörkast. Arbetsdagen har förlängts med minst 1,5 timme...inte illa det när man har massor att göra!

Idag har dock inte varit någon toppendag,en isande vind gjorde dom -10 graderna riktigt kalla och jag gömde mig i stallet med lite unghästar. En liten funderare fick jag mig angående gårdens höns. I vanliga fall ser jag detta lilla gäng som några fredligt skrockande små gummor. Dom struttar runt,små pratar med varandra,lägger ett ägg och är allmänt små mysiga. Men inte idag...en av de små sötnosarna blev trampad på av Natali som stod uppbunden i gången. Det gick mot alla odds ganska så bra...300 kg häst på en liten höna är ju inte det bästa....men det blev ett litet sår på hönans fot...som blödde. Det var då förvandlingen skedde....alla de andra små gummorna förvandlades till blodtörstiga dinousar höns som kastade sig över den blödande och hackade vilt mot hennes såriga fot! Inte det minsta små mysiga längre...jag räddade upp den blödande i famnen varav resten av gänget formligen hoppade upp i luften för att nå henne! Vilkna blodtörstiga små monster! Fick räddat undan den andra stackaren.....och har gett resten av gänget ganska så surmulna blickar idag.....tänk så fel man kan ta...höns är blodtörstiga som vampyrer!

Igår kväll var jag en tur till Texas.....som verkar till att bli liiite större för varje gång jag träffar på honom! Inte var han liten när han reste härifrån....men nog tusan växer den unga herren! Fin är han iallafall! Och jag fick lyxen att rida i ett ljust och trevligt ridhus. Inte illa det,klockan nio på kvällen i Januari att sitta och jobba en häst! Tänk om det hade varit så alla dagar...! Men snart är våren här!

Idag har jag verkligen lyckats med att göra en häst lycklig...vilket naturligtvis fick mig till att smila oxå! Det smittar av sig det där! Geppeto var den näste utvalda att "befrias" från vintervilan...Leal är igång igen och med tanke på att vintern inte är såååå illa just nu bestämde jag mig för Geppeto.

Först en väldigt upprörd hingst när jag släppte ut alla utom HAN! HAde tanten blivit tokig? På riktigt? Den unga herren for runt som en tok i sin box och klagade högljutt över denna behandling (Geppeto är INTE typen som lider i det tysta direkt) men blev klart nöjd när tanten dök upp med borstar. När sedan sadel och träns infann sig i hans box då trodde han inte sina ögon längre....stod blixt stilla medan jag "klädde på honom".....han hade verkligen uttrycket "Very Important Horse"! Väl ute på stall planen tog det helt av för honom i förtjusning....ganska mycket mer i luften än på marken om sanningen skall fram....och jag blev tvungen att gräla en smula.....kul,javisst,men vi måste uppföra oss anständigt! En aning tveksam blev jag hur smart det skulle vara att bara hoppa upp på ryggen på detta yrväder....så vi gick ner till ridbanan...eller jag gick,Geppeto dansade med svansen i vädret i något som mest påminde om passage...! Väl där nere fick han skutta runt i den djupa snön...och skuttade,det gjorde han! Du milde härlighet,denna häst är vig som en gaselle....och såååå lycklig! Efter 10 minuters tokerier så tog snön ut sin rätt och den unga herren blev sliten och började att lyssna bättre på vad tanten hade att säga.....! Efter 20 minuter vad han helt slut....att konditionen inte blivit bättre under vinter vilan det var ganska så tydligt. En synnerligen förnöjd hingst lunkade snällt med mig hem...och sov flera timmar i sin box! Nästa gång är planen en stund i lina i snön så vi blir av med den värsta tok energin och sen en skritt tur ut. Tror att han har väldigt gott av att få samma turer som Leal får,ut och se sig omkring,blandat med lite jobb. Men vi måste uppföra oss liiiite mer anständigt än i dag!

Orador mår helt fint igen,har haft en stillsam helg och inga fler tecken på smärtor eller obehag. Skönt! Leal och jag fortsätter vårt arbete,vilket har förvandlat honom till en synnerligen nöjd herreman igen! Han ÄR verkligen en arbets maskin som trivs allra bäst med att jobba....toppen det...bara det inte hade varit vinter så ofta!

Vinter livet har sin gång,de senaste dagarna har det varit snö väder,mer eller mindre. Dagarna fylls med både trevliga aktiviteter och mindre trevliga....Bland de allra värsta tillhör att skotta fram elstaketet från snö massorna...av alla arbets uppgifter på gården är jag helt enig med mig själv om de är bland de mest trista. Tungt! Jätte tungt! Marocko har varit det lilla glädje ämnet,han följer mig troget,steg för steg runt i hagen medan jag skottar. Och blir så glad när jag tar en liten paus och myser med honom istället! Varje år har jag alltid en sådan trogen följeslagare....när Zorro bodde här var det alltid han. I år alltså Marocko.

JAg och leal har haft en del fina turer...ridbanan är ett minne blott och allt jobb vi gör sker nu på ute turer. Leal älskar konceptet....någon mer positiv häst än han får man leta efter när jag kommer med sadlen! Bra det!

I morse visade Orador,en av 1,5-års pojkarna tydliga tecken på att allt inte stod rätt till. En trött och hängig pojke som istället för att äta sin frukost ute gick och la sig i en snödriva! Inte bra. Kolik var min första tanke,men jag ändrade mig. Normal avföring,rumlande i magen men en klart trött och besvärad häst. På telefon till veterinär som vanligt kom ganska så kvickt. Måste passa på att ge en guldmedalj till min veterinär,är glad att vi har ett så fint samarbete! HAn kommer,vilken tid det än är på dygnet,snö storm eller inte,och tillsammans försöker vi att lista ut var felet är. Och det är INTE alltid så lätt,det skall gudarna veta! Inte så lätt med Orador iheller....han äter,dricker,men är trött och har ont. Kanske en rejäl överansträngning av alltför mycket lek i den väldigt djupa snön? Smärtstillande blev det och så får vi avvakta och se....Inte så kul att inte veta....men,men.

Lammen som blev sjuka här och som vi hade ett ganska så stort engagemang i,vi studerade,ringde runt...medicinerade mot allsköns sjukdomar utan att egentligen veta var felet låg. Ett lamm offrade jag ju för obduktion och allehanda provtagningar för att bringa klarhet. Om inte annat så för att lära inför framtiden. Svaret kom idag.....efter 3,5 vecka...med alla prover man kan ta,med alla inre organ dissikerade till minsta beståndsdel...ingen vet var felet låg!! Inte en endaste rimlig förklaring....egentligen kan man undra hur det är möjligt! Inte så konstigt att vi har svårt att ställa en diagnos då....

Hela helgen har det snöat....och mycket snö blev det! Djuren här har lite olika

reaktioner på det hela....mina stackars höns KAN inte gå ut längre,då drunkar dom! Humlan tycker det är siså där....ganska så slitsamt att ta sig fram och alla hennes skatter och leksaker är borta...väl gömda i snö massorna. Hästarna blev överlag lite chockade men de unga har haft det ganska så skoj att leka i den. Det äldre gänget med avels damer suckar och pustar mest...ligghallarna är väldigt populära just nu! Patrick har varit ute en runda men det räckte...ingen riktig vinter bäa den inte!

Här är det Oliver som forsar fram....en 1,5 åring som tycker det är lite häftigt med något nytt!  

Den som jag blev mest förvånad över att se leka i snön var nog Romero....han är till vanligtvis ingen vinter fantast alls....och snö är INTE hans grej,men lite skoj blev det allt när det var så mycket!  

Han tog sig några rejäla rundor med spetsade öron....inte så tokigt det här!

Att man sedan kunde doppa hela huvudet i snön var också ganska så spännande!

JAg tror att de fina ängar som jag och Leal hade hittat är nog väl mycket snöfyllda nu...ganska så synd faktiskt.

Idag har vi ägnat oss åt lite jobb från marken bara....på vår gårdsplan som är röjd från all snön. Får se om vi vågar oss ut på en tur i morgon för att "kolla läget"! 

Själv har jag haft en nog så spännande helg...har lite hastigt och lustigt kastat mig in i snö röjnings branschen...ett projekt som visade sig att vara ganska så krävande...iallafall när det var snö mängder som dessa. 18 timmar i traktorn och alla djuren som skulle skötas om som vanligt gjorde att säng tiden minimerades till ingenting. Är lite sliten idag....det skall gudarna veta! Men imorgon är det lovat sol...glädjer mig redan!

Idag vräker det ner snö,mycket! Kan konstatera från fönster utsikt att gänget med unga pojkar som kom ut för en timme sedan redan liknar snögubbar. Inte för att dom verkar ha något emot det precis,det lekes och busas hej vilt! Kan tänka mig att det blir mindre glädje när de vuxna hingstarna skall ut,10 minuters galopp och hopp i snö yran sedan brukar gänget anmäla sitt intresse för att komma in igen! Vänta en timme till och dom är väldigt upprörda över att "tanten" utsätter dom för ett sådant oväder. Får nog vara snabb med mockningen idag! HAde gänget haft ett telefon nummer till djurens vänner eller liknande hade nog samtalen strömmat in härifrån....

Men jag skall inte klaga på vädret idag,vi har haft några väldigt fina dagar i det siste...till och med så att jag (vinter motståndaren nummer 1) har kunnat njuta av vintervädret. Några minusgrader,strålande sol och gnistrande snö! Det bästa av allt är att jag har "hittat" så många fina ängar att rida på! Helt fantastiskt! Leal har gjort mig sällskap på den ena turen finare än den andra. Kanske 1 dm snö underlag och man kan trava och galoppera på dessa böljande ängar ganska så långt. När vi skrittade hem igår satt jag och funderade varför i hela fridens namn jag inte har ridit här förr om vintrarna....men jag kom på svaret! Vid denna årstiden brukar här vara så mycket snö att det skulle varit en ren omöjlighet att ens ta sig dit! Att rida i 1m snö funkar dåligt,men i år så! Leal är mer än förnöjd med att jobbet har kommit igång igen,nöjd och mild som en vårvind,något annat det än sur puppan som stod och tjurade i sin rasthage!

Betydligt kallare idag än vad vi vant oss vid,-13 grader i morse. Och det började snöa vid lunch....inget vidare väder att vara ute i bestämde jag och skyndade mig så gott det gick med alla "måsten" sysslor. Det var då jag fick se att unghingst gänget var väldigt upphetsade....i galopp med svansarna i vädret och uppblåsta näsborrar. JAg förstod snabbt varför...en ung tjur var och hälsade på dom! En rymling från kornas lösdrift. Aldrig bra när de djuren är på drift och ett klart orors moment eftersom dom har en förmåga att dra sönder hästarnas elstaket vilket innebär en mindre katastrof för mig när hela hingst gänget är ute. Det kan bli betydligt mer kaotiskt än vad jag normalt gillar. Bara jag och Tilda hemma och vi är ungefär lika modiga när det gäller tjurar.....men med tanken på alltför många hästar lösa så bet vi ihopa tänderna och bestämde oss för tjurjakt. Det började sådär....när jag med bestämda steg närmade mig tjuren och  den måste ha sett mig som en välkommen lek kamrat och sätter av i galopp MOT mig. Väldigt lite trevligt,fanskapet till tjur väger säkert en 400kg....och jag hoppade och viftade med både armar och ben (det hjälper mot både hästar och bäor)men fick bara effekten att den sänkte huvudet och ökade farten! Tilda och Humlan la gemensamt på språng åt andra hållet och ja,jag kissade nästan på mig i skräck. Att springa ifrån en tjur klarar jag inte...så det var bara till att stå stilla och fram mana en inre bild av en tjurfäktare...vik åt sidan när denär tillräckligt nära! JAg är INGEN tjurfäktare och har INGA planer på att bli det! Så modig är jag INTE! När tjuren passerat mig så sprang jag och gömde mig bakom en lastbil och illskrek(!!) på Tilda! Hon hade utrustat sig med vapen (2 grepar) och med dessa i händerna gjorde vi ett gemensamt utfall mot fanskapet till tjur som faktiskt då snällt travade ner lösdriften där han hörde hemma! PUH! Och dubbel PUH! Dessa djuren är ett oros moment i mitt liv,det skall gudarna veta! Dom är stora,tunga,helt ohanterbara och vilda så fort dom passerar utanför sina staket. Tildas kommentar var "Aldrig mer mamma" och jag var så beredd att hålla med henne! Tjur jakt är ingenting för oss!

Med en nyinköpt data maskin så hoppas jag nu att de tekniska problemen är ett minne blott,iallafall än så länge så verkar det som om vi kan samarbeta. Jag och maskin. Får väl se hur länge det varar....

Och faktiskt så har jag så sakteligen kommit igång att rida igen. Leal har varit den lyckligt utvalda...och ja,lycklig har han varit. Det där med vintervila är han hjärtligt trött på...ganska så sur och grinig om dagen med enda aktiviteten att gå ut och hänga i sin rasthage. Leal är en liten arbets maskin och mår som allra bäst när han blir aktiverad. Egentligen borde det varit en fin vinter (ovanligt milt) att hålla igång lite hästar i men det är fanskapet till is har satt stopp för alla sådana planer. Nu har jag iallafall hittat ett par ängar där jag noggrannt lokaliserat var isen befinner sig (gömd under 2 cm snö) och där har jag och Leal börjat en försiktig liten träning igen. Lite tjockare,lite piggare och med lite sämre kondition än i höstas är den gode herren men positiv som få att följa med tanten på jobb! Och jag,ja,jag tycker det är lika skoj som han!

Geppeto och Joyita var annars också tänkta som ridhästar under vintern men i ärlighetens namn så vågar jag inte klättra upp på någon av dom så länge inte underlaget är bättre än vad det är. Geppeto som är en liten clown kan nog utan att mena något illa med det göra ett jätteskutt och landa på isen som jag precis har styrt oss undan för. JAg ser det hela framför mig...Joyita har även på ett bra underlag lite många ben ibland...och då vill inte jag sitta på om vi skulle hamna på isen! Dom två får vänta...medan jag och Leal skall försöka att hitta formen igen!

Inga fler bäor har insjuknat (tackar de högre makterna för det!!) och tur är väl det,för än har jag inte fått något svar på obduktionen. Det verkar inte som om det är helt enkelt att ta reda på denna sjukdom. JAg väntar vidare...

Egentligen så är jag en tålmodig själ som kan ägna timmar till att få till något som jag satt mig för...iallafall när det gäller djur. INTE när det gäller teknikens underbara värld...vår dator fick ett virus med ett hastigt insjuknande och tragiskt slut,den dog. Men detta är en familj som har tänkt på det mesta och naturligtvis fanns en "reservdator" och det är den lilla maskinen som jag har kämpat en ojämn kamp med i det sista. Och ojämn har den kampen varit....maskinen är helt och hållet opåverkbar...den gör vad den vill och det när den vill. En tänkande varelse...utrustad med en snurrande ring som upplyser användaren om att den "tänker"....och det gör den längre än vad mitt tålamod sträcker sig. Besöken vid datamaskinen har bara resulterat i svordomar och frustation från min sida så jag har undvikit den. Bara blängt lite lömskt på den men sedan skyndat mig vidare till något annat att göra...vad som helst...bara inte denna hopplösa kamp! Jag vet när jag är besegrad!

Förutom de tekniska problemen så går livet sin stilla gång med det mesta. Utan att överdriva kan jag bara konstatera att detta nog varit den värsta vintern som jag genomlidit här hittentills. Det är inte kallt,inte jämfört med vad det kan vara....men att det hela tiden växlar mellan snö och regn och sedan fryser har gjort att vi lever på en isglaciär. Och,ja...jag säger inte mer! Is är INTE min grej!

Mina bäer har jag inte blivit ett dugg klokare med. Tre stycken till insjuknade och med veterinärs samrådan så offrades en av dom för obduktion med provtagningar,ï hopp om att finna orsaken. De andra har piggnat till igen med hjälp av ett helt batteri med olika mediciner. Vilken av dom som är den som hjälper vet varken jag eller veterinär och det är bara till att konstatera att det är ekonomiskt ohållbart att medicinera en besättning på det viset. Just den medicinen som hjälper,javisst,men kanske inte alla de andra....Det tråkiga är att det tar tid att finna ut vad problemet är,tydligen. Inget har jag hört från obduktion utan är i väntans tider. Så det är fortfarande ganska så påfrestande dagar tillsammans med de djuren...jag tror mina bäer är dom mest välstuderade bäerna i hela Norge för tillfället. Hoppas att jag snart får svar på gåtan....men jag är ju en tålmodig själ....!