Igår var det dressyrträning som stod med på programmet. Jag fick en förfrågan innan i veckan om jag ville komma och lite hastigt och lustigt slängde jag mig på. In i det sista var jag tveksam vilken häst som skulle få följa med....det finns några att välja mellan....men det blev Marocko som drog det längsta strået. Är inte helt säker på om herr Leal tyckte att det fanns någon rättvisa i det beslutet....men,men,det är inte för sent för honom än!

När det gäller att finna en tränare som jag trivs att rida för,det är inte helt enkelt. Det skall liksom stämma på många punkter och jag vill gärna gå ifrån en träning en smula klokare än vad jag var innan. Hästen skall jobba lite bättre och inombords vill jag känna ny inspiration,att YES,detta var skoj,"nu har vi något att jobba vidare på". Cherin,som jag red för igår var en helt ny bekantskap för mig,och en trevlig sådan! På de 30 minuterna vi hade tillsammans så blev det en klar skillnad på Marocko jämfört i början och slutet på passet. Han blev lättare fram,mer självbärig och fick en allt bättre trav! Jätteskoj! Massvis med övergångar kämpade vi med,både i traven och mellan gångarterna och vips,tjohej,så flög lilla hästen fram i traven! Allra snällaste och sötaste Anton följde med mig som fotograf. Nu blev det dock inga foto,bara film. När jag lite stillsamt undrade varför muttrade sonen "jag hann inte fota,då hade du fått rida längre om du ville ha det oxå"!

Jag bjuder på en liten snutt så kan själva se förvandlingen av traven!

Idag så pyttsar regnet ner från himmel. Min önskan om fint,soligt höstväder fram till julafton gick således åt skogen ganska så fort! Men med tanke på att det är söndag idag,så skall jag inte svära och klaga för mycket utan  låta denna söndagen få vara just en söndag! Krypa upp i soffan och ta det med ro! Tror det är välbehövligt!