Vi har haft ett väderomslag....,ett rejält sådant....och inte till det bättre precis. Från att vara t-shirts temperaturer på eftermiddagarna blev det kallt höstregn,både idag och igår. Hästarna var pladaskvåta och såg lite småfrusna ut idag på sina beten så skall det fortsätta i denna stilen får dom komma hem i det närmsta. Fastän flera stycken stod med på ridlistan idag så var det väldigt lite frestande att sadla upp redan blöta hästar i pösregn för att sedan klafsa runt i vattenpölarna på ridbanan. Istället släpade jag med mig 4 hem och så gömde vi oss i stallet,pysslade och donade,betydligt trevligare! 

En liten stund av total skräck blev det dock för stackars Piaff,en i vanliga fall äpplekäck 2-åring. Han stod bunden i stallgången medan jag med hjälp av en flaska glans spray,rent våld och en sax försökte att reda ut knutor och tovor från en väldigt tjock och lång man då vi hörde ett rytmiskt galopperande. In i stallet kommer Patrik,min stora och stolta avels bagge i full galopp och med sitt lilla gäng efter sig. Tydligen hade dom oxå tröttnat på regnet,raserat sin hage och var på jakt efter kraftfoder som kan finnas i en hink i stallet. Detta trixet har Patrik gjort förr och att det råkade stå en unghäst,nyss hemkommen efter sommarbete var inget han tog någon hänsyn till alls. Stackars lilla Piaff som inte sett några bäor på hela sommaren fick en chock när gänget passerade honom i galopp på en halv meters avstånd i stallgången. Jag trodde ett ögonblick att hans ögon var på väg att tränga ut ur hans huvud. Och vad skall man göra? Jag provade med ett  "ptroo"! Patrik och hans gäng gjorde en hel omvändning,dundrade förbi Piaff på nytt och försvann sedan in i lilla stallet. Jag tror att det tog flera minuter innan lilla hästen började att andas normalt igen! Stackaren!

Här är ett foto på sötaste lilla Olivia,en 3-åring som blivit inriden i sommar. Hon är 75% PRE och 25% arab med Athena som mamma och Leal till pappa. Helbror till Nexico förresten. Olivia är en liten fröken som går runt här i livet och är konstant lite förvånad! Hela hon har uttrycket att "VA???", Hur blev det så här???". En väldigt mild och positiv häst....bara en aning förvånad!

En ambitös liten fröken att rida in,men lika förvånad varje gång jag skulle kliva upp på henne! I augusti hade vi iallafall nått målet att ta oss runt på ridbanan i alla gångarter,svänga åt båda hållen och stoppa. En aning vingligt men klart godkänt. Olivia får mig att tänka på Astrid Lindgrens rumpnissar (tror jag de heter) som konstant säger "Vafffö det då? Vaffö gör de på detta viset"!