Igår hade vi storm...även med skånska mått mätt. Jag trodde först inte det var så illa utan tog med mig Gepetto ner på ridbanan där  vinden tog i mer och mer för varje minut. Ibland så tror jag att jag är envis så att det kallas för ren dumhet! HAr jag bestämt mig för att rida så skall jag....korkat! ! Iallafall när det är naturkrafterna man skall slåss imot! Gepetto var faktiskt tapper....men när det kom en vit plast stol flygande genom luften med kurs rakt mot oss,då blev han JÄTTE RÄDD och flydde....det positiva med det hela var att jag fick kollat att det finns en nödbroms! Vi stoppade faktiskt ganska så kvickt! Efter det skrittade jag bara ett varv och kastade sedan i handduken. Ingen smart ide att rida...!

Väl hemma igen så visade det sig att bäerna hade tänkt att börja lamma så då blev jag fullt upptagen med det istället! Först kom en liten en,fasligt liten...men så full av liv! uppe på benen och började äta på ett litet kick. En riktig sötnos! Direkt efter blev en annan förstföderska inspirerad och satte igång hon med. Det blev knepigare...en stor unge och en orutinerad mamma...och jag fick rycka in och hjälpa henne. När jättelammet väl var fött blev stackars lilla mamman livrädd för sin egen unge....behövdes en del hjälp där med. Och då kommer en styck lillebror till jättelammet till världen i all hast. Till min stora fasa så andades han väldigt dåligt....var full med fostervatten och slem. Jag gjorde verkligen allt som stod i min makt för att få rensat luftvägarna på den lille...hade telefonkontakt med Petter som gav alla goda råd han bara visste. Den lilles hjärta slutade att slå...det blev en regelrätt hjärt och lung räddning med Petter hojtandes i telefonen. Fick liv i honom igen....men sen tyvärr orkade han inte kämpa mer. Även fast jag gjorde allt som stod i makt för att rädda honom så dog han i min famn. JAg svor,ve och förbannelse.....men,men! ibland går det bara inte....

Lamningen är iallfall i full gång....och nu vill jag INTE mista fler! Det räcker nu!

Idag har det varit ett helt toppen vår väder. Leal,Lucifer och Gepetto har alla fått jobba en stund på ridbanan...och alla har verkligen gjort sitt allra bästa. Helt topp att vara ryttare idag! Men har nu bestämt mig för att låta det vara lördag eftermiddag i ett lugnt tempo och bara njuta solen! . Och passa på mina blivande mammor förstås!!!

JAg vet om att jag inte borde vara den som gnäller över att det blåser....efter att ha tillbringat större delen av mitt liv i Skåne, där det verkligen blåser så vet jag att detta här egentligen är en mild bris.....men det brukar inte blåsa här...och det har faktiskt gjort det hela dagen...mycket för att vara här! Allting far omkring,högst opraktiskt! Fördelen är väl att marken torkar upp lite fortare och det behövs! Med all den snön som töat nu så är det ofantligt blött överallt! Lösdrifts gänget har jag helt enkelt fått stänga av från sina ängar...det är inga ängar längre...snarare sjöar! Men det är VÅR! Så härligt!

Leal har fått jobba idag,lite halvt misslyckat. Min hovslagare som just nu är hett efterlängtad har fortfarande inte dykt upp,alltså har Leal fortfarande bara 3 skor. Påhittiga jag fann ett par pådrags skor som jag använde för länge sedan till en häst som hade hovböld. Tänkte att Leal kunde använda det när jag red. Pyttsan! Det fungerade inte alls! Under ett ridpass på 20 min så var jag av hästen 3 gånger för att sätta på den dumma skon igen. Sen gav jag upp...det blev ingen reda med någonting!

Leal idag. Jag stod i fönstret på ovan våningen och kallade på honom! Leal är där ett säkert kort,han kommer alltid på "inkallning",men han förstod inte var min röst kom ifrån! Spanade och spejade...tog små rundor i trav..letade vidare. Till slut fick han syn på mig och då fick jag blicken "det där var inte skojigt alls". Fina hästen!

Efter Leal så fick det blev Joyita som jobbade. Hon var pigg som attan i blåsten men verkligen super trevlig! Jag är så glad att jag äntligen funnit "nycklen" för att kunna rida henne så att det fungerar hela tiden. Anton tog lite kort.

Att hon är en hel del för många kilo Joyita,det är vi medvetna om...både hon och jag. Men vad som slår mig när jag ser bilder på henne är vilken otroligt mäktig häst detta är.

Fröken är alltså trots allt en liten dam på 160 cm....och det känns som om det är världens maffigaste hingst man sitter på! Helt otroligt!

Jag både känner mig och ser ut som en lite ärta på denna hästen! Jösses!

Bara kolla in hennes hals! Kan få vissa hingstar att bli gröna av avundsjuka! Detta är en "Madame"! Blir bara mer och mer förtjust i henne!        

Det har varit en lite blandad dag idag...där vissa saker tar längre tid än vad man skulle kunna tro. Lamnings säsongen är i full gång...hos vissa! Som vanligt så tillhör jag bara den "väntande skaran"...som kikar på datumen i almenackan....höjer på ögonbrynen...fattar ingenting..och väntar vidare! Detta känns såååå bekant! Har varit med förr,jag! Nåväl,min bä guru Petter bad om hjälp i morse,han var tvungen och åka iväg och en lite bä mamma visade tydliga tecken på att vilja starta lamningen. Jag ryckte ut som lamm mottagare (trevligt jobb,absolut!!) och satte mig och vänta. Enligt ultraljuds pappren skulle mamman ifråga få 3 lamm. Efter bara en halvtimmes väntan kom det två stora,friska lamm,inga bekymmer där inte. Och jag väntade ivrigt på den tredja lille....och väntade...och väntade! Vid lunch tid kom Petter tillbaka...och tog över vakten. Tror att hon fortsatt bara har 2 lamm...vart tog den tredje vägen????

Väl hemma igen så blev det full fart här....Joyita blev första hästen till jobb efter att ha ägnat säkert en halvtimme åt att bara få bort den värsta leran (klister effekt). Ner på ridbanan och fröken var iallafall väldigt duktig....känns som om jag har kommit på knepet med henne. Gör absolut så lite som möjligt....ge ett kommando och sen TID,då funkar det mesta!

Texas blev nästa häst. Han har oxå haft en låååång vintervila och bara gjort en sak sen i oktober tror jag,nämligen ÄTIT! Nu är det däremot dags att sätta igång med vidare utbildning av den unga herren ,måste få igång ridhästarna som skall fortsättas att utbildas,sakta men säkert. Ner på ridbanan med den lätt överviktiga och mycket förånade hästen....och det blev lite lätt jobb i linan. Texas pustade och stånkade,flåsade och såg  lätt ansträngd ut,men verkade till att tycka att hela grejen var ganska så kul iallafall! Det är bra! Några gånger till i linan och sen skall han börja ridas. Kul!

Siste man ut i kväll blev Gepetto.....och det blev så bra! En sådan där stilla vårkväll med kvittrande fåglar och kvälls solen på ridbanan. Hingsten var lugn och avslappnad...jobbade koncentrerat i skritt och trav...med fin framåt anda och med mjukt stöd på handen. Fick verkligen säga till mig själv på skarpen att kliva 

av honom efter 15 min. Kunde fortsatt att glida runt där uppe hela kvällen är jag rädd för...det var lite av en känsla! Ganska så långt ifrån en vilt bockande rodeo häst....DET är bra!

En bild på Texas sen i somras...med Klara på ryggen. Han var fin som 3-åring....och ännu finare nu som 4-åring. Vilken dressyr häst detta kan bli...Texas tillhör Leals första årgång med föl,dock har Texas en fullblods mamma.  

Grubblade hela kvällen igår...och halva natten också för den delen över Gepettos mindre trevliga uppvisning igår....och det heter ju skam den som ger sig så det blev faktiskt hans tur i morse igen. Samma visa som igår....ner på ridbanan och jobb i lina där jag var jättenoga med att han fokuserade på mig och mina kommandon....inte spanade in tjejer eller höll koll på resten av världen. Det var jag,jag och så ännu mer jag som var huvudperson. Här pratar vi om en väldigt koncentrerad Marie...ojojoj! Med tanke på säkerheten så hade jag släpat med mig en av Mortens arbetare,min vikarie,som fick noggranna instruktioner om att fånga in hästen om jag gick i backen...och eventuellt plocka upp resterna av mig. Nu var jag beredd och tänkte inte bli tagen på sängen som igår!

Först ett "allvarsprat" med hingsten.....inga märkliga uppvisningar...idag så tar vi träningen på mitt sätt! Gepetto lyssnade....såg lite skeptisk ut,men verkade till att säga ok!

Jag klättrade upp i sadlen..precis som igår stod han som en klippa....men istället för att explodera så skrittade vi lugnt och städat omkring. Gjorde halt ett par gånger och satte igång i skritt igen. Inga problem alls!

Detta är för bra för att vara sant,tänkte jag och bad lite försiktigt om trav....inga bekymmer det iheller...vi travade rundor,vände snett igenom ibland,saktade av till skritt...trav igen....inte en tendens till att vilja ställa till spektakel! Väldigt,väldigt förnöjd kunde jag hoppa av en ung herre som verkade nöjd med sin egen insats! Toppen! Vad i jösse namn som hände igår är svårt att säga...men efter dagens ridpass så kan jag bara konstatera att vi verkar jobba tillsammans igen...inte emot varandra! Det tackar jag för! Och jösses vilken fin känsla det är att sitta på honom...som att köra mercedes! Detta blir skoj att jobba vidare med!     

Idag har jag flygit högt....varit så nära en rodeo ryttare som man bara kan vara....och det är inget som jag varken är förnöjd med eller stolt över,det skall påpekas! Det var jag och Gepetto....och just nu jobbar min lilla hjärna för fulla muggar var det gick snett,vilka misstag jag har gjort. Att rida unghästar innebär alltid en risk för hopp och skutt,det är jag medveten om,men något som jag försöker att undvika in i det längsta. Och egentligen något som jag är väldigt förskonad ifrån! Min filosofi är att om man bara förbereder unghästarna tillräckligt bra så är det inte så ofta det blir explosioner och luft färder. Att ha en ryttare på ryggen skall inte innebära att man prövar att skicka vedkommande i backen! Och allrahelst inte mig! Jag är såpass gammal nu att en luftfärd mest troligt inte innebär ett blåmärke....jag kommer att få RIKTIGT ont och kanske gå i sönder!

Nåväl,det som skedde var att Gepetto fick följa med ner på ridbanan och jobba en stund i lina med sadel på ryggen. Det var blåsigt och flocken med lösdrifts hästar härjade ganska så bra på ängen nära ridbanan. Gepetto var duktig,men hade mycket att titta på och var en ganska så vaken hingst. Förra sommaren blev han riden lite grann i skritt och trav men jag har nog inte suttit på honom sedan september skulle jag tro. Ändå hade jag en stor tro på att detta skulle gå bra och hoppade upp på honom. Inga bekymmer det inte...han stod som en klippa....och det gjorde han...tills hela hingsten fullkomligen exploderade....inget litet skutt här inte....full rodeo! Ojojoj,tänkte jag och hade turen att stanna kvar i sadlen! Fick stopp på eländet....vi stod stilla igen....tills fanskapet exploderade på nytt! Så där höll vi på....inte mycket kul,det kan jag försäkra! Att flyga runt på det viset på en stark och ytterst vig hingst är jag måttligt road av....men samtidigt ville jag inte frivilligt hoppa av honom förrän vi samarbetade och slappnade av iallafall en aning! Efter säkert fjärde explosionen blev jag arg,jättearg och berättade för tokstollen att sådär kunde vi inte fortsätta! Risken att jag förr eller senare skulle tappa balansen och flyga av kändes överhängande! Så enda lösningen jag kom på var att satsa framåt,desto mer energi framåt desto mindre energi uppåt.....i galopp,två varv runt ridbanan...hingsten bockade och jag smackade....snacka om rodeo! Men till slut så travade vi rundor....någorlunda avslappnat....och jag bestämde väg. Saktade av till skritt,gjorde halt...skrittade några minuter och travade ett varv till. Sen gled jag ner på marken...med något skakiga ben och var mer väldigt förvånad själv att jag lyckats hålla mig kvar där uppe under denna uppvisning! Jösses! Så här vill jag INTE ha det! Helt oaktuellt! Som sagt,nu tänker jag....borde kanske förberett honom mer...inte litat på att det goda uppförandet från i somras skulle hålla i sig. Valt en tidpunkt när vi inte hade så många andra hästar runt oss som jagade upp stämmningen.....haft en medhjälpare med mig.....iallafall någon som kunde plockat upp resterna av mig om det gick snett.... Får trösta mig med att slutet iallafall blev som jag ville ha det....om än så vägen dit inte ingick i mina filosofier om hur saker och ting skall gå till.   Nåväl...nu skall det bli ganska så spännande att se vad som sker nästa gång jag kliver upp på honom....om vi är färdiga med det här spektaklet eller det finns en fortsättning....skall tillägga att Gepetto var snäll som ett lamm i somras att sitta på...om ämn något vimsig! Jag får väl bara ta tjuren vid hornen imorgon...och försöka att vara smart...!

Igår gick i princip hela dagen åt till visningen av Gepetto. Startade härifrån redan klockan 6 på morgonen med en något morgontrött och förvånad hingst. Han uppförde sig efter konstens alla regler hela dagen,om än så att han blev något chockad när vi äntligen kom fram till Starum efter 4 timmars resa. Fullt med andra hingstar som gnäggade överallt (det var även bedömning av alla "specialraser" igår på Starum),människor,bilar....ja,världen kan minsann vara ganska så stor ibland! Men som sagt han var duktig och fick tummen upp från den spanska domaren som rest hela vägen hit för att bedömma 4 stycken hästar! Det är minsann ganska så mycket service! Hon passade på att berätta att det var 22 grader och sol i Malaga...och jag höll på att bli grön av avundsjuka! På Starum igår var det disigt och dimmigt...isigt på marken och ett par plusgrader bara! Nåväl,det var en väldigt trött ung häst som vi ledde av transporten igår eftermiddag,kan tänka att han har sovit gott i natt! Ovetandes om att han nu är en godkänd avelshingst....skall spara på den informationen till honom...det man inte vet.....

Idag är det lite av min dag,sovmorgon,kaffe på sängen...och så naturligtvis det viktigaste av allt,TÅRTA i eftermiddag! Dom som känner mig vet att jag är ett kakmonster av hög klass,missar inte ett tillfälle! Glädjer mig! . Även vädret bestämde sig för att visa sig från sin bästa sida med strålande sol idag! Kändes lite dumt att inte passa på att rida,så fastän jag egentligen förklarat för världen att detta är min fridag så tog jag med mig Lucifer ner till ridbanan och jobbade lite. Fina hästen,ett rent nöje att rida!  En söndag av allra högsta klass helt enkelt!  

Imorgon,väldigt tidigt,skall Gepetto (4-års hingsten) resa iväg för att bli avels bedömd av spanska domare. Kul har jag tyckt....Gepetto däremot har varit lyckligt ovetande om denna händelse....och har i flera dagar ägnat sig åt rejäla "gyttjebad","lerinpackningar","SPA-behandlingar" eller vad man nu vill kalla det....summan av kardemumman är iallafall glasklar.....hästen är mer än lovligt skitig! Jag hade utan tvekan kunnat ägna timmavis åt att borsta och rykta utan något större resultat än jag hade drabbats av "stenlunga",fått astma eller något liknande. Bara en sak att göra....TVÄTTA det stackars djuret...stående i 1 dm nysnö! Kul??? eller inte??? Gepetto som är en väldigt mild och positiv natur (om än något vimsig) ställde sig väldigt frågande till mitt påhitt! "Tanten" har blivit tokig,såg det ut som han tänkte när duschen började,medan vi vassade runt i snö! Det skall dock sägas att det var varmt och skönt vatten....och efter badet blev det påklädning med diverse täcke för att han inte skulle förvandlas till en is staty! Fina hästen....med stora ögon fann han sig i alla mina påhitt,det är minsann en utmaning att vara häst skötare också när alla natur krafter är emot en!

En som oxå gjorde STORA ögon var Lucifer som ställde sig på första parkett i sin hage för att titta på skådespelet. Såg i ögonvrån att han följde alla mina tilltag med full uppmärksamhet....som om inte han iheller kunde tro sina egna ögon. När jag var färdig med Gepetto kunde jag inte låta bli att retas lite....höll i vattenslangen och ropade på Lucifer....istället för att komma till grinden som han alltid gör så smög han diskret upp till hörnan allra längst bort! Tänkte inte frivilligt delta i detta vansinnet,det förstod jag!

Nåväl,Gepetto är iallafall skinande ren och nu redo för sitt lilla äventyr ute i stora världen imorgon! Jösses vad tiden flyger...kommer ihåg när han kom hit till gården som ett litet spinkigt och osäkert 7-månaders föl....rädd för hela världen...och helt säker på att domedagen var nära! Nu är han en stor och ståtlig hingst....fin som sjutton och genom trevlig!

Tänkte naturligtvis ta lite kort på den skinande herren idag,men det visade att någon i familjen tagit med sig kameran...någonstans...så det blev inte så. Här är ett kort från förra året...sedan dess har han vuxit till sig rejält!  

Det snöar....och har gjort precis hela dagen...vad nu i hela fridens namn detta skulle vara bra för? Inte har det gjort mig lyckligare iallafall! Bakslag tror jag det kallas....kan säkert bli fler av dom...Nu är iallafall ridbanan som blivit så fin snöfylld igen. Suck och dubbelsuck! Har försökt att hålla mig så mycket inomhus som bara var möjligt idag. Putsat läder...sopat spindelväv...fixat och donat...och försökt att INTE titta ut genom fönstren mer än nödvändigt! Hingstarna tiggde och bad om att få komma in igen,så det blev en kort ute dag för det gänget. Värre är det för lösdrifts gänget....alla är i full gång att tappa sin isbjörns päls och är inte lika väl utrustade för det här vädret som dom var i vintras. Ser effekten av det...gänget lämnar inte sina matstationer frivilligt inte...dom tuggar och tuggar för att hålla värmen. Stackarna! Man skulle ju kunna tro att det blev trångt i ligghallarna sådana här dagar,tak över huvudet och ren halm...men inte. Gänget väljer att äta sig varma istället. Inga jobb med några hästar idag...något mer oinspirerat än mig får man nog leta efter i sådant här väder. Jäkla skit!

Lägger in en bild från Portugal istället....ingen jäkla snö där inte! Hmhm! Här rider jag fina R-hästen under Heathers vakande öga! Jag tyckte det var så skoj att komma hem igen och ta tag i allt här....men i min plan ingick INTE mer snö!