Han som bestämmer vädret är tydligen rädd för att vi inte har fått tillräckligt med snö just här....för idag började det att pyttsa ner från himlen igen! Kan inte med ord förklara hur trött jag är på vintern just nu,det räcker liksom. Humöret sjönk ner till botten nivån och för några timmar gick jag ut i snö strejk! Tyvärr var det ingen i närheten som jag kunde imponera på...men iallafall. Jag och Humlan intog köket istället och bakade en stor choklad kaka. Hjälper mot tillfälliga depressioner,iallafall om man äter mycket! Sen var strejken slut och jobbet tog fart igen. Tog med mig lite föl och unghästar in i stallet och pysslade lite. Redde ut knutor i manar,borstade svansar och så vidare.

Provade ut ett ny inköpt kandar till Leal,hade tänkt att börja introducera det för honom. Mycket fundersam såg han ut med två bett i munnen,får se om jag kan prova att rida med det imorgon. Kan nog inte strejak två dagar i sträck...

Det blir en tur till häst kliniken imorgon med Leon också för att ta en röntgenbild på hans knä.

Mannen som skall klippa mina bäer ringde och meddela att det blir på lördag..,så då var den dagen räddad! känns lite knasigt att klippa dom nu när det fortfarande är så kallt,men grejen är att bebisarna i deras magar får inte bli alltför stora innan mammor skall klippas. Till stor del ligger mamma bäa på rygg under klippning och det är inge vidare med alltför stor mage då. Vissa av mina är redan rejält runda. Håller tummarna för deras del (och min) att det inte drar ner i alltför många minusgrader. Och att det INTE snöar imorgon!

  Fann en bild på min allra första bäa,Kelly. Vi var dom allra bästa vänner och något mer hängivet djur har jag nog aldrig haft. Hon var mig trognare än en hund och låg alltid utanför ytterdörren och väntade på mig när jag var inomhus. Kelly var en väldigt speciell dam som har en stor plats i mitt hjärta. Än idag saknar jag henne!

Idag är jag väldigt förnöjd,med mig själv för en gång skull! Jag rider många olika hästar,i olika utbildnings faser och jag försöker så gott jag kan att anpassa mig till var och en individ och vara en "klok" ryttare. Det går över förväntan med dom flesta,men en svår nöt för mig att knäcka har varit Joyita. Detta mäktiga sto som har allt man kan önska sig,och som stundtals har jobbat så bra att det tagit andan av mig. Och ibland totalt tvärtom...,nonchalant,vägrar att lyssna,helt enkelt kopplat bort mig totalt. Blir jag i det läget arg och kräver arbete,ja då ber hon mig att dra åt helvete helt enkelt och den dagen är kraschad. Alltså ibland på topp,ibland fullständig kaos och detta drama kan utspela sig på samma arbetspass. Jag har tänkt,funderat,grubblat...provat mig fram...än det ena och än det andra...har hon ont? Vad gör jag som är så himla fel när det bara kraschar och hon nonchalerar mig totalt,efter att ha jobbat super en stund?

Det nya jag fick upp i min hjärna var en diskussion med tränaren i Portugal (jag älskar henne!) som gällde en helt annan häst där. Hon ville jämföra den hästen med ett autistiskt barn,som efter alltför mycket kommunikation och direktiv helt enkelt "kopplar ur",orkar inte mer och bryr sig inte det minsta om något,om än så du står och vrålar i örat på den. Den hästen kan allting,men du måste vara varsam,inte komma med 30 olika direktiv efter varandra,då tar det stopp. Jag började tänka att det kanske var det samma med Joyita.

Hon vill verkligen och försöker,och det blir strålande! Och då sitter lilla stolta jag och bara vill lite till,hjälpa lite till,och ännu fler "kommando" haglar över henne. Tänk själv,ett vanligt varv på ridbanan,den kan innehålla massor av direktiv från en ambitös ryttare; halvhalter,böja,ställa,in med rumpan,trampa på, och så vidare. Och sen då alla dom små rörelser man gör utan att egentligen mena något till hästen...man tappar balansen för en sekund,rätar upp sig,kramar en tygel och så vidare....det strömmar information till hästen som skall ta det till sig,avgöra om ryttaren ville något eller inte och sedan utföra det,helst korrekt! Annars så korrigerar vi... OJojoj,när jag tänker på det!

Summan av kardemumman är att det är detta jag haft i tankarna nu när jag ridit Joyita i det sista,förenkla! Be om något och sedan låta det ske,i lugn och ro. Låta henne jobba med så lite direktiv som bara är möjligt. Och kära nån,det fungerar och det fungerar så bra!! Hästen är lugn,jobbar med spetsade öron och med stor glädje. Och hon jobbar helt fantastiskt...hela ridpasset! Det är så enkelt att rida henne att det blir svårt! Det ÄR svårt att sitta helt stilla och tänka igenom allt man skall göra innan man gör det och låta hästen få en ärlig chans att reda ut det. Känns som om jag äntligen funnit nyckelen till henne och öppnat dörren för mig själv! Lite stolt blir jag....   Joyita,som kan ge en helt underbar känsla att rida...eller be dig att dra åt helvete.

Söndag kväll,och jag är i samma skick som en alltför väl använd urvriden disktrasa...helt slut! Helgen har gått i ett rasande tempo,snö skottning,ridning allt det vanliga och så lilla Orkanen,som har visat sig vara av den där väldigt,väldigt påhittiga typen. Den typen som ser till att hålla mig sysselsatt,om det nu skulle vara så att jag inte vet vad jag skall göra! Lilla Orkanen,eller Helge som det blivit till vardags (på grund av sitt ibland misstänkta likhet med en älg kalv) har funnit ut att det är ström i mina staket. Det är jag väldigt tacksam över,men han har dom sista dagarna också funnit ut att det INTE är ström i dom svarta plasthandtagen som finns i grind öppningarna. Som enda hästen här på gården har han själv kommit på att står man bara och biter och juksar länge nog med det där svarta,då faller tråden ner på backen och man kan lätt och enkelt kliva över understa tråden med sina långa älgben och vips,så är världen öppen för utforskning. Till min stora lycka så är hans kompisgäng väldigt skeptiska till om det verkligen kan vara SÅ enkelt,så dom står kvar och kikar undrande på Helge när han promenerar iväg. Många gånger denna helgen har jag hämtat lilla Helge på ställen där han inte skulle vara,och grinden ligger på backen. Suck! Får tänka ut något smart imorgon. Det borde ju vara så att jag är smartare än han,eller...???

Provridning på Leon idag och det gick bara fin fint! Det verkade som om Leon snabbt fann tonen med sin nya ryttare och även en veterinär som var med och checkade hälso status gav tummen upp. Lilla söta hästen verkar till att vara frisk,om än något tjock! (hm!) I veckan skall vi ta en röntgen bild på hans ena framknä för att checka att en gammal knuta han fick som 1åring inte är något att bekymra sig över i framtiden. Lika bra att vara helt säker,fastän det inte var någon reaktion på böjprovet.

Fullt upp hela helgen alltså,tur att det är en "lugn måndag" imorgon,det behövs känner jag!

Helt slut är jag nu,det har varit lite av en dag. Upp i ottan och fick gett alla djuren frukost och fått ut dom som skulle,och iväg till Petters bäer. En morgonpigg Skotte mötte mig där,det var han som skulle sköta ultaljudningen och vi satte fart tillsammans med Petter. Det visade sig snabbt att denna skotska man var full av humor och det blev väldigt många skratt under förmiddagen fastän det var ett tungt jobb. Principen är att fånga ett bädjur,forsla fram det till ultraljudning,föra protokoll,färgmärka,få in den i en ny inhägnad och börja om med en ny bäa.150 stycken! När Petter och dom andra starka norska vikingarna fångar en bäa så ser detta ut som en barnlek. En arm runt halsen och stoppa det galopperande djuret. När jag skall göra likadant så går det inte så....min arm runt deras hals och sen bär det iväg....mina 50kg stoppar inte upp deras minst 80 förrän efter ett varierat antal meter. Det är bara att hänga på...och det gör jag,men fort går det ibland! Skotten roade sig med att leka "sports kommentator" på engelska med skotsk dialekt och detta fick mig till att skratta så tårarna rann,och det gjorde INTE saken lättare! Han var verkligen road av att se min taktik som han snabbt döpte till "The new Swedish system with an amazing foot work". And here she comes again.... Ja det var skoj men slitsamt!

Hemma vid lunch,ut med alla stallhästar,fodra,mocka, delade ut lunch och red sedan både Leon och Joyita. Tog hand om mina egna bäer,grisar,hundar och höns. In med hingstarna i stallet igen. Laga middag till familjen,ut och kvällsfodra,men NU är det fredag kväll och soffan väntar. Tänker inte röra mig en meter till idag,förutom mot sängen då!   Detta är väl ett ganska så hög prioriterat arbete i morgon! Bilden visar ett högst normalt elstaket till häst,det som skymtar är övertråden,undertråden finns där,naturligtvis,bara väl begraven av all jäkla snö. Och bör skottas fram,meter för meter!   Även ridbanan börjar att bli ansträngd...översta plankan klarar inte så många fler snödagar..sen kommer man inte veta om det finns ett staket eller inte. Måtte det inte komma mer snö...

I skrivande stund har det snöat i 3 dygn i sträck,det bara pyttsar ner från himlen och jag har liksom fått nog! Alla elstaket som jag med stor möda och besvär skottade rena från snö är försvunna igen. Och jag vet att till 100 % säkerhet att hingstarna och små huliganerna smäller trådarna om det inte är ström som går fram. Och då kommer nästa inte favorit arbete,att laga staketet. Och varje år så säger jag att detta är sista vintern som det skall vara ett sånt system...men nu är jag väldigt bestämd,detta ÄR sista vintern som jag gräver efter staket!

En ny häst har varit på ridlistan denna veckan,Leon. Det är tänkt att han skall provridas till helgen och jag vill gärna ha suttit några gånger själv på honom först eftersom han inte är riden alls sen i början på November. Lilla hästen har nog tyckt att mitt val av väder verkar lite märkligt när jag gett mig ut i snö ovädret med honom. Men han är av en positiv och förlåtande natur och har snällt plumsat rundor i snön med mig på ryggen.

Imorgon är det jobb med bä djuren som gäller. Dags för ultraljud av dom blivande mammorna för att kolla hur många lamm som tänker anlända till våren. Lustigt nog så tackade jag nej denna gången,tänkte att det var väldigt mycket jobb för ett osäkert resultat. Men nu har jag istället blivit "inhyrd" som assistent till Petter (min mentor när det gäller bä djur) och skall ultraljudas hans istället. Jag tyckte att det var mycket jobb med mina 30,Petter har ca 150 (!) så jag tror nog att dan går åt till det! Men skall det ändå snöa så.....

  Mycket snö har vi...och mer kommer från himlen,suck!

Behagligare temperaturer idag och jag kände mig "back in buisness". Sadlade och red Leal tidigt i förmiddags,ett rejält jobb på ridbanan var precis vad den herren behövde. Han är så full med energi nu att det knappt inte är sant och man får rida honom med en hel del "fingertopps känsla". Håller man tillbaka för mycket av energin så går han bara i luften istället men samtidigt så får han INTE lov att bara rusa runt den första kvarten utan att lyssna.

Lucifer var nästa häst på listan och när vi lämnade gården så var det ganska så rörigt,lastbilar skulle flyttas,en gigantisk skogmaskin stod och brummade men Lucifer lyfte inte ett ögonbryn,det skall en del till för att imponera på honom. Pigg som bara sjutton nere på ridbanan,han påminner mig en hel del om ett lokomotiv som bara ångar på...med ett halvtaskigt broms system! Så vi tränade halvhalter,halvhalter och så lite halvhalter. Lyssna och vänta..,lyssna och vänta. Det gick väldigt bra i slutet iallafall...Nöjda skrittade vi upp backen mot vår gårdsplan när Lucifer bokstavligt talat sätter sig på rumpan av förskräckelse (ja,bakdelen bara försvann under mig!). Ett gigantiskt grönt monster har invaderat vår gård. Stackars Lucifer som i vanliga fall ser sig själv som universums härskare hade mött sin överman! Det skall sägas att han väldigt modig som inte vände 180 grader och flydde,men han blev sittande,som en staty med bultande hjärta! Det var inte mycket annat att göra än att kliva av och så stod vi där,ganska länge,och bara förfasade oss. Till slut bestämde sig Lucifer för att ta en närmare kik på det här,men detta smygandens bakom min rygg.-Gå du först,sa han lite diskret,så kommer jag efter...och anfaller det så tar du hand om den. Vi kikade på monstret,men ett säkerhets avstånd på 2 meter,det var Lucifer noga med att hålla...Stackars lilla hästen! Det är aldrig skoj att möta sin överman! Det gröna monstret var förresten den största av Mortens skogmaskiner,parkerad mitt på gårdsplan och överdragen med 2 jättelika gröna presseningar som rörde sig i vinden. Varför presseningar? Inte en aning!

Lucifer,som till slut mötte sin överman! En häst jag är väldigt fascinerad av!

Efter busvädret med snö och vind i fredags så slog det om nu i helgen till strålande solsken...och SMÄLLKALLT! Jag som nästan fått en liten föraning om våren efter en ganska så lång mildväders period satte  morgon kaffet i halsen vid en blick på temometern. -24 i morse och -22 igår morse. Seriöst så tror jag inte att jag har en endaste liten droppe vikingablod i mina ådror....,jag är inte anpassad till dessa temperaturer! Igår provade jag att rida Leal,men höll på att frysa fingrarna av mig,det funkar bara inte för mig. Jag tror att både Leal och Lucifer är ganska så missbelåtna med att ha blivit tilldelad en sån frusen ryttare som mig. Joyita däremot drar säkert en lättnadens suck att tränings programmet är inställt så länge.

Idag har jag visat lite hästar för en kund,vilket i och för sig är en trevlig uppgift eftersom jag väldigt lätt blir stolt över "mina elever" här,men det skall sägas att det inte är helt lätt att visa fram det bästa av en häst i -17 grader,snö och is på backen och den inte är riden sen november....! Leon och Atena var det som var intressanta idag och jag tror nog att det uppstod tycke för Leon. "Han har så snälla ögon",sa mamman i familjen och det är helt sant! Och det kan varken kylan eller isen ta ifrån honom!

  Leon från i somras,på ett "något bättre underlag" och trevligare temperaturer!

Vädret idag är inte mycket att ropa hurra över,en mindre snöstorm mötte mig i dörren och dagens planer fick snabbt läggas om. Egentligen var det tänkt att rida Lucifer och Leal nu på förmiddagen,men det känns inte alls som en bra ide längre. Små pojkarna som släpps ut nu på morgonen gjorde mest desperata försök att vända om till stallet. Lilla orkan ville inte gå ut överhuvudtaget,stod länge i stall dörren och bara fnyste av förskräckelse. Inne dag i dag med andra ord! Och ett nytt besök hos kiropraktern för min del. En ond rygg kan vara svår att förstå sig på,sa min kära kiroprakter till mig i tisdags. Min är för mig helt obegriplig! Ena dagen kan jag rida tre hästar och mocka till 11 utan att känna av något. Nästa dag räcker det med att jag ska knyta sko snörena för att den skall gå i baklås totalt. SUCK!

En fundering jag har haft ett tag här är att vissa hästar är betydligt mer populära än andra,ja inom hästvärlden då. Varför har jag inte lyckats att räkna ut än.....Igår tog jag först in lilla Trollet i stallet,inga problem där inte. Flocken bara kikade till lite när jag promenerade iväg med henne. Nästa häst som skulle följa med mig var Nikita och då jäklar blev det liv i luckan. Minst 5 andra unghästar skulle tvunget följa med och det blev kaos vid grinden. Natascha var så upprörd att hon till slut trotsade alla regler och kastade sig igenom trådarna bara för att få hänga med Nikita! Det är långt ifrån första gången jag lagt märke till det,vissa individer här är bara "väldigt populära" och när dom skall lämna flocken blir deras kamrater stökiga och bekymrade. Det är hästar i alla olika åldrar,en del är ser man mer ensamma eller med en bästis,andra har ett helt harem av kamrater runt sig jämt. Lite intressant tycker jag som studerar vidare!

  Nikita,en väldigt populär liten 2årig fröken. Fråga mig inte varför!