Idag har jag haft lite välkommen ridhjälp,Tilda var det som ställde upp. Joyita var den utvalda och dom två verkar till att trivas bra ihop. Just denna veckan är det helt topp för mig med lite extra hjälp eftersom ryggen har bestämt sig för att krångla igen. Min kära kiroprakter är lösningen på det problemet och det har varit besök där både måndag och tisdag för mig. Alltså så är jag fullt nöjd med att bara ha Lucifer och Leal att jobba med.

Idag hade jag med Leon in i stallet för lite allmänt pyssel och jag gjorde faktiskt stora ögon,jäklar vad den hästen växer nu! Leon har alltid varit en ganska så liten hispano arab och med bombsäker blick meddelade jag världen att "det blir en D-ponny". I somras drog han iväg och började växa och blev precis 150 cm. Idag mätte jag honom till 154,5cm plus att han har grovnat rejält. Där fick jag så att jag teg! Till sommaren fyller han 4 år och är en fantastiskt trevlig kille. Typen som man kan släppa en bomb brevid och han bara kikar lite....stencool! Skall bli väldigt skoj att sätta igång i jobb igen,nu börjar det att bli "en riktig häst",men det får vänta tills det blir mer vår.

Här på gården har vi ju 11 stycken höns,som så här vinterstid kan driva mig till halvt vansinne eftersom dom envisas med att vara runt benen på både mig och hästarna. På sommaren märker man inte så mycket av dom,då är dom mer jämt fördelade över hela gården,men vinterstid så är dom lika glada i stallet som jag. Eftersom dom ser på mig som stora "mat tanten" så kommer gärna hela rallygänget flaxande när dom får syn på mig. Ganska så opraktiskt då jag väldigt ofta har en eller två hästar med mig. I morse kunde jag bara konstatera att Novato och Nino numera är "helt hönssäkra" efter att hela skocken med 11 hönor mötte oss i stallgången och flaxade runt deras ben. Skönt att veta det iallafall!

  Tilda i full fart med att få på sadel och träns på Joyita inför dagens ridpass..

  Färdiga för en vinter tur i snön. På tal om snö så har dom lovat ganska så mycket nysnö dom närmsta dagarna. Fortfarande vinter....

Fortfarande mildvädret på min sida och det blev en full arbetsdag igår. Dock tänkte jag att idag som det är söndag så skall tempot dras ner en aning,ingen ridning idag var planen. Lela däremot verkade till att vara av en helt annan åsikt och gnäggade flera gånger när han fick syn på mig. Ok då,tänkte jag,en liten skön avkopplande skritt tur,det kan ju ingå trots att det är söndag. På med sadel och utstyr och upp på Leal,här skulle det kopplas av. Det visade sig att Leal var av en helt annan åsikt. Mitt ivriga vinter ridande har skapat en hingst full med muskler och energi och en synnerligen god kondition. Redan efter 50 meter frågade Leal lite diskret,"skall vi trava???" och innan jag hann svara nej,så travade vi. Tillbaka till skritt och nästa fråga kom som ett brev på posten,"skall vi galoppera???" och innan jag hann säga nej var Leal igång. Tillbaka till skritt,och i den andan jobbade vi oss framåt,förutom då att hingsten blev allt otåligare och frustrerad för varje gång jag bromsade och till slut var det bara en massa dansande runt. All energin började mer och mer att gå i luften när den inte fick användas framåt. Ganska så slitsamt för denna ryttaren som egentligen bara ville skritta en tur. Jag gav mig och ändrade rutten till en lång skogstur med långa trav och galopp pass. Leal var väldigt förnöjd med hela arrangemanget!

  Tokstollen till Leal som verkligen är på gång och i en helt utmärkt kondition!

  Och vi trivs dom allra flesta dagar helt utmärkt tillsammans,dock skar sig våra intressen en aning idag.

Igår kväll hände det något märkligt när mina grisar skulle få mat...det var ganska så mörkt och deras pellets hade hakat upp sig i foder automaten. En ganska så enkel åtgärd att få fixat det,bara att stoppa ner handen och rota runt,det har jag gjort många gånger. Fast denna gången så var det något som stack mig i fingret,inte så illa men det kändes. En halv timme senare var det stackars fingret dubbelt så stort och illrött...efter en timme var storleken tredubbel och påminde mest av allt om en stor falukorv. Familjen blev intresserad och alla hade sina teorier om vad som hade skett. En giftspindel var Antons bergsäkra teori....en råtta,sa Morten med kännar min och jag med en ganska livlig fantasi började tro på skorpion. I morse när jag vaknade hade fingret helt och hållet bytat färg,den lilla stackaren var blåsvart!!! Jaha,sa Anton nu trillar den säkert av,det gör det jämt av spindlars gift! Jag förfasade mig och har noggrannt studerat fingret hela dagen i jakt på tecken att det är på väg av....,men än så länge sitter det kvar! Lite läskigt faktist!

Med tanke på att jag kanske har ett finger som är på väg av så har jag tagit det lite med ro idag och bara ridit en häst. Det var knepigt nog att hålla tyglarna. Leal blev den som fick jobba och Matilda kom ner om ridbanan och tog lite foto. Han har blivit en ganska så mäktig häst,vår kära Leal,det kan jag se på fotona.

Igår var jag mer flitig och både Lucifer och Joyita fick jobba lite på ridbanan. Jag och Leal hade en fantastisk uteritt i strålande solsken. Nu håller jag tummarna att fingret stannar på sin plats,och har fått normal färg och storlek imorgon!

  Leal idag på ridbanan. Vad som är mest fantastiskt av allt är att det är den 3 februari och jag blev så varm att jackan åkte av!!!

Strålande sol ute och termometern har visat 0 grade,då är det nära till hands att vårkänslorna dyker upp! Riktigt härligt med andra ord! Jag kan bara tacka gudarna att min kära hovslagare var här just igår för det har då gett mig möjligheten att rida tre hästar i det fantastiska vädret....kan det bli bättre? Leal jobbar på som innan och är mest av allt et rent nöje att rida. Lucifer var mer än förnöjd med att få komma till ridbanan igen och dansade runt som en annan cirkus häst. när vi sedan mötte en stor timmerbil på vägen hem,ja då var dagen räddad var hans åsikt! Så mycket spänning på en och samma dag,då går det Lucifers väg här i livet! Vi passerade den stillastående jätte lastbilen (som tur var så stoppade chauffören,tack!) i passage och jag kan inte annat än att skratta åt den lilla hästen!

Joyita däremot tyckte kanske inte att min ide om att hon skulle bli ridhäst igen inte var helt lysande...ganska så jobbigt egentligen. Jag förstår henne...många extra kilon,det tar imot! JAg försökte förklara för henne att det är många fler damer än hon som har det på detta viset....ätit för mycket under hela julen....rört sig minimalt...och då är det inte så skoj att börja träna igen! Stackaren flåsade som en ångvält redan efter ett par varv i trav.....jaja,det kan bara bli bättre peppade jag henne!

Lilla orkanen har fått träna på strömstaket idag...inte så skoj för honom,men betydligt mer praktiskt för mig! Lite ledsen blev han nog när han kom att elrep gör ont...men samtidigt så har han blivit ganska så god vän med Nexico och kommit igång att leka med honom. Lilla Orkan har inte haft någon lekkamrat där han bodde innan,men han har snabbt fattat hur skoj det är att busa rundor...och idag under kontrollerade former!

  Orkanen med sin nya bästis Nexico,den första riktiga lekkamraten han haft!

Han är ganska så söt,det lilla ovädret!

  Med samma lite speciella färg som sin mamma

Idag har jag haft besök av vår hovslagare som satt skor,broddar och snösulor på både Lucifer och joyita (och Leal förstås) så nu känns det som om vi är rustade till tänderna,inget underlag kan stoppa ridningen. Helt toppen,här skall det kommas igång med ridträning. Joyita behöver verkligen med tanke på att det räcker med att hon tittar på maten så går hon upp några kilo (suck) och Lucifer behöver  att aktiveras så att han inte aktiverar mig för mycket! Egentligen passar det sig ganska så bra,båda dom två hästarna har fått sig några månaders vilopaus efter höstens träningar men just nu tror jag att dom mår bäst av att komma igång igen.Den enda stopp klossen nu är om det blir alltför kallt,men jag får hålla tummarna. Jag måste säga att jag var lite spänd på hur Lucifer skulle ta det hela med att någon spikade i hans fötter,med Lucifer är det alltid antingen eller....antingen lever han upp till sitt namn eller så är han en ängel. Denna aktiviteten valde han att vara änglalik på,stod stilla som en gammal ridskolehäst och var ytterst intresserad av vad hovslagaren hade för sig.

I helgen kom det hit en ny liten bekantskap som jag snabbt och lätt döpt till Orkan (ett ganska så passande namn har det visat sig). Det är en hingst åring,föl till Dora,en dam som jag var förtjust i och som blev såld till Sverige.Nåväl,denna lilla Orkan (som för den delen inte är speciellt liten utan väldigt långbent) verkar till att vara en väldigt trevlig liten typ på dom flesta sätt och vis...men han är väldigt dålig på det här med elstaket....det vet jag...som lagat tre stycken idag efter hans framfart. Hmhm,inte min favorit sysselsättning precis. Orkan åkte in i hagen med trästaket i eftermiddags så får jag hitta på något smart imorgon. En bästis har han snabbt skaffat sig iallafall,Nexico följde mer än gärna efter den lilla Orkanen i hans framfart! Bägge står i stallet och vilar nu....!

  "Dora",lilla Orkanens mamma. Fotot är sedan februari 2009 när jag precis satt igång henne med ridning efter att hon varit mamma till Miguel. En dam med ett hjärta av guld och som alltid gjorde sitt bästa. Jag var väldigt förtjust i henne.

I morse när jag kom ut för att ge hingstarna i stallet sin frukost så var det totalt upp och ner vänt,mindre skoj faktiskt! Redan när jag kom ut på gårdsplanen hörde jag att det var liv i luckan i stallet och när jag fick öppnat stalldörren så förstod jag anledningen. Joyita,en av damerna har tillfälligt fått flytta in i sjukboxen om nätterna  för att effektivt kunna bantas en smula. Hon hade tagit sig ut ur sin box och promenerat in till hingstarna. Det finns väl ingenting i hela världen som kan få ett sto så fort brunstigt som lite kontakt med uppvaktande hingstar....och brunstig var Joyita! Jag tror nog att fröken har haft en ganska så trevlig natt,med så många pojkar....men dom stackars hingstarna var utom sig. Båda dom unga, Gepetto och Micki dröp av svett så upphetsade dom var,och alla boxarna var vända upp och ner...,alltså en hel del steppande under natten misstänker jag! Joyita hade inte bara ägnat natten åt flirting,utan även hunnit med att rota runt bland varenda liten pinal som fanns i stallet. Plus att denna dam som då är på bantningskur hade stoppat i sig en halv säck med hundmat,som egentligen var tänkt till Mortens älghundar och hamnade i stallet igår kväll. Säkerligen inte det nyttigaste för en häst! SUCK!

  Joyita,en dam som har väldigt lätt för att bli alltför rund om magen!

Just nu så står jag i valet och kvalet huruvida jag skall ultraljuda mina bädjur eller inte. Det är väldigt käckt att ha det gjort,man vet vem som är dräktig,och hur många lamm som väntas av just den mamman. Hittills har jag gjort det varje år,men efter fjolårets tragiska resultat så är jag tveksam. Då blev ett helt litet gäng ultraljudade som tomma,och dom fick då inte den extra maten som dom blivande mammorna skall ha. Nu visade det sig dock att dom visst var dräktiga,eftersom det började att ploppa ut lamm till höger och vänster när jag trodde att lamningarna var färdiga för länge sedan. Och antalet lamm stämde oxå dåligt,en var scannad till ett lamm,jag var förnöjd när det kommit och lämnade mamman bara för att ett par timmar senare hitta henne med 2 till....Det var en del förvirring! Plus att det är en ganska så arbetskrävande historia att ultraljuda bädjur! Det är inte direkt till att bara dela ut lite kölappar till dom blivande mammorna och förvänta sig att dom kommer fram och visar sin mage för scannern när man ropar upp deras nummer. Jag får tänka lite till tror jag!

Den här vintern har verkligen utvecklat sig till Leals Vinter,det är han som hela tiden har varit prioriterad som ridhäst och det är nog första gången sen han blev inriden. Det har alltid varit så att det har varit andra saker som kommit i mellan jämt i Leals ridkarriär. Jag har haft fullt upp med unghästar och prioriterat att rida dom,alternativt att Leal har haft fullt upp med att betäcka och mest haft det i huvudet. Det har aldrig varit så att han har kommit högst upp och varit den enda på min ridlista vecka efter vecka förrän just denna vintern. Visst har han blivit riden,men det har alltid gått rycka vis. Men jäklar,han belönar mig verkligen för att han har hamnat överst på listan! Vilken kalas ridhäst han har utvecklat sig till. Ibland är jag faktiskt mållös och tänker mest för mig själv att "shit,är det så här enkelt?"

Vi har det otroligt skoj tillsammans och nu har jag en gång för alla bestämt mig,vi skall ut och starta lite dressyr tävlingar!! Vet att jag sagt det förr och jag har alltid förmågan att stanna kvar i planerings stadiet,men nu jäklar! Blir det inte nu så blir det nog aldrig. Kung Vinter har faktiskt visat sig från sin milda sida ett tag nu med fullt acceptabla temperaturer (enligt min åsikt inte kallare än -10) och massor med sol. Det inbjuder till en del ridning och Leal jobbar på så att svetten lackar. Egentligen inte så tokig denna "Leal vintern"!

  Leal någon gång från i våras.

Stygga Tanten,det är jag det...tyvärr! Det är bara till att fråga vissa utvalda av dom unga djuren här som jag försöker att lära lite av livets regler...! Ta till exempel Tea,Mortens setter, hennes åsikt är att jag utan tvivel tillhör bottenskrapet av mänskligheten,jag med alla mina dumma regler! Idag så har Tea fått med sig en ny i sin klubb,det är jag helt övertygad om. Lilla Odessa,föl sen i somras och dotter till min favorit Estrella har dom sista dagarna börjat att tycka att livet på lösdriften är ganska så tråkigt. Men utanför den där där grinden med eltrådar,där öppnar sig en helt ny spännande värld,och odessa har varit väldigt beredd att utforska den. Lilla fröken är en bådig modig och påhittig personlighet,och att genom helt enkelt ta fart och smita mellan dom två eltrådarna så lyckades hon undvika att få ström och helt enkelt ta sig ut på äventyr! Jag har hittat lilla fröken spatserande runt både här och där och överallt. Jag förstår henne så väl...det är ett litet äventyr att upptäcka världen på egen hand! Men ack så opraktiskt för mig! Visst är det ganska charmerande att få besök av lilla Odessa när man håller på någonstans,men det är ju det där med regler! Är man nu en liten häst så måste man snällt stanna i sin inhägnad tills det kommer en människa och hämtar en...,sån är det bara! Så efter att ha lämnat tillbaka henne på lösdriften ett x antal gånger,så tröttnade jag idag,och började att vidta lite extra åtgärder. Två extra strömtrådar fick det bli i grinden,och den lilla fröken fick massa ström vid nästa lilla upptäcksfärd. Inget skoj alls att upptäcka världen längre tyckte Odessa,och har slokörat befunnit sig på rätt sida av grinden hela dagen. I sådana tillfälle känner jag mig faktist elak,hon ville ju inget ont! Men jag skall försöka att gottgöra henne och ta med henne på lite promenader tillsammans med mig istället,så att vi får kollat in världen!

  Odessa i somras. En förtjusande liten fröken!