Senaste inläggen

Av Marie Anderberg - 21 januari 2012 09:22

Idag vräker det ner snö,mycket! Kan konstatera från fönster utsikt att gänget med unga pojkar som kom ut för en timme sedan redan liknar snögubbar. Inte för att dom verkar ha något emot det precis,det lekes och busas hej vilt! Kan tänka mig att det blir mindre glädje när de vuxna hingstarna skall ut,10 minuters galopp och hopp i snö yran sedan brukar gänget anmäla sitt intresse för att komma in igen! Vänta en timme till och dom är väldigt upprörda över att "tanten" utsätter dom för ett sådant oväder. Får nog vara snabb med mockningen idag! HAde gänget haft ett telefon nummer till djurens vänner eller liknande hade nog samtalen strömmat in härifrån....

Men jag skall inte klaga på vädret idag,vi har haft några väldigt fina dagar i det siste...till och med så att jag (vinter motståndaren nummer 1) har kunnat njuta av vintervädret. Några minusgrader,strålande sol och gnistrande snö! Det bästa av allt är att jag har "hittat" så många fina ängar att rida på! Helt fantastiskt! Leal har gjort mig sällskap på den ena turen finare än den andra. Kanske 1 dm snö underlag och man kan trava och galoppera på dessa böljande ängar ganska så långt. När vi skrittade hem igår satt jag och funderade varför i hela fridens namn jag inte har ridit här förr om vintrarna....men jag kom på svaret! Vid denna årstiden brukar här vara så mycket snö att det skulle varit en ren omöjlighet att ens ta sig dit! Att rida i 1m snö funkar dåligt,men i år så! Leal är mer än förnöjd med att jobbet har kommit igång igen,nöjd och mild som en vårvind,något annat det än sur puppan som stod och tjurade i sin rasthage!

ANNONS
Av Marie Anderberg - 18 januari 2012 14:39

Betydligt kallare idag än vad vi vant oss vid,-13 grader i morse. Och det började snöa vid lunch....inget vidare väder att vara ute i bestämde jag och skyndade mig så gott det gick med alla "måsten" sysslor. Det var då jag fick se att unghingst gänget var väldigt upphetsade....i galopp med svansarna i vädret och uppblåsta näsborrar. JAg förstod snabbt varför...en ung tjur var och hälsade på dom! En rymling från kornas lösdrift. Aldrig bra när de djuren är på drift och ett klart orors moment eftersom dom har en förmåga att dra sönder hästarnas elstaket vilket innebär en mindre katastrof för mig när hela hingst gänget är ute. Det kan bli betydligt mer kaotiskt än vad jag normalt gillar. Bara jag och Tilda hemma och vi är ungefär lika modiga när det gäller tjurar.....men med tanken på alltför många hästar lösa så bet vi ihopa tänderna och bestämde oss för tjurjakt. Det började sådär....när jag med bestämda steg närmade mig tjuren och  den måste ha sett mig som en välkommen lek kamrat och sätter av i galopp MOT mig. Väldigt lite trevligt,fanskapet till tjur väger säkert en 400kg....och jag hoppade och viftade med både armar och ben (det hjälper mot både hästar och bäor)men fick bara effekten att den sänkte huvudet och ökade farten! Tilda och Humlan la gemensamt på språng åt andra hållet och ja,jag kissade nästan på mig i skräck. Att springa ifrån en tjur klarar jag inte...så det var bara till att stå stilla och fram mana en inre bild av en tjurfäktare...vik åt sidan när denär tillräckligt nära! JAg är INGEN tjurfäktare och har INGA planer på att bli det! Så modig är jag INTE! När tjuren passerat mig så sprang jag och gömde mig bakom en lastbil och illskrek(!!) på Tilda! Hon hade utrustat sig med vapen (2 grepar) och med dessa i händerna gjorde vi ett gemensamt utfall mot fanskapet till tjur som faktiskt då snällt travade ner lösdriften där han hörde hemma! PUH! Och dubbel PUH! Dessa djuren är ett oros moment i mitt liv,det skall gudarna veta! Dom är stora,tunga,helt ohanterbara och vilda så fort dom passerar utanför sina staket. Tildas kommentar var "Aldrig mer mamma" och jag var så beredd att hålla med henne! Tjur jakt är ingenting för oss!

ANNONS
Av Marie Anderberg - 16 januari 2012 15:00

Med en nyinköpt data maskin så hoppas jag nu att de tekniska problemen är ett minne blott,iallafall än så länge så verkar det som om vi kan samarbeta. Jag och maskin. Får väl se hur länge det varar....

Och faktiskt så har jag så sakteligen kommit igång att rida igen. Leal har varit den lyckligt utvalda...och ja,lycklig har han varit. Det där med vintervila är han hjärtligt trött på...ganska så sur och grinig om dagen med enda aktiviteten att gå ut och hänga i sin rasthage. Leal är en liten arbets maskin och mår som allra bäst när han blir aktiverad. Egentligen borde det varit en fin vinter (ovanligt milt) att hålla igång lite hästar i men det är fanskapet till is har satt stopp för alla sådana planer. Nu har jag iallafall hittat ett par ängar där jag noggrannt lokaliserat var isen befinner sig (gömd under 2 cm snö) och där har jag och Leal börjat en försiktig liten träning igen. Lite tjockare,lite piggare och med lite sämre kondition än i höstas är den gode herren men positiv som få att följa med tanten på jobb! Och jag,ja,jag tycker det är lika skoj som han!

Geppeto och Joyita var annars också tänkta som ridhästar under vintern men i ärlighetens namn så vågar jag inte klättra upp på någon av dom så länge inte underlaget är bättre än vad det är. Geppeto som är en liten clown kan nog utan att mena något illa med det göra ett jätteskutt och landa på isen som jag precis har styrt oss undan för. JAg ser det hela framför mig...Joyita har även på ett bra underlag lite många ben ibland...och då vill inte jag sitta på om vi skulle hamna på isen! Dom två får vänta...medan jag och Leal skall försöka att hitta formen igen!

Inga fler bäor har insjuknat (tackar de högre makterna för det!!) och tur är väl det,för än har jag inte fått något svar på obduktionen. Det verkar inte som om det är helt enkelt att ta reda på denna sjukdom. JAg väntar vidare...

Av Marie Anderberg - 9 januari 2012 13:44

Egentligen så är jag en tålmodig själ som kan ägna timmar till att få till något som jag satt mig för...iallafall när det gäller djur. INTE när det gäller teknikens underbara värld...vår dator fick ett virus med ett hastigt insjuknande och tragiskt slut,den dog. Men detta är en familj som har tänkt på det mesta och naturligtvis fanns en "reservdator" och det är den lilla maskinen som jag har kämpat en ojämn kamp med i det sista. Och ojämn har den kampen varit....maskinen är helt och hållet opåverkbar...den gör vad den vill och det när den vill. En tänkande varelse...utrustad med en snurrande ring som upplyser användaren om att den "tänker"....och det gör den längre än vad mitt tålamod sträcker sig. Besöken vid datamaskinen har bara resulterat i svordomar och frustation från min sida så jag har undvikit den. Bara blängt lite lömskt på den men sedan skyndat mig vidare till något annat att göra...vad som helst...bara inte denna hopplösa kamp! Jag vet när jag är besegrad!

Förutom de tekniska problemen så går livet sin stilla gång med det mesta. Utan att överdriva kan jag bara konstatera att detta nog varit den värsta vintern som jag genomlidit här hittentills. Det är inte kallt,inte jämfört med vad det kan vara....men att det hela tiden växlar mellan snö och regn och sedan fryser har gjort att vi lever på en isglaciär. Och,ja...jag säger inte mer! Is är INTE min grej!

Mina bäer har jag inte blivit ett dugg klokare med. Tre stycken till insjuknade och med veterinärs samrådan så offrades en av dom för obduktion med provtagningar,ï hopp om att finna orsaken. De andra har piggnat till igen med hjälp av ett helt batteri med olika mediciner. Vilken av dom som är den som hjälper vet varken jag eller veterinär och det är bara till att konstatera att det är ekonomiskt ohållbart att medicinera en besättning på det viset. Just den medicinen som hjälper,javisst,men kanske inte alla de andra....Det tråkiga är att det tar tid att finna ut vad problemet är,tydligen. Inget har jag hört från obduktion utan är i väntans tider. Så det är fortfarande ganska så påfrestande dagar tillsammans med de djuren...jag tror mina bäer är dom mest välstuderade bäerna i hela Norge för tillfället. Hoppas att jag snart får svar på gåtan....men jag är ju en tålmodig själ....!


Av Marie Anderberg - 3 januari 2012 15:50

Igår var ingen trevlig måndag och denna tisdag har inte heller varit något att hänga i julgranen. Och nu har min stackars rygg gett upp,igen...! Orsak? Den rent ut sagt förbannade isen. JAg hatar is!!! Släppte ut hästarna i morse som vanligt med en i och för sig grå himmel men inte värre än det. Sedan började det att pyttsa ner iskallt regn från himlen,på snön,som blev is. Naturligtvis. Och bara som för att spä på det hela så började det att blåsa,rejält! Hingstarna trumpetade ut att det var högt på tiden att komma in (jag förstår dom så väl) och jag skyndade mig att strö ut småsten som skulle hjälpa oss att komma över skridskobanan som i vanliga fall är vår gårdsplan. Hingstarna hade bråttom och allra mest bråttom fick Micki när vår utomhus julgran gick i backen i ett vindkast bakom honom. Hingsten gjorde jätte skuttet och rycket jag fick i grimskaftet gjorde att jag kom utanför banan med stenar och naturligtvis ramlade jag med buller och brak! Och ryggen tackade för sig! Skit is! Dessa vintrar tar sakta men säkert livet av mig!

Snälla,snälla,låt det bli en tidig vår!

Och igår startade jag morgonen med att finna ett nytt lamm,väldigt,väldigt sjuk. Att ett lamm är dåligt är inte bra men att två är det på samma gång är en smärre katastrof! Är två dåliga så finns det stor chans att något illavarslande är på gång...och jag har 50!!! Fick min veterinär att komma i hög hastighet och sedan tillbringade vi lång tid med att fundera,studera och försöka förstå! JAg var bergsäker på Listeria bakterien med den första sjuklingen men veterinär blev väldigt tveksam. Det är så mycket som är konstigt,symtomer från en massa olika sjukdomar på en gång. Han ringde och diskuterade  med andra veterinärer och alla hade samma svar,att dom inte riktigt varken visste eller förstod.  inget vidare alls. JAg vankar runt och letar efter sjukdoms tecken från dom som än så länge är friska och sköter om sjuklingarna så gott jag kan,med ett helt batteri av olika mediciner. Som veterinär sa,vi får pröva oss fram så länge vi inte vet. Och obducera om det är någon som dör. Skit också!

Av Marie Anderberg - 31 december 2011 13:29

JA,det önskar jag de som jag känner,och de som jag inte känner med för den delen! Med hopp om att 2012 blir ett fint år för både djur och människor!

Ikväll är för mig den mest oroliga kvällen på hela året....jag gillar INTE nyårs raketer! Inte när jag har ansvaret för så otroligt många djur. En nyårsraket som flyger fel och in till hästarnas lösdrift....och kaoset är ett faktum! Och inte har jag en aning om hur alla dessa kossor som bor här reagerar när hela himlen blir fylld av fyrverkerier! Om alla djur drabbas av panik och ger sig på flykt då är det ett hundratal individer...jag ryser bara vid tanken. Glädjer mig till imorgon istället,brukar vara en ovanligt lugn och stillsam dag. De flesta nyårsdags mornar som jag varit ute och gett djuren frukost så är det som om världen står stilla. Inga människor...inga bilar...inga telefoner....bara helt stilla. Jag föredrar det framför nattens fyrverkeri explosioner,erkänner det!

Måste även hålla tummarna för ett lamm,min sist födda som kom till ute på betet långt in i Juli. Igår kväll såg jag tydliga symptomer på den förbannade Listeria bakterien. LAmmet låg utan att kunna ta sig upp på benen. HAn fick en stor dos antibiotika men var ännu sämre i morse,låg helt utslagen på sidan och kunde inte ens lyfta huvudet. Mer antibiotika...och vid lunch såg det så illa ut att jag beslutade mig för att han skulle få slippa kämpa mer. Hämtade en av mina pojkar som skulle avsluta den lilles liv. Men då hände det något speciellt,den lille kämpade sig upp på benen och nappade åt sig några höstrå! HAn hade tydligen bestämt sig för att försöka kämpa vidare....och då skall jag hjälpa honom så mycket jag kan! Enligt min veterinär räddar man ytterst få fall av dom som drabbas,men varför kan inte denna vara just ett av de fåtal? Hoppet är väl det sista som överger en,eller hur??

Gott Nytt År!  

Av Marie Anderberg - 30 december 2011 13:04

Ja,det är några ord som uttalats allt oftare här de sista dagarna,Nämen Patrick! Patrick är en av mina två avels bockar,Billy Bä den andra. Båda två väldigt speciella på sina egna små vis men Patrick har visat till att vara en ovanligt intelligent och påhittig ung man. Det senaste stuntet han har kommit på är att hoppa upp för en relativt brant trappa,knuffa upp en dörr och vips befinna sig i hingst stallet. Därifrån putta upp fler dörrar (om så behövs) och hela gården ligger öppen för hans små äventyr! Och Patrick träffar vi numera på lite grann både här och var....inte för att det gör så mycket i och för sig...han får mig mest till att dra på smilbanden...och brista ut i "nämen Patrick,vad gör du här?" Det skall sägas att alla hans flick vänner (mamma bäerna) har precis samma möjlighet som Patrick att ge sig upp för trappan och ut i stora världen men det är aldrig någon som följer med honom! Dom är inte riktigt så äventyrs lystana som den unga mannen i fråga!

På häst fronten är det fortfarande stilla,sker inte allt för mycket spännade. BAra de vanliga dags rutinerna,fodra,mocka,släppa ut/in,borsta och pyssla med unghästar/avelsdamer. MArken har frusit igen och är stenhård. Inget underlag som är acceptabelt att jobba på någonstans. Det är bara till att vänta. Vintervila kallar vi det...! Själv tillbringar jag mörka eftermiddagar och kvällar i min favorit fåtölj och skriver,en bok. Kul, faktiskt! Så på ett vis så har jag slagit mig till ro med just vintervilan,det blir bra till sist!

 

Bild på en av mina absoluta favorit bäor genom tiderna,Kelly Bä. Patrick är av samma ras som henne och lika stor och ståtlig!

Av Marie Anderberg - 27 december 2011 15:35

Vårt stall är fyllt av leriga hingstar....det borde inte vara något scoop direkt för på det viset har det varit hela sommaren och hösten....men att det skulle kunna vara så dagarna mellan Jul och Nyår,det är nytt! Vid denna tiden brukar hela gården vara inbakad i snö och termometern visa fler köldgrader än vad jag är comfortabel med,men inte i år alltså. Märkliga saker. Annandag Jul hade vi 12 (!!!) plusgrader och en ganska så stor faktor av vår känsla med kvittrande fåglar och hönsen som spatserade runt ute i solen. Och nu har vi då lera....till hästarnas stora förtjusning...allra helst Leals,som är en häst skötares mardröm. MAken till häst att grisa ner sig har jag aldrig träffat på...men nöjd är han! Även mina små höns som inte har vågat sig ut i den kalla världen på ett bra tag är nu mer än förnöjda med det varma klimatet och belönade mig med att lägga flera ägg idag. Och på lösdriften så kunde jag bara konstatera att både Ida och JArama stod i solen och brunstade! Upp och ner med det mesta alltså!

Med alla dessa värmegrader har vi dock haft en liten negativ sak och det var stormen Dagmar som svepte in med buller och brak på vår gårdsplan...och tog med sig båda våra häst transporter! Den ena fick sig bara en liten åktur och stoppade mot en vägg...medan den andra tog god fart och faktiskt följde vägen en bra bit innan det blev krasch landning i ett dike. Som tur var så var det ingen som mötte den på vägen!!!

Lear och vårkänsla överallt alltså,utom på ridbanan...där isen ligger spegel blank. Nu håller jag bara tummarna att värmen håller i sig några dagar till och sedan kommer ridbanan att vara helt fantastisk! Vet inte om jag har så mycket emot den här globala uppvärmningen faktiskt! Vinterjackan har jag kunnat lämna inomhus flera dagar i sträck och Humlan behöver inte sitt vintertäcke på utomhus längre! JAg trivs!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se