Senaste inläggen

Av Marie Anderberg - 5 december 2011 18:02

Det är vad det är just nu...mörkt...i ordets rätta bemärkelse! Väldigt mörkt på morgonen,halvmörkt under dagen och återigen väldigt mörkt på eftermiddag och kväll! Betydligt värre än vad det har varit något år innan som jag har bott på dessa breddgrader. Snö som lyser upp,det är det vi saknar! Egentligen tycker jag inget vidare om snö,förutom på julkort,men jag måste erkänna att nu saknar jag den! Vi behöver något som gör tillvaron en aning ljusare! Jag tror inte att jag är ensam om tycka det här på gården....alla djuren verkar till att ha gått in i någon form av halv dvala! Ingenstans ser man att det är någon som leker,hoppar och skuttar. Hagen där 1-års grabbarna befinner sig brukar annars vara ett säkert kort för hopp och sprätt...men inte! Gänget äter....och står och hänger. Lösdrifts flocken verkar till att leva sitt liv i slow motion och enda gången man ser hingstarna vakna till lite är när det är dags att komma in på eftermiddagen! Till och med Humlan (!!!) som är den som ALDRIG tappar sitt goda humör är hängig och halv deppig! Frågan "var är bollen" brukar i normala fall få Humlan till att studsa iväg i glädjehopp för att leta upp sin boll,nu skall det lekas! Men idag när jag frågade henne så stod hon som en staty och bara glodde på mig med minen "inte vet jag,vill du leka med den matte så får du leta upp den själv". Deppigt värre! 

Några jobb med hästarna,förutom att pyssla med dom i stallet blir inte heller gjort. Joyita,Leal och Geppeto är alla 3 utrustade med vinterskor (snösula och broddar) för att kunna hållas igång i arbete men vad hjälper det när marken är stenhård och knagglig? Ridbanan är inte ens skritt vänlig......det är bara till att vänta på snö underlag!

Till råga på allt så är jag fortfarande förkyld,hur nu det är möjligt? Alla andra har piggat till sig igen. Bäorna slutade att hosta,unghästarna slutade att snora men jag,jag är kvar på ruta ett. Jäkla tröttsamt! Nu krävs det snart en förändring.....jag hoppas på snö jag....fastän jag egentligen inte tycker om den!

ANNONS
Av Marie Anderberg - 30 november 2011 19:45

Lite av ett tankebry har jag haft idag....Odessa har varit den som har orsakat det hela. Odessa är en oerhört söt liten fröken på 1,5 år,frisk och kry,fin i hullet,växer så att det knakar.....men ack så ensam! Hur i hela fridens namn kan en söt liten fröken vara ensam i en lösdrifts flock på 25 hästar???? Jag fattar det bara inte! Odessa växte upp i en mamma/föl flock som bestod av 8 andra föl,alltså lekkamrater i överflöd....men Odessa tillbringade allra helst tiden tillsammans med sin mamma....och det fortsatte hon att göra hela sin första vinter i lösdrifts flocken. Visst kunde hon vara med att leka ibland,men allra helst var hon med mamma. I våras förlorade vi tragiskt nog hennes mamma Estrella och Odessa blev blixtsnabbt en väldigt sorgsen liten häst...och väldigt,väldigt ensam. Jag gjorde vad jag kunde för att hjälpa henne...prövade att tillverka en bästa vän,jämngamla Olivia,och en omhändertagande tant i Alfie. De tre fick tillbringa sin betes säsong tillsammans med årets föl och deras mammor. Frid och fröjd hela sommaren blev det,Odessa och Olivia var bästevänner och gick gärna tillsammans med Alfie som inte hade något eget föl att ta hand om denna sommaren. men så kom hösten och lilla fröken och hennes vän slussades tillbaka in i stora flocken. Lilla Olivia tackade för sig och fann snart nya kamrater,Alfie hängde ihopa med sina gamla "tant" vänner och Odessa blev ensam igen! Suck! Jag har haft ögonen på henne...och bara kunnat konstatera att hon allt oftare syns för sig själv! Det är inte så att hon är mobbad....har inte sett att hon är mer hackad på än de andra unghästarna.....hon liksom bara drar sig undan. Ibland traskar hon en bit bakom Olivia en liten stund.....men sen stoppar hon,vänder och går för sig själv igen. Idag fann jag henne ensam i ligghallen där hon låg och sov helt själv....resten av flocken var långt därifrån ute på den stora ängen och solade. Måste erkänna att det värker i mitt hjärta...lilla vännen...att det kan vara så svårt att finna en vän! Hon fick följa med mig in i stallet vilket hon var väldigt nöjd med....inga andra hästar var inne men Odessa gjorde inte en min av att hon saknade något. Fullständigt nöjd med att jag pysslade om henne....och länge såg jag att hon stod vid grinden (ensam) efter att jag lämnat tillbaka henne på lösdriften. Som sagt,jag är bekymrad och vet inte riktigt vad jag skall göra för att hjälpa henne.....sötaste Odessa!

Odessa som föl.  

ANNONS
Av Marie Anderberg - 29 november 2011 16:24

Spanien är ett fantastiskt land...med ett vinter klimat som passar mig som handen i en handske! 20 grader och en strålande sol hade Sevilla att bjuda på,det var bara till att tacka och ta emot! Lägger man då till god mat,gott vin och fina hästar i massor,ja då kan det inte bli så mycket bättre! Det ända kunde väl då vara att vistelsen där blev lite kort...kunde nog tänka mig ett par veckor på det viset!

Huvud attraktionen var förstås SICAB,final utställningen för PRE hästar med allt vad det har att bjuda på! Allt ifrån shower,utställningsklasser,körning,dressyr och faktiskt även hoppning. Massor att se,en del saker att bli enormt imponerad över,andra som får mig till att undra,men absolut väldigt lärorikt!

På lördags kvällen blev det besök på en auktion på ett stort fint stuteri. Väldigt skojigt! Och åter igen en massa fina hästar! Men det var inte bara hästar hela dagarna....några timmar ägnade jag faktiskt till att vara turist,i ordets rätta bemärkelse! Besökte bland annat katedralen i sevilla,vilket i och för sig var ganska så lätt eftersom vi bodde granne med den. Väldigt trevligt,ända till söndags morgonen..då spanjorerna blev väl ivriga med sina kyrk klockor!

Lite foto blev det oxå....fast inte så många som jag kanske hade tänkt mig från början! Det är det där med att faktiskt komma ihåg att få upp kameran när man ser något fint...inte bara stå där och titta!

SICAB bjöd som vanligt på en mix av alla de olika stilar.

Hästar precis överallt!

Även små söta föl som nyfiket stod och kikade på alla människor!

Ett sto som togs ur sin box för fotografering. 

En ung pojke som blev inspekterad.

Från auktionen vi besökte på lördags kvällen.

En hingst som imponerade stort på mig,Remache. Pappa till många av de unghästar som gick under klubban på auktionen.

Remache igen!

Precis utanför vårt hotell var det ett "taxi stopp" för häst dragna vagnar. En trevlig syn att mötas av när man klev ut från hotellet på morgonen!

Men nu är ferien slut,hemma igen och bara till att ta nya tag här!                   


Av Marie Anderberg - 21 november 2011 16:56

Idag fanns det verkligen alla möjligheter för att det rätt och slätt skulle bli en skitdag! Jag har tillbringat natten med att hosta och snörvla om vartannat och inte sovit allt för mycket. Fortsatt kanon förkyld,0 gradigt ute och en tjock dimma som legat likt ett täcke över vår gård hela dagen...med andra ord riktigt rått och kallt...och halv mörkt. Det blir liksom inte riktigt ljust ens mitt på dagen när det är sådant här väder. Måste säga att jag var långtifrån positiv när jobbet startade idag....tyckte nästinpå lite synd om mig själv...hmhm! Men efter stallet var färdig mockat,hästar utsläppta och fodrade så tog jag lite tveksamt beslutet att ta med mig Leal på lite jobb. Helt enkelt därför han i princip inte rör på sig det minsta ute i hagen längre.....tror faktiskt han är lite väder deppig han med. Han går snällt ut i sin hage...tar några steg och sen parkerar han sig. En regelrätt parkering....och där står han till man hämtar in honom igen! Det är tydligt att vill jag att han skall behålla någon form av kondition så får jag aktivera honom!

Som sagt trött och frusen var jag med,satte inte ens på mig ridkläder utan satt upp på hingsten i mina stallskor och för stora byxor och skritta ner till ridbanan. Där skedde sedan dagens under....hingsten blev på ett super gott humör och lyssnade på minsta lilla signal jag gav honom. Först en massa skritt arbete,öppnor och slutor,halter och ryggningar,bakdels vändningar...ja allt jag kunde komma på. Underlaget var inte helt stenhårt och jag bad om lite galopp. Det var helt fantastiskt,kändes som om Leal "gav bort" hela sig själv till mig. Han bara lyssnade och väntade på nya order....och jag glömde bort min rinnande näsa! Det bästa var när jag bad om allt mer samlad galopp och hingsten nästinpå stod på samma ställe och galopperade....jag släppte innertyglen och klappade han på halsen....galoppen var oförändrad...jag släppte både tyglarna och klappade han med båda händerna...galoppen var oförändrad. Då gjorde jag halt och hoppade av...ingenting kunde vi göra bättre än det idag! Vilken känsla! Både väder och sjukdom var glömd! Älskade,fina häst!

Peppad av framgången tog jag med mig Joyita ner på ridbanan...samma procedur med en massa skritt arbete...och sedan lite trav arbete som avslutning. Samma känsla hade jag på den damen....hon väntade...lyssnade på nya order....och gjorde sitt allra bästa! JAg sken som solen!! Än en gång hoppade jag av nere på ridbanan och stod och kramade om Joyitan! Älskade,fina häst där också!!

Det är sådana stunder som gör att man orkar att slita vidare...sjuk eller inte...pissväder eller inte....älskade hästarna......ibland gör dom bara allt för en!

Här en bild på Joyita,dock inte från idag.

Joyitan igen....fina vännen!    

Av Marie Anderberg - 20 november 2011 13:58

Det är en hel hög med olika djur nu som är mer eller mindre förkylda.....flera unghästar och föl med rinnande näsor....ett flertal bäor som hostar....två katter med igen kletade ögon....och så då jag,naturligtvis,som är så förkyld som en människa bara kan vara! Vem som smittar vem,det har jag inte en aning om men kul är det iallafall INTE! Vädret gör säkert sitt till,fuktigt och kallt och idag en isande dimma som inte har lättat på hela dagen. Marken blev som en förrädisk skridsko bana med dimman som fryser på den. Igår efter middag när Micki skulle komma in från sin hage till stallet så tog han lite äpplekäckt några dansande steg och ett litet skutt som slutade med att alla 4 benen kasade iväg och han låg pladask på backen. MAn ser liksom inte att det är halt...rätt som det är så bara är det så. Fina pojken trippade försiktigt och slokörad resten av vägen in till stallet.

I dessa sjukdoms tider så går det mesta på halvfart och inte så mycket vettigt blir gjort! Igår kändes mina armar som överkokt spagetti efter att ha mockat 1 (!) box och allt tar en sådan evinnerlig tid! Det är inte förrän man är sjuk som man inser hur mycket här faktiskt är att göra varenda dag för att få det hela till att snurra runt! Men,men vi piggnar nog till igen,alla sjuklingarna här!

En sak som jag just nu glädjer mig våldsamt till är vår lilla Spanien tur! På torsdag morgon reser jag och Morten ner till Sevilla för att besöka SICAB. Det var flera år sedan jag var där sist så det skall bli hur kul som helst! Har kollat in vädret där....20 grader varmt och sol...känns som det är välbehövligt just nu! Lägg då till vackra hästar,god mat och lite gott vin och det kan bli hur bra som helst!

I fredags så reste Optimo härifrån till sin nya ägare. Det är alltid lite trist att skiljas från hästarna men Optimo har fått det så bra som en häst bara kan få det! Snällt gick han in i transporten och gjorde inte ett väsen av sig under den 2 timmar långa resan. Duktig pojke! Och nya kamrater har han redan hunnit skaffa sig,helt topp!

Vi som är kvar här får väl slåss mot förkylningarna en stund till.....  

Av Marie Anderberg - 16 november 2011 17:31

Humlan,min baby älskande Boxweilwer har i det sista fått väldigt bråda dagar....dock inte som nanny....nu har hon alldeles egna projekter som upptar mycket av hennes tid. Det började med Mortens älgjakt som resulterade i en hel hög med ben...säkerligen ben från en halv älg....vilken består av många olika sorters ben,vet jag idag! Humlan har funnit benhögen och utsett det hela till årets skatt! Men som en sann hund så ser hon som sin stora uppgift att gömma dessa skatter för framtida behov...helt enkelt gräva ner dom...överallt på denna gård! Det har gått bra hitentills men nu är backen stenhård och många fler skatter måste gömmas och grävas ner. Nu är goda råd dyra enligt Humla som blir alltmer påhittig på var man kan gömma en död älg. Populärast idag har varit hästarnas boxar....nergrävda i spånet så snubblar jag och hingstarna över älgben....i spånrummet fann jag en hel hög med ben nergrävda....i bäernas halmbädd stack det upp ett....även bland veden hade Humla lyckats med att gömma en liten del av en älg! I samma takt som jag finner skatterna så travar Humlan suckande iväg med det och försöker finna en ännu smartare plats! Suck,denna älgen kommer att gå till historien....den finns precis överallt och Hunlan stressar rundor....! Jag vet egentligen inte vem som suckar mest,jag eller Humlan!

Humlan som vet att fylla sina dagar med "viktiga göromål".

Leal har fått göra lite jobb från marken idag och vi tycker att det är lika skoj båda två! Vet egentligen inte varför jag inte har gjort det mer med honom innan....märkligt! Även Joyita har jobbat lite idag,dock bara i skritt. Kan tänka att det blir en hel del skritt arbete framöver om det skall fortsätta att vara kallt och barmark. Jaja,än så länge går det bra men jag lär väl tröttna om ett tag kan jag tänka.

Mina två "poliser" Nexico och Nebrijano har fått vara inne idag och blivit lite ompysslade,väldigt populärt! Att jag kallar dom mina "poliser" är helt enkelt för att det är dom två som styr och ställer i flocken bland åringspojkar! I det gänget var det blixtsnabbt Olympic som tog kommandot och eftersom han är ganska så hög i hatten från i innan så placerade jag snabbt två poliser där som håller "ungdomarna" lite i örat! Ett välfungerande system! JAg försöker att utnyttja de olika hästarna här till att uppfostra och hålla efter de som utmärker sig lite väl mycket! 

Av Marie Anderberg - 15 november 2011 16:57

Kallt och sol....en fin dag men en stenhård ridbana. Om det är någon häst här som tar riktigt illa vid sig av hårt underlag så är det Geppeto. Från att vara en ganska så atletisk ung herre så förvandlas hans rörelsemönster till något som en 30 år gammal shtlandsponny utan vidare kan matcha! Geppeto slutar helt att gå....han knackar sig fram med ett högst olyckligt uttryck! Ok,tänkte jag...då får dagen idag vara hans premiär som turhäst. Där ligger han långt efter schemat vad unghästarna här brukar att vara med om...men med Geppeto blev det bara helt tokigt! Som 3-åring blev han riden väldigt lite på grund av att hela han var som en jättebaby...han fick i princip lära sig att ha en ryttare på ryggen som ville framåt och stoppa,det var det hela. I våras blev han bara riden några veckor innan han skadade sig...och sedan har hela sommren gått åt till att vila. När han sattes igång igen så var det väldigt mycket en clown...som jag inte var helt beredd på att ta med mig på tur. Inte skoj att hoppa runt högt uppe i luften inne på ridbanan....och definitivt inte trevligare att göra det ute i skogen! Men i det sista har clownen varit försvunnen och den unga herren har visat sig från sin allra bästa sida så nu kände jag mig mer beredd. Sagt och gjort....vi gav oss iväg ut på en lång skritt promenad i solen och jag måste säga att det var en väldigt duktig häst jag satt på! Dock så är jag helt säker på någon människa någon gång har berättat sagan om "de tre bockarna Bruse och trollet under bron" för denna unga häst! Vi skulle just passera en bro med forsande vatten på båda sidor....och Geppeto var helt säker på att de där bodde ett stort och styggt troll...under bron...mest troligt! Vi "smög" i ordets rätta bemärkelse oss över bron...steg för steg...mitt på...med öronen som pekade rakt ut på varsin sida om honom. Trots det forsande vattnet kunde jag höra Geppeto viska till mig " vi måste smyga matte,annars kommer trollet och äter upp oss"! Fina hästen...."det går bra" försökte jag att övertyga honom om....men vi smög likadant på tillbaka vägen! Det var en väldigt förnöjd ung herre när vi väl var hemma igen....tror nog att han titulerade sig själv som "världens modigaste häst".....som klarade av både troll och annat otyg vi har här i skogarna!

Geppeto...världens modigaste häst....enligt han själv iallafall!  

Av Marie Anderberg - 14 november 2011 17:06

Sakta men säkert så blir det kallare....både fördelar och nackdelar med det. Den största fördelen är att alla våra leriga hagar blir ett bättre ställe att vistas på när sörjan hårdnar....och lerigt har det i princip varit sedan i juni...det har liksom aldrig torkat upp...och jag är hjärtligt trött på att plumsa runt i sörjan....och försöka att sanera hästar från den! Nackdelen är att ridbanan blir hård,idag var den inte i ridbart skick förrän på eftermiddagen....alltså hinns det med allt mindre arbete på den. Jaja,snart är kanske snön här så den blir ridbar igen. Jag har ju blivit lovad iallafall en liten del av den nybyggda hallen som ridhus...men det går trögt med det. Jättebygget är fyllt med allehanda andra ting....alltifrån kor till lastbilar...men än har jag inte gett upp hoppet helt och hållet. Någonstans borde väl jag och en häst få plats....iallfall lite plats???

Idag har vi haft veterinär här och checkat 1-års hingsten Optimo. Tummen upp där..han var både pigg och frisk och reser till sin nya ägare i slutet av veckan! JAg kan bara gratulera Catherine till en superfin ung hingst....vad månde det bliva av den unga gossen? Ska bli spännande att följa honom!

Söta Optimo som föl!

Leal och Joyita har varit på jobb idag och 2-års flickorna Nadja,Natascha och Natali har varit inne i stallet för "pyssel time". Blivit borstade,rett ut manar och svansar och blivit allmänt ompysslade. Ganska så populärt!

I lördags fick vi ett kort besök av Ancha här och med hennes hjälp så hann vi med en hel del! 4 hästar på jobb samma dag...det tillhör inte vanligheterna längre! Plus att jag fick en sovmorgon! En ganska så bra helg med andra ord! 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se